Allt fler opinionsbildare ställer nu krav på Alliansen att inte rösta på sitt eget förslag till budget i riksdagen på onsdag. Förutom att det är ett absurt krav i sig (varför skulle man inte rösta på sin egen politik?) så är resonemanget problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv. Om inte Alliansen agerar som opposition så finns det bara en opposition kvar i riksdagen, nämligen Sverigedemokraterna.

Det talades mycket om utsträckta händer i valrörelsen. Det är bra; självfallet måste varje ansvarskännande politiker vara beredd att kompromissa för att uppnå en politik som är bra för Sverige. Ibland är dessutom kompromissen, vet jag av egen erfarenhet, bättre än de olika partiernas ursprungsförslag. Diskussioner där man vänder och vrider på motståndarens argument ger ibland upphov till nya tankar och lösningar.

Men kompromissande kräver ansvarstagande och en ömsesidig respekt. Man kan inte först driva igenom en politik som motståndaren finner absurd för att sedan sträcka ut sin hand. När regeringen fattat beslut om att stänga Bromma flygplats, stoppa Förbifarten, stoppa valfrihet inom den offentliga sektorn, svika överenskommelsen om friskolor etc så visar Stefan Löfven att han faktiskt inte förstår innebörden av att lyssna, försöka förstå, för att sedan nå en kompromiss. En utsträckt hand klädd i boxhandske är en dålig start på samarbete.

1 kommentar »

  1. Absolutely! Well written Lotta. essential that we have a strong opposition with such a weak and traumatised government. My view is that we should do everything democratically possible to remove this government from power.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s