Dagens Nyheter har under ett par dagar rapporterat om de helt oacceptabla incidenter där lärare runt om i landet utsatts för våld och angrepp av sina elever. De händelser som beskrivs går över alla gränser – ingen anställd ska acceptera att ha det så på jobbet. När sådana händelser sker måste rektor och skolledning ingripa med kraft.

Men lärare och skolledning behöver också stöd från sina politiker för att våga polis- och socialtjänstanmäla. För mig som skolborgarråd är det självklart att våld ska polisanmälas. Man gör varken elever eller föräldrar en tjänst genom att sopa problem under mattan. När mycket unga elever tar till våld är det ofta ett tecken på svåra problem som bör hanteras så snart som möjligt.

3 Comments »

  1. Jag arbetar på en kommunal skola som tidigare har haft stora problem med våld mellan elever. Skolans förra rektor ville inte polisanmäla våld och hade också uttryckligen förbjudit all personal att ringa nödsamtal till polisen, ett vansinnigt förbud som helt saknar stöd i lagen. Vem som helst har rätt att ringa polisen vid pågående brott. Någon incidentrapportering till Arbetsmiljöverket eller stadsintern rapportering förekom heller inte. Alla problem skulle bara sopas under mattan, med påföljd att det blev mer och mer stökigt på skolan.

    I november 2006 utbröt ett vilt slagsmål i skolans cafeteria, sedan två manliga elever hade attackerat en tredje. Jag och en av skolans kamratstödjare lyckades få stopp på det innan någon blev skadad. På den tiden hade vi övervakningskameror, och jag bad skolans datatekniker ge mig en DVD med bilder av slagsmålet. Jag skrev en polisanmälan och bifogade skivan. När en av skolans biträdande rektorer fick kännedom om detta gav han mig en rejäl utskällning. Han letade också igenom korgen med utgående post hos vaktmästarna, för att se om min anmälan låg kvar där. Han försökte alltså hindra en brottsanmälan med bifogat bevismaterial från att nå polisen.

    En månad senare skrev jag ett brev till Lotta Edholm, där jag bl a tog upp detta, men jag fick inget svar. När jag försökte ringa henne fick jag i stället tala med hennes dåvarande sekreterare Karl Rydå. Han berättade att de på Skolroteln mycket väl kände till förhållandena på skolan, bl a genom föräldrar som hade hört av sig.

    I april 2010 skrev jag ett mail till Lotta Edholm angående olika missförhållanden på skolan, däribland att våld inte polisanmäls. Jag berättade om en händelse ca ett och ett halvt år tidigare, då en manlig elev knuffade omkull en kvinnlig elev i skolans cafeteria, och sedan hoppade på hennes rygg. Efteråt hörde jag ett par av hans kompisar med förtjusning berätta att de hade sett flickan blöda från munnen när hon hade kommit på fötter. Jag rapporterade händelsen till skolledningen, men fick senare veta att den inte hade polisanmälts. Jag fick inget svar på mitt mail till Lotta Edholm. I stället vidarebefordrades mitt mail till förvaltningsledningen, och därifrån till rektorn. Jag kallades till ett förhör hos rektorn, där hon bl a hotade mig med avsked för att jag hade skrivit till politiker.

    En dag i november 2011 utbröt ett stort slagsmål på skolgården. Det började med att tre manliga elever spände upp en tunn, nästan osynlig tråd i halshöjd utanför skolans entrédörrar. Detta gjorde de vid lunchtid, när många elever var på väg ut till skolmatsalen i en annan byggnad. De stod sedan kvar på platsen för att studera effekten. En manlig elev kom ut och fick tråden mot sin hals. Han fällde då en ilsken kommentar till de tre ligisterna, varvid de genast gav sig på honom med knytnävarna. När jag såg detta från mitt fönster kallade jag på rektorn, och vi skyndade ut på skolgården. En av ligisterna och den elev som gick på tråden hade redan slagit varandra blodiga, och ytterligare 15-20 elever var nu inblandade i ett vilt slagsmål med knytnävar och sparkar. När jag tog upp min mobil för att ringa polisen sade rektorn sade åt mig att låta bli. Jag bedömde dock situationen som fullkomligt livsfarlig, och valde därför att trotsa henne. En stund senare rullade flera polisbilar in på skolgården.

