Till slut fick alltså Stefan Löfven och hans regering krypa till korset och acceptera Alliansens utsträckta hand kring förutsättningarna för hur Sverige ska kunna regeras, också av minoritetsregeringar. Därmed stärks regeringens möjlighet att få igenom att sin budget. En majoritet i riksdagen ska inte kunna bryta ut valda delar av budgeten, så som de rödgröna partierna gjorde tillsammans med Sverigedemokratena under förra mandatperioden.

Personligen hade jag sett fram mot ett nyval. Jag tror att svenska folket hade röstat bort den röra som vi sett sedan valet, till förmån för en stabil Alliansregering. Nu blir det inte så, men istället ges stabila spelregler som kan användas också efter en Alliansseger 2018. Att Socialdemokraterna och Miljöpartiet nu lovar att släppa fram en statsminister från Alliansen är ett stort steg framåt, samtidigt som det helt strider mot det Löfven sagt tidigare.

Överenskommelsen innebär inga sakpolitiska eftergifter. Samma sakfrågor som alltid diskuterats brett, d v s pensioner och försvar kommer även fortsättningsvis att diskuteras över blockgränserna. Alliansen har även lovat att diskutera energipolitiken. Den som hoppas på en uppgörelse just inom det området bör väl fundera en stund på hur sannolikt det är att Miljöpartiet och Folkpartiet ska finna varandra…

I praktiken innebär överenskommelsen att Löfven måste släppa tanken på splittra Alliansen. Ironiskt nog ligger blockpolitiken med detta beslut mer fast än tidigare. Tvärtemot det som var Löfvens ingångsvärde…

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s