Intresset att starta fristående skola har inte varit så lågt på tio år som det är nu, visar nya siffror från Skolinspektionen vilket DN skriver om idag. Det blir särskilt tydligt i storstadsregionerna, där det finns fler elever och där de fristående utbildningsanordnarna generellt är fler. Och framförallt verkar det drabba Stockholms stad. I Stockholm har antalet ansökningar till Skolinspektionen minskat med en tredjedel bara jämfört med förra året, enligt myndighetens preliminära siffror. En tredjedel!

Bakom siffrorna finns många anordnare som väljer att inte gå vidare med utbyggnadsplanerna eller som efter övervägande inte vågar ta chansen att starta skola.

Det är tyvärr dåliga nyheter för de stockholmsföräldrar som har barn som kommer upp i skolåldern. De riskerar att få betydligt färre alternativ att välja mellan när mångfalden minskar och trycket på varje plats blir större. Redan till 2020 förväntas antalet 6-18 åringar att ha ökat med omkring 20 000. Det är en ökning av elever som är nästan lika stor som det totala antalet elever i Malmös grundskolor. Både Stockholms stad och många av fristående anordnarna kommer att behöva bygga ut, för att kunna erbjuda föräldrar och barn goda möjligheter att få den skolplats man behöver och vill ha.

Att så många huvudmän uppenbarligen inte vågar ta risken att starta en ny skola eller bygga ut en befintlig, trots att intresset och behovet finns bland stockholmarna, tror jag är en sorglig konsekvens av de rödgrönas ideologiska motstånd mot friskolor. Under min tid som skolborgarråd hade skolutbyggnadsfrågorna högsta prioritet. Med den nya majoritetens politik riskerar utmaningen istället att bli ännu större, och valmöjligheterna för stockholmarna blir mindre.

Men de som drabbas av detta sitter tyvärr inte på S-kansliet i Stockholms stadshus. De som drabbas är de stockholmare som snart ska börja skolan.

Idag fick också civilminister Ardalan Shekarabi ta emot den s.k. Ägarprövningsutredningen ”Krav på privata aktörer i välfärden”, som Alliansregeringen tillsatte 2012. Utredningen föreslår att ”insikt, erfarenhet och lämplighet samt ekonomiska förutsättningar för en långsiktig verksamhet” bör krävas av huvudmän för fristående verksamheter inom bland annat utbildningsområdet. Det är bra att skarpa krav ställs på kvalitet och långsiktighet hos den som driver verksamheter inom välfärden. Den som välkomnar valfrihet och mångfald måste vara den skarpaste vakthunden gentemot verksamheter som inte håller måttet. Därför är det trist att så mycket av debatten nu väjer för de kvalitetsbrister som uppenbart förekommer även inom kommunala verksamheter.

Krav på fristående verksamheter måste givetvis paras med lika höga krav på den verksamhet som drivs av kommuner och landsting. Det saknas tyvärr inte exempel på kommunala skolor och förskolor runt om i landet där det finns tydliga kvalitetsbrister och, tyvärr, bristande långsiktighet. Skillnaden är att en kommun inte går i konkurs om verksamheten missköts – bristen på styrning riskerar då att gömmas undan i den kommunala helheten.

1 kommentar »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s