Karin Wanngård (S) fortsätter att försöka lappa ihop en utbildningspolitik på DN (7/2). Tyvärr har hon missat att i stort sett alla förslagen redan är genomförda, eller är på väg att bli det. Här kan ni läsa min replik som var inne i helgen.


Förslagen från S redan genomförda

Under Folkpartiets ledning pågår sedan 2006 den största förändringen av vårt utbildningssystem sedan den allmänna folkskolan infördes på 1800-talet. Reformerna har ett långsiktigt fokus på tydliga kunskapskrav, trygga klassrum och en uppvärdering av läraryrkets status. Mycket arbete återstår naturligtvis. Stora förändringar tar tid att sätta sig.

Om Socialdemokraterna på riktigt hade varit intresserade av att följa kunskapsresultaten och att försöka höja kvaliteten i skolan så skulle de under sin tid vid makten ha ökat resurserna till skolan och infört nyckeltal och mätningar av elevernas kunskaper. Så var inte fallet. Folkpartiet har som ansvarigt för skolpolitiken tillfört mer resurser till skolan – år för år – än (S) någonsin gjorde. En av våra första åtgärder efter maktskiftet var att börja mäta elevernas kunskapsutveckling, med till exempel läsutvecklingsscheman och skriftliga omdömen för att på ett tidigt stadium sätta in rätt stöd för varje enskild elev. Socialdemokraterna har alltid varit duktiga på att lova vitt och brett i opposition, men när det väl gäller har historien visat att det bara varit tomma löften.

Självklart finns det bekymmer i Stockholms skolor, och att höja gymnasiebehörigheten är den viktigaste uppgiften just nu. Rektorer och lärare jobbar stenhårt varje dag för att fler ska nå kunskapskraven och för att skolan ska vara en lugn och trygg plats. Den ständiga svartmålningen från Socialdemokraterna bidrar knappast till skolornas tuffa arbete.

I Stockholm är det omkring 14 procent av eleverna som inte når behörighet till gymnasiet. Det är alldeles för många. Ändå är det viktigt att kunna jämföra resultatet med socialdemokratiskt styrda Göteborg och Malmö, där 18 procent respektive cirka 20 procent av eleverna inte är behöriga till gymnasiet. I jämförelse ligger alltså Stockholms resultat högre både i faktiska betyg och i resultaten på de nationella proven, samtidigt som fler stockholmselever blir godkända i kärnämnena. Men det är inte bra nog.

För att höja kunskapsresultaten i Stockholm inför vi nu rätt till läxhjälp, sommarskola och lördagsgymnasium för alla som behöver det. I Stockholm har vi också infört ett tionde skolår som vänder sig till de elever som misslyckats med grundskolan och som saknar behörighet till gymnasiet. Med mindre grupper, skickliga lärare och höga förväntningar har projektet med tionde skolår lyckats mycket bra.

Samtidigt krävs det ytterligare insatser på ett antal skolor där kunskapsresultaten behöver förbättras. Det är framför allt skolor som ligger i socioekonomiskt utsatta områden som vi nu kommer att fokusera på. Skolorna kommer tillsammans med utbildningsförvaltningen ta fram en ”turn around-plan” som kommer att fokusera på hur man tillsammans kan förbättra både arbetsstruktur och pedagogik.

Dessutom kommer regeringen att genomföra flera ändringar av skollagen för att avlasta lärarna deras administrativa uppgifter och tillåta dem att fokusera på undervisningen i klassrummet. Även här i Stockholm försöker vi på olika sätt se till att rektorer och lärare ges möjligheten att fokusera på sina huvuduppgifter. Utbildningsförvaltningen har därför fått i uppdrag att genomföra en översyn inom dessa områden. Dessa förändringar kommer att leda till att lärarna får tid till att vara just lärare.

Sammanfattningsvis har vi genomfört eller är på väg att genomföra nästintill allt det som (S) presenterar i sitt så kallade utbildningslyft. Om Socialdemokraterna på riktigt hade intresserat sig för skolan så hade de vetat om detta.

Något som inte heller Karin Wanngård nämner är Socialdemokraternas dröm om att stycka upp ansvaret för skolan och sprida ut det på 14 olika stadsdelar. En organisationsform som Skolinspektionen gett Malmö stad stark kritik för, en så stark kritik att Malmö nu centraliserar ansvaret för skolan. När andra städer nu gör samma förändring som vi i Stockholm gjorde för sex år sedan och centraliserar ansvaret för skolan vill Socialdemokraterna alltså vrida tillbaka klockan och återinföra ett system som kritiserades för att det inte möjliggjorde styrning. Det är om något är att backa in i framtiden.

Karin Wanngårds plötsliga intresse för skolfrågan är välkommet, men det skulle vara roligt om (S) kunde presentera förslag som inte redan genomfördes på stadens skolor. Jag är dessutom övertygad om att Stockholms skolor inte är betjänta av att bli återförda till stadsdelsnämnderna. I stället för att experimentera med skolan satsar Folkpartiet på att höja kunskapsresultaten och läraryrkets status.

Lotta Edholm (FP), skolborgarråd

2 Comments »

  1. Hej Lotta! Jag tyckte det här inlägget var väldigt läsvärt och tänkte bara fråga kring beslutet om att skära ned på resursskolornas stöd med 7% och hur det hjälper till att höja kunskapsresultaten i Stockholm!

  2. Den som kan sin folkskolestadga (1842) vet att denna reform i realiteten inte var särskilt genomgripande. Vad som då stadgades hade i stor utsträckning redan genomförts på lokala initiativ. Det skulle vara klädsamt om folkpartister åtminstone tänkte efter innan de upprepar Björklunds plattityder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s