Stockholms stad är sannolikt en av världens mest jämställda städer på det politiska området. Varannan ledamot av fullmäktige är kvinna. Om detta intervjuas jag idag i Dagens Nyheter. I  artikeln (som ännu inte finns på nätet) hävdar jag att det knappast är någon slump att just Folkpartiet ligger i topp när det gäller hög kvinnlig representation. Men också att det personliga ledarskapet är oerhört viktigt om man vill få fram fler kvinnor till politiska toppositioner. I Stockholm har Jan Björklund spelat en avgörande roll för att det idag finns så många kvinnor på centrala platser. 

Mitt parti, Folkpartiet, har en stolt historia av kvinnliga ledare som tagit plats. Selma Lagerlöf, Kerstin Hesselgren och Anna Whitlock (verklighetens fröken Friman) är några exempel på kvinnor som gjorde skillnad, och som visade vägen också för andra. Liberala företrädare som Elin Wägner banade väg för rösträtten.

Listan på liberala feministiska initiativ är lång. Det var liberaler som Cecilia Nettelbrandt och Ingrid Gärde Widemar som motade bort sambeskattningen som feminister i andra europeiska länder nu kämpar för att avskaffa. Liberala reformer drev fram utbyggnaden av barnomsorgen, viktig för att möjliggöra för fler kvinnor att arbeta och bli självständiga. Det var Bengt Westerberg som drev fram den första pappamånaden – och Lars Leijonborg som införde jämställdhetsbonusen. Nu går Folkpartiet till val på att möjliggöra för kvinnor i akademikeryrken som lärare och sjuksköterskor att göra också lönekarriär genom karriärtjänster. Genom Barbro Westerholm och andra liberaler lägger vi förslag om att göra pensionerna mer jämställda så att fler kvinnor ska slippa leva på garantipension.

Representation är viktigt. Av Folkpartiets åtta statsråd sedan 2006 har fyra varit kvinnor (Cecilia Malmström, Nyamko Sabuni, Birgitta Ohlsson och Maria Arnholm) och fyra varit män (Lars Leijonborg, Tobias Krantz, Erik Ullenhag och Jan Björklund). Här i Stockholm leds Folkpartiet av kvinnor på samtliga toppuppdrag; Anna Starbrink och Birgitta Rydberg i Stockholms läns landsting, Madeleine Sjöstedt och jag som borgarråd i staden.

Inte ”bara” könsmässigt, utan också vad gäller andra typer av erfarenheter, livsbetingelser och ursprung tjänar demokratin på att många röster hörs. Att ta plats där makten finns – om det så är i företaget, i föreningen eller i politiken – ska vara lika naturligt för kvinnor som för män. Folkpartiet har ett stolt track record. Vi vill fortsätta att ta feministiska initiativ i hundra år till.

2 Comments »

  1. Det här är inte alls jämställt. Räknar man bort KD som har bara en ledamot så är fp det parti som har störst könsobalans.

  2. Ett sakfel här. Det var inte Bengt Westerberg som drev igenom pappamånad. Den kom redan 1974 när mödrapenningen ersattes av föräldraförsäkring. Och det var inte en månad utan pappan hade möjlighet att ta ut sex månader. Dessa sex månader är nu elva månader. Så varför allt tal om en tredje pappamånad när det redan finns elva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s