Feminism – viktigast för de allra mest utsatta

Jämställdhetsfrågor är väl i Sverige inte det mest provocerande man kan ägna sig åt. Ofta är det först när man kommer in på konkreta åtgärder, som t ex fler pappamånader, som tonläget höjs. Att tala om jämställdhet mellan kvinnor och män i mer generella termer upprör få.

Detta till trots så upplever många kvinnor ett rent förtryck som grundar sig i att kvinnor ses som underlägsna och behandlas därefter. Fortfarande mördas och misshandlas många kvinnor av sina män eller f d män. Våld mot kvinnor är det värsta uttrycket för kvinnoförtryck som finns.

Under mina år som skolborgarråd har jag ofta tagit upp frågan om hedersrelaterat våld och förtryck. Dåvarande socialborgarrådet Ulf Kristersson och jag initierade för några år sedan en undersökning bland tonåringar kring de här frågorna. Resultatet var skrämmande; omkring var tionde 15-åring i Stockholm var utsatt för hedersrelaterat förtryck. Det innebär att de t ex inte får umgås med vilka kompisar de vill, inte får bestämma vem de ska gifta sig med och inte sällan utsätts för hot och våld när de driver sina rättigheter.

Länge var frågan om hedersförtryck sopad under mattan i Sverige. Feministikoner som Gudrun Schyman ville inte diskutera detta. I fullmäktige här i Stockholm hade jag en debatt mot tidigare miljöpartistiska borgarrådet Ywonne Ruwaida som på fullt allvar hävdade att detta inte skulle diskuteras.

Förra jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (FP) betydde oerhört mycket för att lyfta frågan om hedersförtryck och kvinnomisshandel. Hon tog bl a initiativ till kraftigt ökade anslag för att motverka kvinnomisshandel, skärpta straff för kvinnofridskränkning och, inte minst, ett totalt stopp för barnäktenskap. Men framförallt ledde Nyamko Sabunis arbete till att hedersproblematiken blev ett samhällsproblem värt att diskutera.

Men arbetet mot kvinnoförtryck måste gå vidare. Folkpartiet har föreslagit både skärpta straff för kvinnomisshandel och skärpta straff för människohandel och trafficking, men också att fotboja och elektronisk övervakning ska användas betydligt oftare när män hotar kvinnor. Det är inte misshandlade kvinnor som ska få sin frihet begränsad utan de män som som slår och hotar. Än är det långt kvar till ett samhälle där kvinnor kan känna trygghet mot våld och andra kränkningar.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s