Sverige – värt att försvara

För omkring 20 år sedan satt jag i riksdagen. Jag hade då förmånen att, bara några år efter murens fall, sitta i försvarsutskottet. Under denna tid påbörjas den stora omläggningen av det svenska försvaret. Efter Berlinmurens fall var optimismen stor om ett enat Europa, byggt på frihet, demokrati och marknadsekonomi. Sverige försvarspolitiska doktrin ändrades också under denna period från ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” till en mer öppen formulering där neutralitet vid händelse av krig inte längre var en självklarhet.

Sedan dess har mycket hänt, både här i Sverige och i vår omvärld. Sverige har ett mycket nära samarbete med försvarsalliansen NATO. Den allmänna värnplikten är avskaffad och försvaret har både bantats kraftigt och ställts om för att på ett bättre sätt klara internationella åtaganden.

Allt detta skedde i en värld som präglades av kalla krigets slut. Sovjetunionens kollaps och den frigörelse som skedde i dess spår gav oss alla hopp om ett fredligt och demokratiskt Europa. På senare år, med Putin som president, har det hoppet om än inte släckts, så åtminstone falnat betydligt. Ryssland är på god väg att förvandlas till en regelrätt diktatur. Dessutom med maktpolitiska ambitioner långt över landers gränser. Ukraina har fått känna av denna ryska aggression på ett mycket påtagligt sätt. När landet vägrade bli en lydstat under Sovjetunionen, förlåt Ryssland, invaderades stora delar av landet helt sonika.

De baltiska länderna är medlemmar i NATO. Jag är helt övertygad om att dessa medlemskap fungerat mycket avhållande på de ryska maktambitionerna i den delen av Europa. Den argumentation som Putin använder sig av, att försvara ”ryssar”, kan också användas i framförallt Lettland som ju har en stor rysktalande befolkning. Lettlands NATO-medlemskap har fungerat som den skyddsfaktor som det är tänkt.

Ska då Sverige också gå med i NATO? Ja, jag anser det och Folkpartiet har drivit detta krav sedan slutet av 1990-talet. Oftast i en mördande motvind, en majoritet av befolkningen är emot, men alltid med starka ideologiska argument. Sverige hör hemma i det demokratiska Europa och ska aldrig stå neutralt mellan demokrati och diktatur. Under det kalla kriget var NATO den yttersta garanten för att den demokratiska delen av Europa skulle förbli demokratiskt. Efter murens fall var det självklart för de nya demokratierna att så snart som möjligt söka medlemskap. Sverige hör hemma bland dessa länder.

Frågan om svenskt medlemskap i NATO har inte, sedan kalla krigets dagar, varit lika aktuell som nu. Ryssland gör ingen som helst hemlighet av att man ser det gamla Sovjetunionen som en förebild när det gäller storlek och maktanspråk. Det språkbruk som nu används sänder kalla kårar och situationen blir inte bättre av att Ryssland i princip avskaffat pressfriheten. I det läget borde ett svenskt NATO-medlemskap vara en självklarhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s