Idag skriver jag tillsammans med Johan Törnroth, ordförande i Lärarförbundet i Stockholm, i Lärarnas tidning om betydelsen av att satsa på fritidshemmet. De allra flesta barn i lågstadiet tar idag del av fritidshemmets verksamhet, och det behövs att fler talar om fritidshemmets stora potential för att stötta lärandet. I valrörelsen gjorde flera partier gällande att barngruppernas storlek på fritids behöver minskas – nu har den rödgrönrosa majoriteten en chans att göra just det.

Hela artikeln finns nedan.

Låt fritids klara jobbet

När skoldagen är slut går nio av tio låg­stadieelever i Sverige till fritidshemmet, det är en viktig del av de flesta barns vardag.

Fritidshemmets uppdrag har tydliggjorts och stärkts i skolans styrdokument från 2010 — det ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och social gemenskap. Men trots sin stora potential befinner sig fritidshemmet sedan länge i skymundan i den skoldebatt som förs.

Barngrupperna på fritidshemmen har ökat över hela landet under en längre tid och en brist på lärare med inriktning mot fritidshem och personal är märkbar. I ett snabbt växande Stockholm är rekryteringsutmaningarna större än på många andra håll men bristen märks över hela Sverige. Åtgärder måste till för att stärka yrkets attraktivitet.

Gruppstorlekarna på fritidshemmet är en viktig del och vi efterlyser praktisk handling ute i kommunerna och från regeringshåll. Det är också angeläget att huvudmännen, som till exempel i Stockholm, fortsätter att uppvärdera lärares löner.

I många fritidshem finns en fungerande integrering med skolan där eleverna står i fokus över hela skoldagen. Men det ser olika ut och det är tydligt att det behövs en diskussion om hur verksamheten bör utformas, hur professionen ska stärkas och även vad som utgör en bra gruppstorlek i fritidshemmet.

Det har gjorts insatser av liknande slag inom andra delar av skolan. När ett tak för förskolegrupperna infördes i Stockholm för ett tiotal år sedan bidrog det till ett tryck nedåt på gruppstorlekar inom förskolan. Det var en viktig del i den större politiska ambitionen att professionalisera förskolan, uppvärdera förskol­lärarnas roll och visa på förskolans pedagogiska fördelar för barnet.

I dag tillhör Stockholm den tiondel av kommunerna i landet som har de minsta barngrupperna i snitt och nöjdheten bland föräldrar är hög. Även på fritidshemmet går utvecklingen att vända.

Vi föreslår därför följande åtgärder:

  • Utred och inför ett tak för ­fritidsgruppernas storlekar. Huvudmannen måste ta sitt ansvar för att ge fritids­hemmen en vettig grund att bygga en verksamhet på.
  • Se över och stärk nätverk för kollegialt lärande på fritids — då stärks fritidspedagogiken och professionen.
  • Dagens lärare med in­riktning mot fritidshem måste få chans till vidareutbildning. Huvudmännen måste se till att erbjuda och utveckla ­vidareutbildningar för be­höriga barnskötare att bli lärare med inriktning mot fritidshem men också i övrigt ha ett attraktivt utbud av kompetensutvecklingsinsatser.
  • Fritidshemmens verksamhet är en viktig del av skolan och måste kvalitetssäkras. Huvudmannen måste följa upp hur fritidshemmet arbetar mot målen och se vilka behov som finns för att kvaliteten ska kunna öka.

Ska fritidshemmet upp­värderas till att bli den viktiga bildningsinstitution det kan vara måste både huvud­männen och den nationella nivån stärka förutsättningarna för fritids att göra ett bra jobb. Inte bara skolan, utan även fritids­hemmet, måste vara bärare av utbildningsväsendets viktiga uppdrag.

Med rätt förutsättningar kan fritidshemmet bidra till att vända elevernas kunskaps­resultat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s