Tankesmedjan Timbro har gjort en förtjänstfull insats i en rapport där man beskriver hur man faktiskt kan vända skolor med stora problem.

Timbros rapport har tagit ”problemskolor” i England som utgångspunkt och försöker ge konkreta förslag kring vad som krävs för att vända en skola. Det handlar om det som all relevant skolforskning lyfter fram; ett gott ledarskap, skickliga lärare, ordning och reda samt inte minst höga förväntningar på att eleverna kan lyckas. Skolor som lyckas vända trenden är sådana där man vägrar acceptera misslyckanden.

Den uppgivenhet som präglar den svenska skoldebatten är lika delar farlig och omotiverad”, skriver Karin Svanborg Sjövall. Tankar som att ”det går inte att lyckas med de här eleverna” borde bannlysas ur skolan, tycker jag.

Timbro har också tittat på vilka  de 50 mest underpresterande svenska skolorna är. Dessa skolor har under många år inte klarat att lyfta sina elever, utan snarare tvärtom. En av de femtio ligger i Stockholms stad. Det är en för mycket, men det är ett tecken på att den skolpolitik vi fört ger resultat. Stockholm utgör nämligen en tiondel av Sverige i skolsammanhang. Statistiskt sett borde ungefär fem skolor på listan ligga i Stockholm.

Så länge ansvaret för skolan är kommunalt, vilket jag hoppas kan förändras, är det i första hand kommunala skolpolitiker som måste våga fatta beslut om åtgärder inklusive nedläggning av skolor som inte fungerar, precis som de fristående huvudmännen måste våga göra det. Jag anser också att staten bör kunna ta över ansvaret över skolor med alltför stora problem. Elevernas rätt till kunskap måste gå före kommunledningars bekvämlighet.

Men naturligtvis måste målet vara att det inte behöver gå så långt. I Timbros rapport lyfter man fram arbetssättet med ”Improvement teams” där skolor stöds av ett expertråd, där erfarna och skickliga skolledare kan komma med rätt råd och åtgärder till skolan.  I viss mån har Stockholms stad börjat arbeta så genom det s k fokusskoleprojektet. Den här idén bör prövas på fler håll.

Alltför ofta fokuseras debatten på ”ojämlikheten”, d v s att en del skolor presterar allt bättre medan andra ligger still eller presterar sämre. Det enklaste sättet att få bort ojämlikheten är att se till att högpresterande skolor blir sämre – fast det löser naturligtvis inte problemet. Ibland får jag intrycket att en del från vänster tycker så. Det måste vara slut med att sopa skolmisslyckanden under mattan i Sverige.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s