Häromdagen besökte jag Stockholms stads enda världsarv, Skogskyrkogården, och träffade Mats Larsson, chef för kyrkogårdsförvaltningen i Stockholm. Regnet gjorde tyvärr att vi mest höll oss inomhus, men det var oerhört intressant att höra Mats berätta om förvaltningens arbete och bland annat få se det nya krematoriet, ritat av Johan Celsing.

Stockholms stad är ju nästan unik i det att det är kommunen, inte Svenska kyrkan, som ansvarar för kyrkogårdarna. Det kommunala kyrkogårdsväsendet gör att verksamheten kan bedrivas till en mycket lägre kostnad än vad kyrkans landsbygdsförsamlingar klarar.

Nu hotas dock detta av förslaget om en enhetlig begravningsavgift, vilket skulle göra att avgiften i Stockholm skulle tredubblas. En enhetlig avgiftssats införs för de kyrkliga begravningshuvudmännen från och med 1 januari, men än så länge har inga besked kommit från regeringen om huruvida de kommunala huvudmännen, Stockholm och Tranås, ska inlemmas i systemet, vilket i praktiken skulle innebära en skattehöjning i Stockholm med 15 öre.

Problemet med en enhetlig begravningsavgift är att det kommer att bli kostnadsdrivande. Tanken är att församlingarna anger vilka kostnader man har haft för begravningsverksamheten och får kompensation för detta. Det finns inga som helst incitament att hålla kostnaderna nere när notan inte måste betalas av församlingsborna, utan slås ut över hela landet.

Det skulle krävas en oerhört noggrann tillsyn för att se till att alla huvudmän verkligen bedriver verksamheten effektivt och bara tar betalt för just begravningsverksamheten. Tyvärr är det nuvarande systemet med begravningsombud förordnade av länsstyrelsen inte i närheten av att kunna fullgöra den tillsynen. Riksrevisionen har riktat skarp kritik mot dagens system. Om man överhuvudtaget ska ha ett utjämningssystem för begravningskostnader så borde det i så fall grundas på strukturella faktorer som skattekraft och befolkningssammansättning, precis som det kommunala utjämningssystemet.

Det för mig också in på en annan fråga, nämligen den om begravningsclearing, som jag tidigare skrivit om här. När en person bosatt i en församling begravs i en annan församling så kompenserar hemförsamlingen den mottagande församlingen för kostnaden, så kallad clearing. I och med införandet av den enhetliga begravningsavgiften så försvinner behovet av clearing, eftersom den mottagande församlingen får betalt genom utjämningssystemet. Men eftersom Stockholm och Tranås inte betalar in i utjämningssystemet får den mottagande församlingen ingen kompensation.

Församlingarna kan välja själva om de vill begrava personer som inte är folkbokförda där, och risken är att församlingarna kommer att bli mindre generösa med att låta utsocknes begravas.

Jag tycker generellt att det är ytterst tveksamt att Svenska kyrkan, ett religiöst samfund som organiserar en allt lägre andel av Sveriges medborgare, ska ansvara för en verksamhet som är så nära knuten till varje enskild individs livsåskådning. Det arbete som Mats Larsson och de andra på kyrkogårdsförvaltningen bedriver visar att det går minst lika bra, eller snarast bättre, när kommunen har hand om begravningarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s