I dagens DN intervjuas jag om det uppdrag vi i Alliansen har givit utbildningsförvaltningen om hur tryggheten och studieron i stadens skolor kan förbättras. Bakgrunden är att enbart 53 procent av eleverna i årskurs åtta, enligt den senaste brukarundersökningen från 2013, anser att de kan arbeta i lugn och ro på lektionerna. Att nära hälften av eleverna upplever att de blir störda på lektionerna är naturligtvis helt oacceptabelt. Skolinspektionens tillsyn av stadens grundskolor, som genomförts under 2013, visar även den att många skolor brister i sitt arbete med att ge eleverna trygghet och studiero. I 2012 års PISA-rapport framhålls det att klassrumsklimatet i Sverige är bland de stökigaste i hela OECD-området. Det är uppenbart att det återstår mycket att göra för att stadens elever ska garanteras en studiemiljö präglad av ordning, trygghet och studiero.

För att skapa en god skolmiljö krävs, först och främst, ett gediget förebyggande arbete. Men för att kunna upprätthålla lugn och ro behövs också tydliga befogenheter att kunna ingripa om det ändå blir oroligt, stökigt eller hotfullt i klassrummet. Alla skolor ska ha tydliga ordningsregler som är framtagna i samarbete med och väl förankrade hos elever, personal och föräldrar. Av ordningsreglerna ska det tydligt framgå vilka befogenheter rektorn och lärarna har för att skapa en lugn och trygg miljö och vad konsekvenserna blir om en elev bryter mot dessa regler.

För att stödja skolorna i deras arbete med att skapa ordning och reda finns framtagna ”riktlinjer för trygghet och studiero”. Riktlinjerna ska se till så att det inom varje verksamhet genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra en otrygg och stökig miljö i stadens skolor. De senaste brukarundersökningarna visar också på en tydligt positiv utveckling, från 2010 till 2013 har en tioprocentig förbättring skett vad beträffar andelen som anser att de kan arbeta i lugn och ro på lektionerna. Situationen är dock, som synes, fortfarande långt ifrån tillfredsställande.

Det är läraren som leder undervisningen och som ansvarar för arbetsron i klassrummet. Därför behöver läraren känna ett tydligt stöd,  från politiken, skolledning och föräldrar, i deras arbete med att upprätthålla en trygg och lugn miljö i klassrummet. Alla skolor och föräldrar måste ta detta på största allvar, för det är bara om vi alla hjälps åt som vi kommer att få den goda studiemiljö som våra elever är värda.

2 Comments »

  1. Ett av problemen (obs ETT av) är att det finns alltför många elever som av olika orsaker just nu inte är mottagliga för undervisning. Det kan vara allt ifrån drogproblem till stökig familjesituation eller depression eller andra psykosociala problem. Att det finns sådana elever är egentligen naturligt – att en viss andel av vår befolkning någon gång under skoltiden får problem som gör det svårt eller ointressant med skolgång är inget konstigt alls, rent statistiskt. Det blir dock ett problem, eftersom de idag tvingas vistas i skolan och eftersom skolan som egentligen har ett helt annat huvuduppdrag tvingas hantera deras problem.

    De här eleverna skulle förmodligen må mycket bättre av att tillfälligt frigöras från ansvaret att sköta sin skolgång och istället få snabb och professionell hjälp med sina problem. När de senare har fått ordning på tillvaron igen är de välkomna tillbaka att fortsätta sin skolgång på den nivå de ligger.

    Fördelarna med ett sådant system är omfattande:

    1. Eleverna med problem skulle få bättre och snabbare hjälp av personer med mer adekvat kompetens.

    2. Eleverna med problem skulle slippa den extra stressen av att ha ansvar att sköta sin skolgång samtidigt som de ska hantera och lösa sina problem.

    3. Eleverna med problem skulle slippa den extra stressen att bli sedda av sina klasskompisar som de störiga problembarnen som bara sabbar för klassen.

