Vad behövs för att skolans digitalisering ska komma elevernas lärande till nytta så mycket som möjligt istället för att bli en distraktion? Innebär skolans digitalisering en risk för att viktiga färdigheter, som handskrift, går förlorad? Om detta skrev jag i fredags en replik i DN Debatt  på en artikel av historieläraren Håkan Danielsson. Debatten rör i vilken utsträckning ett ökat användande av datorer och mobiltelefoner i skolan utgör en risk för sämre inlärning och sämre studiero – eller tvärtom, vad som krävs för att skolan ska kunna dra nytta av den tekniska utvecklingen.

Digitala hjälpmedel utgör, rätt använda, otroligt värdefulla verktyg för att förbättra lärandet. Fel använda, eller om systemen inte funkar tillräckligt bra för skolans behov, kan det bli både en belastning och en källa till ett dåligt klassrumsklimat. Kommuner och huvudmän måste satsa mer på att mäta hur väl lärarna upplever att de begränsas eller stöttas med hjälp av tekniken. Att bara mäta förekomsten av datorer i klassrummen riskerar att leda fel.

Jag tror också att det är helt avgörande för ett gott lärandeklimat att lärarna och skolan får bestämma över när och hur eleverna ska använda mobiltelefoner och datorer under skolvardagen. På en del skolor i Stockholm har lärare och rektorer börjat samla in elevernas mobiler vid lektionens/dagens början för att sedan dela ut dem om de behövs i undervisningen. Tidigare har vänsterpartierna emotsatt sig denna möjlighet. Men självklart måste skolan kunna se till så att det råder arbetsro, och att alla fokuserar på undervisningen istället för ägna lektionstiden åt annat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s