Detta anförande hölls vid Stockholms stads budgetfullmäktigesammanträde den 18 november 2015. Det talade ordet gäller förstås.

Den här debatten ska handla om Stockholm, om stockholmarna, om våra skattepengar, stora delar av vår välfärd. Men mitt i en debatt om skolpeng eller cykelbanor kommer våra tankar att vara någon annanstans. På gatorna i Paris. Hos offren och deras anhöriga. De kommer att vandra iväg till de fasansfulla scenerna på teatern och inne på barerna. Hela vår världsbild skakas nu av det som skedde i Paris i fredags och nu på morgonen.

Paris och Stockholm är två öppna, europeiska städer. Vi tar båda del av det humanistiska kulturarv som präglar Europa. Öppenhet, demokrati och frihet. Rätten att bestämma över sitt eget liv. Men också skyldigheten att ta ansvar för sitt eget liv och att värna vår demokrati. Eller som en känd parisare, Jean-Paul Sartre, skrev: ”Jag kan inte göra friheten till mitt mål om jag inte gör andras frihet lika mycket till mitt mål”.

För Paris och Stockholm delar också det svarta. En ökande extremism, den självpåtagna rätten att bestämma över andras liv, utanförskap och arbetslöshet. Den öppna, liberala staden innehåller faktiskt också ondskan. Den ondska som krävt 129 liv finns också här i Stockholm.

De utmaningar som Europa står inför måste påverka politiken också här. Vi måste nu få fram den strategi mot extremism som det talats så länge om. Det dokument som socialnämnden tog fram i våras måste samtidigt upphöra att gälla. Staden måste börja agera professionellt och ta stöd av de experter som faktiskt finns på området.

Samtidigt som vår stad påverkas av extremismen står Stockholm också inför en annan utmaning, den största vi sett på länge. Den flyktingström vi nu ser saknar motstycke i modern historia. Människor flyr för sina liv. Många av dem flyr från samma krafter som vi alla måste vara med och bekämpa.

I detta måste vi samarbeta. Jag har hittills sett en mycket liten vilja till samtal över blockgränserna när det gäller de framtida utmaningarna. Hittills har arbetet, på mycket goda grunder, helt fokuserat på den kortsiktiga utmaningen med att ta emot människor. Staden har en makalös personal som arbetar mer eller mindre dygnet runt. Frivilligorganisationer har gjort insatser som varit långt utöver det man kan förvänta sig.

Samtidigt är vi nog alla medvetna om att det stora arbetet ligger framför oss. Det är ett jättearbete att ordna tak över huvudet och mat åt nyanlända, men det är ingenting mot utmaningen att ge riktiga bostäder, riktiga jobb, utbildning för alla de som inte kan ett ord svenska, bra undervisning till alla barn som kommer hit.

I allt detta måste staden prioritera. Den som prioriterar allt, prioriterar i själva verket ingenting. Majoriteten pytsar ut någon miljon här och någon miljon där till olika mer eller mindre behjärtansvärda ändamål. Resultatet blir fler och fler projekt och fler och fler byråkrater. Samtidigt prioriteras stadens kärnverksamheter ned. Äldreomsorgen går med rekordunderskott, socialtjänsten får hjälpa till och finansiera underskott inom förskolan, rektorer varnar för besparingar inom skolan och sjukfrånvaron ökar.

Märkligt nog finns knappt något alls skrivet om flyktingkrisen i förslaget till budget. Det är som om majoriteten lyckats komma överens om en budget, finansierad med en kraftig skattehöjning och sedan inte orkat lägga om kursen när verkligheten förändrats. Lagt kort ligger är ofta en bra utgångspunkt, men i det här fallet signalerar det snarare en total insiktslöshet inför en verklighet i förändring.

Stockholm kräver nu ett tydligt ledarskap. Jag hoppas att den styrande majoriteten vågar ta upp en diskussion med oppositionen om hur vi ska lösa de problem som staden står inför. Hur klarar vi att bygga de bostäder som krävs, hur ändrar vi intagningsreglerna så att flyktingbarnen får de bästa förutsättningarna, hur stöttar vi socialsekreterarna så att de vill och orkar jobba kvar i sina yrken? Det är min bestämda uppfattning att vi både kan och bör lösa de långsiktiga problemen gemensamt. Det har Stockholm gjort förr.

Därmed yrkar jag bifall till Folkpartiet liberalernas budget!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s