Låt evidensbaserade och beprövade metoder mot radikalisering gå före löst tyckande. Ta fram lokala handlingsplaner i varje stadsdel så att alla vet hur de ska arbeta. Demokratisäkra föreningsstödet. Det är tre krav från Liberalerna i Stockholms arbete mot våldsbejakande extremism. Idag skriver jag på Dagens samhälles debattsida.

Det har nu gått snart ett år sedan socialnämnden i Stockholms stad antog sin mycket omdiskuterade strategi mot våldsbejakande extremism. Strategin innehöll provocerande formuleringar om att fixa jobb och bostäder åt IS-brottslingar. Strategin sade dock ingenting om att personer som deltagit i IS folkmord och övergrepp skulle ställas inför rätta, och uppvisade en aningslöshet om hur Stockholms stad ska agera för att se till att extrema ideologier inte får fäste och växer här.
Jag och många andra reagerade oerhört kraftfullt på strategin. Det var stötande att lyssna på talet om hur bödlarna skulle få hjälp och inte offren.
Under hösten och våren har det förts samtal mellan partierna i Stockholms stadshus om en ny strategi. Under tiden har flera terrordåd skett i vår omvärld. Sverige har under månader levt med en förhöjd hotnivå. Vi har tappat tid i ett mycket allvarligt läge.

Stockholms strategi i de olika versioner vi har sett, har tett sig som grund, vag och floskulös. Mycket tid har ägnats åt att beskriva problemet, betydligt mindre åt hur det skulle lösas. Vi i Liberalerna har drivit på för att Stockholms stads arbete nu måste präglas av professionalism, inte av välmenande tyckande. I första hand har det handlat om att säkerställa att socialnämndens text upphör att gälla. Vi har varit mycket tydliga med att staden måste samarbeta med rättsväsendet för att se till att personer som begått brott i extrema ideologiers namn lagförs. Stockholm ska inte ha några gräddfiler för extremister.

Efter våra påtryckningar anlitade den rödgrönrosa majoriteten experthjälp från Försvarshögskolan. När de nu ges mandat att bidra med sakkunskap och analyshjälp kring de utmaningar som Stockholm står inför är det ett betydelsefullt steg bort från amatörismen som präglat arbetet inledningsvis. Det är av största vikt att de får fortsätta att bidra.
Vi har också krävt att Stockholm ska ansluta sig till EU:s Radicalisation Awareness Network (RAN), som bedriver en omfattande verksamhet för att sprida kunskap till personal i första linjen,som lärare och socialsekreterare. Det kravet har majoriteten hörsammat.
Liberalerna är beredda att ställa oss bakom sakinnehållet i strategin – under förutsättning att detta inte utgör slutpunkten, utan bara en första början i arbetet. Vi har följande krav:

  • Varje stadsdelsnämnd måste senast vid årsskiftet ha tagit fram en lokal handlingsplan som slår fast hur arbetet ska ske.
  • Stadsdelsnämnderna måste få resurser för att sätta handlingsplanen i verket. Särskilda pengar måste avsättas för detta.
  • Försvarshögskolan måste fortsatt involveras, både varje år i en samlad uppföljning av stadens arbete och i det lokala arbetet som sker i varje stadsdel.
  • Inga skattepengar till extremister – demokratigenomlysning vid stödgivning till det ideella föreningslivet.

Under tiden Stockholms stad har suttit fast med undermåliga dokument har antidemokratiska krafter flyttat fram sina positioner. Fler unga stockholmare har anslutit sig till IS för att delta i folkmord och övergrepp. Stockholmare har fått uppleva hur släkt och vänner drabbats av IS terror från Mosul och Sinjar till Paris och Bryssel.
Våldsbejakande islamister måste möta betydligt mer effektivt motstånd lokalt om Sverige ska kunna bekämpa radikaliseringen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s