Idag skriver SvD om att många elever fortfarande inte är säkra på vad som krävs för att få ett visst betyg, och att lärare inte heller alltid gör samma bedömningar. Det är, som jag säger i artikeln, inte ett nytt problem men en fråga som behöver tas på största allvar. Att nästan hälften av gymnasieeleverna inte tycker att de fått tillräckligt bra information är för dåligt. Detta visar att det krävs mer arbete och information – till både lärare och elever – på detta område. Utbildningsförvaltningen måste se till att alla skolor i Stockholms stad tar del av det stödmaterial som finns om hur betygssystemet fungerar. Och om behov finns ska även fler utbildningar hållas. Betygen ska vara rätt, men det ska också vara lätt att förstå hur betygen faktiskt sätts.
Föräldrarna och elever har rätt till tydlig information om hur det går i skolan. Där är betygen en viktig del i denna information. Det är ett viktigt argument för att ha betyg, liksom för att flytta ned betygen i fyran. Men det allra viktigaste är ett annat. Det viktigaste är att betyg och nationella prov, d.v.s. en så likvärdig bedömning som möjligt, ger skolan och lärarna möjligheter att snabbare sätta in stöd när en elev halkar efter. Betygen fungerar som allra bäst när de utvärderar hur bra skolan har fungerat för eleven.
Att bedömning är viktigt hindrar inte att det är ett komplext område. Ett matematikprov kanske bara kan vara rätt på ett sätt, men i många ämnen handlar det om att bedöma alldeles unika uppsatser eller färdigheter. Det medför att gränserna mellan ett betyg och ett annat ibland kan vara svåra att avgöra. Därför är det oerhört viktigt att lärarkollegiet och skolan kontinuerligt arbetar med bedömningen och grunderna för denna. I Stockholms stad har vi flera sådana projekt. Det visar sig ofta att ett aktivt arbete med bedömning också ger andra värden till organisationen. Man får en anledning att reflektera över vad man gör, vad man uppnår och hur man ska kunna lyckas bättre för varje elev.
Under våren har jag besökt ett antal skolor i Stockholms stad som har det gemensamt att elevernas kunskapsresultat har ökat starkt de senaste åren. Bakom de mycket starka kunskapslyften hos skolor som Hässelbygårdsskolan, Smedshagsskolan och Skarpnäcks skola ligger att man börjat involvera eleverna i diskussionerna om hur deras kunskapsutveckling går. Varför fick man ett visst betyg? Och vad krävs för att lyckas ännu bättre? De flesta elever vill utvecklas vidare och vill veta hur de ska göra det. De känner sig svikna om svaren uteblir. Det är ju deras framtid det handlar om.
Att arbeta med tydlig och tidig uppföljning är en förutsättning om vi ska kunna lyckas bättre för de elever som har tuffare förutsättningar. Det är de som förlorar allra mest på en skola som inte tar kunskapsuppdraget på allvar. Gång efter annan framförs argument om att skolan inte ska syssla med bedömning, utan med andra processer som leder fram till lärande. Att åter gå ifrån betygen skulle vara att dra undan mattan för framförallt de svagare eleverna. Det var de som hamnade utanför i socialdemokraternas skola.
Vi ska inte ha en skola för provens skull. Vi ska ha en skola som fokuserar på kunskap. Därför består de viktigaste delarna i den politik jag för som skolborgarråd att återupprätta den viktiga lärarrollen – gårdagens nyhet om högre lärarlöner är en del i detta arbete – att stärka skyddsnätet genom sommarskola, kostnadsfri läxhjälp och tidiga satsningar på läsning och matematik, mer resurser till skolor med tuffare utmaningar och stora förutsättningar för studiemotiverade elever att utvecklas till toppen av sin förmåga. Men utan kunskapsuppföljning blir det ingen skola för elevernas skull.
