SVT har granskat förekomsten av så kallade stafettsocionomer vid socialtjänsten i landets 40 största kommuner. Granskningen visar att kostnaderna ökat dramatiskt, från 40 miljoner kr 2013 till 164 miljoner kronor 2015. Enligt SVT har kostnaderna under första halvåret 2016 stigit ännu mer. I Stockholm har hyrnotan stigit med 600 procent mellan 2013 och 2015, enligt SVT:s granskning.

Samtidigt pekar socialforskaren Tore Svendsen på att Stockholms stad fortfarande har hög personalgenomströmning och att nya och oerfarna socialsekreterare får ansvar för att utreda barn- och ungdomsärenden, som kräver stor erfarenhet och kompetens. Svendsen har genomfört en omfattande utvärdering av kvaliteten i den sociala barn- och ungdomsvården i Stockholm, som visar på stora brister. Trots att det är flera månader sedan rapporten inkom till socialförvaltningen har den inte behandlats av socialnämnden, vilket i sig är mycket anmärkningsvärt. Om socialnämnden inte får kännedom om hur det står till i staden därför att majoriteten inte presenterar resultatet av de rapporter man givit uppdrag om, hur ska de då kunna ta sitt ansvar som förtroendevalda?

Tyvärr har det redan tidigare kommit ytterst oroande tecken på svårigheterna med att få en stabil personalsituation i socialtjänsten. I stadens socialtjänstinspektörers årsrapport för 2015 framgår svart på vitt att ”Personalsituationen är en fortsatt stor utmaning inom den sociala barn- och ungdomsvården. Flera stadsdelsförvaltningar beskriver att de genom omfattande åtgärder, såsom en utökning av personalgruppen, administrativt stöd och fler chefer, har bromsat upp den stora personalomsättningen.”

Ett axplock av granskade stadsdelar:

”I Enskede-Årsta-Vantör har större delen av ledningsgruppen varit anställd sedan ungefär ett år tillbaka. På grund av omfattande personalomsättning och annan turbulens har det varit svårt att arbeta med mer långsiktiga frågor. Personal har saknats och det har hänt mycket som behövt hanteras akut, bland annat har verksamheten granskats av arbetsmiljöverket.

Hässelby-Vällingby har haft en stor personalomsättning och har svårt att rekrytera erfaren personal.

Skärholmen har under 2015 haft stor personalomsättning inom barngruppen medan ungdomsgruppen har stabiliserats… En pågående diskussion i ledningsgruppen är att fler karriärvägar behövs för att få personal att stanna och vidareutvecklas.

De flesta stadsdelsförvaltningar anser att det är svårt att rekrytera erfaren personal. Så gott som samtliga har använt sig av inhyrda konsulter för att tillgodose behovet av bemanning avseende det ordinarie arbetet.”

Inspektörerna kommenterar resultaten på detta sätt: ”Personalomsättningen är en fortsatt stor utmaning för den sociala barn- och ungdomsvården i staden, såväl som nationellt. I uppföljningen framkommer att en stor del av socialsekreterarna som svarat på enkäten har mindre än två års erfarenhet av myndighetsutövning inom barn och ungdom. En hög andel har också varit anställda under kort tid på den nuvarande enheten.”

Jag är oroad över den stora personalomsättningen. Om socialtjänsten blir en ”genomgångsarbetsplats” där erfarna socialsekreterare inte orkar eller vill stanna kvar, kommer vi att svika de barn och ungdomar, som är i störst behov av samhällets stöd. Det kan också ge stora kostnader för samhället och leda till ett ökat och fördjupat utanförskap.

Att hyra in konsulter kan vara ett sätt att hantera tillfälliga arbetstoppar eller oförutsedda situationer, eller att genom en riktad insats komma ikapp en ärendemängd som har vuxit sig för stor. Men när det blir ett regelbundet inslag i den ordinarie verksamheten är det uppenbart att något har gått fel. Det tyder på att stadsdelarna inte förmår erbjuda tillräckligt bra arbetsvillkor. Att ta jobb som ”stafettsocionom” kan för många bli det sätt att höja sin lön som står till buds.

Liberalerna har i flera år riktat krav på lönesatsningar till socialsekreterare som arbetar med barn- och ungdomsärenden. Det har majoriteten avvisat. Trots stora rekryteringsutmaningar både i socialtjänsten och i skolan, två underprioriterade och kvinnodominerade akademikeryrken, avstår Karin Wanngård (S) och majoriteten från löneförstärkningar till dessa grupper.

Att höja lönen med 1500 kr/mån, som Liberalerna föreslår, för socialsekreterare som arbetar med barn- och ungdomsärenden är dock ett helt nödvändigt steg för att höja yrkets status och attraktivitet. Vid sidan av detta krävs ett gediget arbete för bättre och tryggare arbetsmiljö. Det går dock inte att negligera att högre lön också behövs.

Det krävs dock, på samma sätt som med lärarlönerna, politiskt ledarskap. Ledarskap som den nuvarande rödgrönrosa majoriteten inte tar. Precis som Olle Burell (S) avstått från att ta strid i majoriteten för lönesatsningar för lärare, har Åsa Lindhagen (MP) avstått från att ta strid för socialsekreterarna.

I det budgetalternativ som jag presenterade igår ingår följande liberala satsningar på socialsekreterarna:
– En lönesatsning riktad till socialsekreterare som arbetar med barn- och ungdomsärenden, i ett första steg motsvarande 1500 kr/mån
– Bättre möjligheter till vidareutbildning och karriärutveckling för socialsekreterare genom att en kompetenspeng införs
– Strategiskt arbete i varje stadsdel för att förbättra socialsekreterares arbetsmiljö och rutinerna vid till exempel hot och våld

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s