    När polisen hade fått situationen under kontroll stod jag och rektorn och talade med några poliser i skolans entréhall. Jag hörde henne då säga till en av poliserna ”misshandel vill jag inte kalla det”. Då satt killen som hade blivit attackerad hos kolsköterskan med blod både i ansiktet och på händerna, och flera av poliserna hade sett hur han såg ut. En av dem kommenterade rektorns påstående med orden ”hon får säga vad hon vill, jag har min uppfattning klar”.

    Samma dag skrev jag på nytt till Lotta Edholm och berättade om det inträffade. Jag påpekade att det är vansinne att säga åt personal att inte ringa polisen i en situation där folk riskerar att bli ihjälslagna, och att vi måste få en ny ledning. En månad senare svarade Lotta Edholm genom sin sekreterare Åsa Härkegård att jag hädanefter borde diskutera saken med rektorn och förvaltningen. Jag hade redan haft många diskussioner med rektorn, och det var just därför som jag vände mig till den högst ansvariga, d v s Lotta Edholm. Det var ju rektorn som var problemet, och detta måste Lotta Edholm ha insett. Med sitt svar klargjorde Lotta Edholm mycket tydligt att hon inte bryr sig om hur mycket våld våra elever blir utsatta för eller vilken arbetsmiljö de har, och att hon inte ville att jag besvärade henne med fler påpekanden om detta.

    Under 2011 organiserades de kommunala gymnasieskolorna i s k gymnasieområden. Vår rektor befordrades till områdeschef med ansvar för två skolor, och fick i samband därmed givetvis också en rejäl löneförhöjning. Nu har hon gått i pension.

    Den f d elev som knuffade omkull en flicka och hoppade på henne är dömd för rån vid Solna tingsrätt. En av de f d elever som spände upp en tråd utanför skolans entré och sedan startade ett stort slagsmål är dömd för våldsamt motstånd vid Solna tingsrätt sedan han försökt sparka på en kvinnlig ordningsvakt i tunnelbanan. En annan av de tre har varit åtalad flera gånger, bl a för grov misshandel och skadegörelse. Det rör sig alltså om kriminella personer, som inte borde få vistas på en vanlig skola eftersom de utgör en fara för andra elever. På vår skola kunde de dock härja riskfritt.

    Vår skola har idag en helt ny skolledning och en helt ny områdesledning. De nya cheferna har helt andra attityder, och mycket har blivit bättre. Våld polisanmäls och disciplinära åtgärder vidtas rutinmässigt mot förövarna. Det har också blivit lugnare på skolan. De flesta av våra elever är snälla och trevliga, och vår skola är idag en mycket trevlig arbetsplats. Vi har en på flera sätt bra skola med stor utvecklingspotential. Det hindrar dock inte att jag berättar hur det har varit och hur Lotta Edholm har agerat. Mitt samvete tillåter mig inte att tiga om det.

    Lotta Edholm skriver att ”för mig som skolborgarråd är det en självklarhet att våld skall polisanmälas”. Verkligheten är dock en helt annan. När Lotta Edholm får bestämma kan skolledare som inte vill polisanmäla våld uppenbarligen räkna med att bli befordrade och belönade med löneförhöjning. Samtidigt kan de medarbetare som bryr sig om eleverna och därför säger ifrån, räkna med hot och repressalier, och detta med skolborgarrådets goda minne. Hon visste genom mina olika skrivelser hur utsatt jag var, men gjorde inget för att hindra det eller ge mig stöd. Jag uppmanar alla som tänker rösta på Folkpartiet i nästa kommunalval att stryka Lotta Edholm från valsedlarna.

    Att en rektor som inte ville polisanmäla våld kunde bli befordrad reser givetvis också frågor om förvaltningsledningen. Där sker dock ett par viktiga chefbyten i år. Vi har en ny förvaltningsdirektör och snart också en ny gymnasiedirektör, och får därför hoppas på en förbättring.

  2. Vore önskvärt att se ett bemötande från Lotta Edholm gällande detta. Politiken är bra på att lyfta, inför medierna, hur det borde vara och hur mycket pengar som satsas. Att agera därefter tenderar att vara betydligt svårare, således önskvärt om dessa frågor bemöttes, på ett konstruktivt sätt. Ur ett demokratiskt perspektiv kan jag tycka att ett sådant bemötande är en självklarhet.

  3. Det skulle också vara intressant med en kommentar från Jan Björklund, som tidigare har predikat om ordning i skolorna och att samma lagar gäller där som i samhället i övrigt. Jag kan förstå om han inte vill kritisera sin partikamrat Lotta Edholm, men nu är det verkligen dags för Folkpartiet att bekänna färg i denna fråga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s