    4. Skolans uppdrag skulle blir betydligt mer renodlat: att undervisa elever som är mottagliga för undervisning. Hela skolorganisationen skulle därmed bli både tydligare, effektivare och få högre kvalitet.

    5. Övriga elever skulle slippa få sin arbetsro störd av klasskompisar som inte är intresserade av undervisningen.

    6. Lärarna skulle slippa stressen av att tvingas dilettera inom områden de inte har kompetens för (psykosocialt omhändertagande osv). Det är väl en grundläggande princip att man ska ha kompetens för det arbete man är satt att utföra. Jag tycker inte det är så idag för lärarna, när de har ansvar att inte bara undervisa eleverna utan att dessutom hantera allsköns problem som egentligen inte har med undervisningen (som är lärarens kompetens) att göra. Varför har inte facket satt ner foten?

    7. Lärarna skulle få mer tid över att ägna åt sin kärnuppgift undervisning, vilket också leder till minskad stress.

    8. Eftersom lärarna får mer tid över för undervisning får de övriga eleverna mer tid ”med läraren”, dvs. i princip ökar den effektiva lärartätheten.

    Det finns givetvis risk att skolor gör sig av med besvärliga elever genom att ”skriva ut dem” enligt ovan, så det krävs förmodligen att beslut tas av extern part, och helst i samråd med målsmän. Det vore dock rimligt att prövning sker på skolans initiativ efter en snabbare egen prövning, kanske till en kännbar kostnad i de fall det blir avslag så att skolor inte begär prövning utan att vara hyfsat säkra på att få ett ja. Dessutom ska normalt sett eleven, om den så vill, återvända till samma skola efter att ha fått ordning på sina problem.

    Om vi nu kombinerar det ovanstående med att i ökad utsträckning ge föräldrar och eleven själv ansvar att uppnå kunskapskraven så tror jag vi har en god chans att uppnå betydligt mer motiverade och bättre fungerande elever och skola.

    Detta skulle kunna tydliggöras genom att ta bort den nuvarande tidsbaserade skolplikten och istället införa en kunskapsplikt, där varje medborgare har som plikt att tillägna sig kunskaper minst motsvarande godkänt (betyg E) i alla ämnen enligt gällande kursplan för grundskolan, oavsett hur lång tid det tar.

    Eventuellt skulle man kunna mjuka upp kravet något genom att tillåta underkänt i något fåtal av de mindre centrala ämnena. Denna plikt skulle gälla oavsett hur lång tid det tar för någon enskild elev. Dispens skulle kunna beviljas för elever med begåvningsstörning eller andra handikapp som gör kravet orimligt.

    Fördelen med detta är att varje elev torde inse att för att komma ur skolan måste den lägga manken till åtminstone tillräckligt för att bli godkänd i alla ämnen. Att bara sitta av tiden skulle inte längre vara en gångbar ”väg”.

  2. Syriska flyktingar anses vara ett värdsligt problem och framförallt ett europeiskt problem. Dvs Europa skall öppna upp sina gränser och ta emot flyktingarna ifrån Syrien.
    Romska tiggare ifrån Rumänien anses vara ett ”rumänskt problem”… Vad är det ni inte har förstått?! Varför gör inte EU mer för en av Europas största minoritet och en av de grupper i Europa som diskrimineras som mest!
    De romska tiggarna på Sveriges gator ÄR INGET RUMÄNSKT PROBLEM DET ÄR ETT EUROPEISKT PROBLEM! DÅ EUROPA STRUKTURELLT DISKRIMINERAR ROMER OCH HAR GJORT SÅ I ÅRHUNDRADEN!
    OCH ATT SÄGA ATT RUMÄNIEN SKALL TA MER ANSVAR ÖVER ROMERNAS SITUATION ÄR SOM ATT FÖRSÖKA HÄMTA VATTEN FRÅN EN TOM BRUNN!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s