Stefan Löfven har talat vitt och brett om blocköverskridande samarbete. Nu börjar han sin tid som statsminister med blockpolitik i dess hårdaste form.

Dagens förslag om begränsning av vinster i välfärden är ideologisk slagordspolitik. Det ökar inte kvaliteten, men det försämrar mångfalden för elever, patienter, äldre och anställda.

Den som investerar tar en risk. Man satsar kapital, arbete och engagemang, väl medveten om att det kan ta lång tid att få tillbaka det man satsat – om man alls får det. För att en sådan risk ska vara värd att ta måste man få göra vinst. Även om många privata utförare inte har vinst som huvudintresse är det få som skulle satsa om man inte hade rimliga chanser att få tillbaka investerat kapital. Nu måste man bära sina fulla förluster under dåliga år, men får svårare att kompensera när det går bättre.

Den som ska investera behöver också långsiktiga spelregler. Om man inte vet förutsättningarna så vet man inte vilka investeringar som bär sig. Under de kommande åren, när regelverket är i gungning, kommer det att vara svårt att locka privata utförare att ta risken att investera i välfärden. För ett växande Stockholm, som behöver fler som vill investera i välfärden, är detta ett dåligt besked.

Det finns självklart saker som kan bli bättre. Privata utförare har inte alltid gjort särskilt bra reklam för sig själva. Det bör ställas krav på ett långsiktigt ägaransvar för utförarna. Och meddelarfriheten bör stärkas för de anställda. Detta har Folkpartiet redan gjort upp med Socialdemokraterna om, inom ramen för Friskolekommittén – en uppgörelse som (S) nu väljer att bortse ifrån.

Men hade vinstdrivande företag generellt varit så mycket sämre än offentliga aktörer så hade det märkts. Föräldrar hade tagit sina barn från skolan. Patienter hade sökt sig till andra vårdcentraler och äldre till den kommunala hemtjänsten. Nu ser vi istället att äldre är mer nöjda med privata hemtjänstutförare än med offentliga. Och forskning visar att i kommuner med en hög andel friskolor går både de privata och offentliga skolorna bättre – även om man kompenserar för elevernas sociala bakgrund.

Jag har svårt att se att stockholmarna kommer att acceptera att välfungerande verksamheter måste slå igen, bara för att de sköts av vinstdrivande företag. Och jag har svårt att se att föräldrar och brukare kommer att ta den kommande turbulensen med jämnmod, när de inte vet vem som kommer att driva deras skola eller vårdcentral.

Till sist: valfrihet inom välfärden är valfrihet även för de anställda. Stora kvinnodominerade yrkesgrupper har fått möjlighet att kräva högre löner och bättre villkor. Det gäller inte minst underbetalda akademikergrupper som sjuksköterskor och barnmorskor. Och kvinnor i offentlig sektor har kunnat starta egna företag och växa som ledare och entreprenörer.

Att den så kallade ”första feministiska regeringen” som första åtgärd undergräver kvinnors företagande och kvinnors löner är ett svek mot de feministiska idéer de rödgröna partierna säger sig stå för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s