I dagsläget sker en femtedel av alla begravningar i en annan kommun än där den avlidna varit skriven; man vill flytta hem till staden där man växte upp eller där familjegraven finns. Detta hotas nu i och med förslag i en statlig utredning som är ute på remiss.

Den statliga begravningsclearingsutredningen (ja, det finns en sådan) föreslår att den ersättning som ges mellan begravningsansvariga i olika kommuner ska tas bort. Det kan låta oviktigt och tekniskt, men det är denna ersättning som gör det möjligt för människor att bli begravda på annan plats än där de är skrivna.

Om detta skriver jag idag på Dagens Samhälles debattsida. Artikeln i sin helhet publiceras nedan:

Rätten att själv välja gravplats är hotad

Möjligheten att bli begravd var man vill i landet är hotad. I en tid då vi svenskar flyttar mer än någonsin föreslår en statlig utredning nämligen ett nytt ersättningssystem för begravningar utanför hemorten. Förslaget är obegripligt människofrånvänt och oempatiskt.

I dag har vi rätt att få en gravplats där vi bor. Vill vi bli begravda på annan ort kan vi få det – så länge det finns plats där. De är de så kallade begravningshuvudmännen som avgör om de har plats att ta emot utsocknes eller inte.

Tack vare dagens ersättningssystem mellan huvudmännen erbjuds i princip alla som vill bli begravda på annan ort en gravplats där de önskar. Det finns alltså i praktiken verklig valfrihet även för den sista vilan. Det går till så att huvudmannen som begraver får en skälig ersättning från huvudmannen där man sist var bosatt. Alltså finns det all anledning för huvudmännen att se till att det finns tillräckligt med gravplatser även för återvändare och familjemedlemmar som bott på annan ort.

Systemet gör det möjligt att runt en femtedel av alla personer som avlider varje år kan begravas på annan ort, enligt sin egen eller familjens vilja. Den så kallade begravningsclearingsutredningen vill nu ta bort den ersättning som fungerar som ett incitament för huvudmännen att uppfylla människors sista vilja.
Anledningen till att man vill ta bort ersättningen är inte att systemet fungerar dåligt. Det visade regeringens utredning av begravningsfrågor redan 2009. Samma utredning lyfte särskilt fram att just denna ersättning är en viktig förutsättning för att människor i praktiken ska få möjligheten att bli begravda där de vill.

Skälet är istället helt byråkratiskt. En enhetlig begravningsavgift ska införas inom kyrkans alla begravningshuvudmän – och då tycker man inte att det finns någon anledning att ha kvar ett ersättningssystem mellan dessa. Det kanske verkar logiskt vid första anblick men i praktiken riskerar det att få orimliga konsekvenser.

Om huvudmännen inte får en skälig ersättning för att begrava utsocknes så är risken mycket stor att man inte skapar tillräckligt många platser för att kunna göra just detta. Detta varnar både den statliga utredningen från 2009 och Stockholms kyrkogårdsförvaltning för. Följden blir naturligtvis att man får begravas, inte där man vill, utan där det offentliga har planerat att man ska begravas.

Gravplatser är känslomässigt starka platser som utgör den fysiskt manifesterade slutpunkten på de flesta människas liv. Att ta ifrån gamla människor deras sista vilja att kanske bli begravd vid sin barndoms kyrka är inget annat än djupt människofientligt. För mig är det obegripligt att regeringen ens valt att skicka ut förslaget på remiss. Risken är stor att vårt obehag inför att diskutera vår egen och anhörigas oundvikliga död leder till att förslaget går igenom utan en saklig diskussion.

Lotta Edholm, oppositionsborgarråd (FP) Stockholms stad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s