Idag skriver jag på Skolvärldens debattsida om de utmaningar skolan står inför när det gäller att möta och stimulera de allra mest begåvade eleverna, de som i forskningen kallas särbegåvade elever. Jag föreslår bland annat att en del förstelärartjänster kan inriktas mot att utveckla undervisningen för dessa elever och att satsningar på spetsundervisning måste fördjupas, inte rullas tillbaka.

Här är artikeln:

Glöm inte de särbegåvade eleverna

”Jag vantrivdes i skolan, från första klass. Jag tror att jag använde min begåvning för att försöka vara så mycket som möjligt som alla andra. Om man inte får vara sig själv så är det en grogrund för depressioner”. Citatet kommer från en tidigare ordförande i föreningen Mensa.

En eller två elever i varje klass beräknas i snitt vara särbegåvade. Dessa barn utmärks ofta av att de lär sig snabbare, ställer nya frågor, har hög intelligens och har höga krav på sin prestation. Går det ”automatiskt” bra för dessa elever i skolan? Nej, tyvärr inte.

För arbetsmarknader i snabb omställning handlar framtidens konkurrenskraft om att ta vara på människors förmåga att ställa nya frågor istället för att svara på gamla. För Stockholms och Sveriges del är det avgörande att ta tillvara just de här egenskaperna.

Men för många av just dessa elever sker istället det motsatta: de får inte alls tillräcklig stimulans i skolan. ”Jag tyckte att det var slappt, det var inget driv i undervisningen, så jag struntade i att gå dit”, sa en särbegåvad elev. Ofta blir följden underkända betyg och skolmisslyckanden som resultat.

Folkpartiet införde i regeringsställning spetsklasser med riksintag och möjligheten att låta elever till exempel läsa en gymnasieklass i högstadiet eller gå en universitetskurs i gymnasiet. I Stockholm har Folkpartiet varit med och startat flera spetsklasser, senast i Sturebyskolan och Engelbrektsskolan.

Spetsreformen har varit avgörande för elever som äntligen fått undervisning som passar dem bättre. Det är bra, men det räcker inte. Alla elever måste få utvecklas till toppen av sin förmåga. Här är fem åtgärder som skolor, kommuner och regering måste vidta för alla elevers rätt att lyckas:

  • Kunskaper om hur man ser och undervisar särbegåvade måste föras in i såväl lärarutbildningarna som i lärarnas fortbildning. Det kommer att krävas mer än skriftligt stödmaterial – för många lärare är omställningen enorm.
  • Elever och lärare måste kunna använda sig av modern teknik och datorer i skolan. Undervisning i programmering är bra, men får inte handla bara om att ”knacka kod”, utan om att upptäcka logik, kreativitet och systematik.
  • Skolorna bör skapa mentorsnätverk där en del förstelärartjänster kan inriktas på att stödja särbegåvade elever i de ämnen de är särskilt intresserade av.
  • Grund- och gymnasieskolor samt högskolor måste samverka för att göra det möjligt för fler elever att läsa de kurser de vill och kan. Regeringen måste se över och förbättra möjligheter för elever att tillgodogöra sig högskolekurser som de läser under gymnasietiden.
  • Satsningarna på spetsundervisning och spetsklasser måste utvecklas, inte rullas tillbaka.

Att underlätta för särbegåvade barn handlar inte om att skapa fler ”högpresterande” barn, utan om att acceptera alla barn för vad de är och ge dem möjligheter att utvecklas. Svensk skola måste fortsätta att utveckla snabbspår och fördjupning liksom särskilt stöd. Annars är vi snart tillbaka i den gamla socialdemokratiska utjämningsskolan som fokuserar på att alla ska klara godkänt, men inte mycket mer.

Lotta Edholm (FP)
oppositionsborgarråd i Stockholms stad

1 kommentar »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s