Idag inleder EU ett två dagars toppmöte i Vilnius med länderna inom det så kallade Östliga Partnerskapet, bland annat för att godkänna associerings- och frihandelsavtal med Georgien och Moldavien. Men det alla talar om, och som vi måste fortsätta att uppmärksamma, är inte vilka länder som nu tecknar avtal med EU, utan vilka som inte gör det. Ukraina väljer Ryssland framför EU, och vägrar frige landets fängslade tidigare premiärminister, Julia Tymosjenko.

Det kallas att den ukrainska regeringen och presidenten Viktor Janukovitj viker sig för ryska påtryckningar, vilket är en del av sanningen. President Janukovitj väljer att gå emot vad som uppges vara 58 procent av den ukrainska befolkningen, som vill närma sig det demokratiska Europa trots ryska hot om höjda priser på gas.

I veckan har stora protester genomförts i huvudstaden Kiev och den stora staden Lviv i västra ukrainskspråkiga Ukraina (i Kiev talas det ryska). Protesterna är de största sedan den orange revolutionen 2004. Då protesterade man mot valfusket som gav Viktor Janukovitj segern i presidentvalet. Nu protesterar man åter mot Janukovitj, men den här gången för hans val att närma sig Ryssland istället för det demokratiska Europa. 2004 var Tymosjenko en av oppositionsrörelsens ledande företrädare, och hon har sedan dess i två perioder varit landets premiärminister. Sedan två år tillbaka sitter hon i ukrainskt fängelse, dömd för maktmissbruk. I Ukraina kallas detta för selektiv rättvisa och många menar att rättsprocessen var politiskt manipulerad i syfte att rensa banan för Janukovitj.

EU:s krav på att Tymosjenko måste friges, verkar helt enkelt ha blivit för mycket för Ukrainas Janukovitj, alldeles särskilt som han är mån om att ta hem presidentvalet om två år.

På måndagen inledde Tymosjenko en hungerstrejk i protest mot nuvarande regerings taktiska sätt att undvika ökad demokrati, och igår spenderade hon sin femtiotredje födelsedag bakom galler. Det är bedrövligt och oacceptabelt att det inte tycks bli det sista året hon tvingas sitta av. Att Ukrainas regering nu vänder den europeiska gemenskapen ryggen är inte så mycket en förlust för EU, som det är en förlust för folket och demokratin i Ukraina.

Ett demokratiskt land anser att oliktänkande är bra, i ett demokratiskt land sätter man inte den politiska motståndaren i fängelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s