Igår presenterade Skolkommissionen sitt slutbetänkande. Jag anser att mycket i slutbetänkandet går i rätt riktning men beklagar att viktiga frågor för skolans utveckling inte adresseras. Jag välkomnar förslaget om stärkt kompetensutveckling för lärare genom professionsprogram, men saknar ett fokus på hur läraryrket långsiktigt ska stärkas genom höjda lärarlöner.

Det är kvaliteten i själva undervisningen som avgör skolans kvalitet och för det är lärarna den enskilt viktigast faktorn. Därför är det en besvikelse att kommissionen inte presenterar en långsiktig strategi för hur lärarlönerna ska höjas. Så länge vi inte har det riskerar lärarkrisen bara att fördjupas. Jag tycker att det är att sticka huvudet i sanden, eftersom man inte vågar gå ifrån principerna om parternas roll i lönesättningen. Eftersom kommunerna i många år har avstått från att satsa på lärarna har det inte fungerat för denna avgörande akademikergrupp. Som skolborgarråd i Stockholm genomförde jag stora lönesatsningar för lärare som ledde till att en lärares lön i snitt höjdes med 7500 kronor i månaden jämfört med mitt tillträdesår. Sedan (S) kom till makten i Stockholm har de inte genomfört några sådana satsningar.

Jag beklagar också att kommissionen inte har löpt linan ut och föreslagit ett återförstatligande av svensk skola, trots att man ser problemen som följt av kommunaliseringen. Istället landar man i en halvmesyr, som jag tror är helt otillräcklig. Kommunaliseringen av skolan har medverkat till djupa kunskapsklyftor och det måste åtgärdas.

Förslaget om aktivt skolval är bra. Alla har inte samma kännedom om möjligheten att påverka i vilken skola barnen ska gå. Om fler använder sin möjlighet att välja skola är det positivt. Det bör dock sägas att Stockholm ligger mycket nära ett aktivt skolval redan idag, här väljer de flesta skolplacering för sina barn.

Jag är dock kritisk till kommissionens förslag att tvinga friskolor att använda lottning vid sin elevantagning om det finns fler sökande än platser, om de väljer att ha kvar sitt kösystem för intag. För det första är det en myt att det endast är friskolor som är så populära att de har en kö. Många kommunala skolor har också kö och fördelar lediga platser genom närhetsprincipen. Det är således märkligt att det är just friskolor som tvingas ta in genom lottning.

För det andra skulle lottning sannolikt endast leda till att de flesta friskolor skulle övergå från kötid till närhetsprincip. Många friskolor har ju valt kötid som urvalsprincip för att uppnå större blandning av eleverna, men med en återgång till närhetsprincipen blir elevsammansättningen i själva verket mindre blandad. De som har råd att köpa sig en bostad nära en centralt belägen skola går därmed före dem som inte har råd att göra det. I praktiken fungerar det så med de kommunala skolorna i Stockholm. Man kan ha många synpunkter på skolsegregation men att tycka att det är bättre att låta plånboken avgöra skolplaceringen än föräldrars intresse för sina barn, tycker jag är märkligt. Jag har heller aldrig hört någon föreslå att den kommunala skolan skulle avskaffa närhetsprincipen med detta argument.

För det tredje blir det helt oförutsägbart i vilken skola ens barn hamnar. Jag tror att det flesta föräldrar skulle finna detta helt oacceptabelt. Redan idag är detta ett problem i Stockholm eftersom det just nu är så stora barnkullar. Att ytterligare virra till det gynnar ingen.

Menar vi allvar med att bryta problemen med kunskapssegregationen måste fokus istället ligga på att alla skolor ska vara bra skolor. Det kräver ett återförstatligande och stora långsiktiga satsningar på läraryrket, inklusive lönen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s