Karin Wanngård (S) attackerade Stockholms skolor på SvD Brännpunkt (15/1). Här kan ni läsa min replik.

Stockholms skolor inte betjänta av svartmålning från S

Karin Wanngård (S) angriper resultaten i Stockholms skolor (Brännpunkt 15/1) och lovar att satsa en miljard mer på skolan än majoriteten gör fram till och med 2015. Det är ett mycket besynnerligt och ihåligt löfte. Dels för att Socialdemokraterna har gjort sig kända för att lova vitt och brett i opposition, medan historien har visat oss att de i verkligheten i stället har satsat mindre på skolan när de själva suttit vid makten. Dels är löftet underligt eftersom Socialdemokraterna omöjligt kan veta hur mycket alliansen och Folkpartiet kommer att satsa på skolan under 2014 och 2015 eftersom att budgeten läggs årsvis.

Det blir alltmer tydligt att Socialdemokraterna i Stockholm bortser från fakta och gör sitt yttersta för att svartmåla stadens skolor. Om Socialdemokraterna på riktigt hade varit intresserade av att följa kunskapsresultaten och att försöka höja kvaliteten i skolan så hade de vid sin tid vid makten infört nyckeltal och mätningar av elevernas kunskaper, men så var inte fallet. När Folkpartiet tog över ansvaret för skolpolitiken i Stockholm 2006 var detta en av våra första åtgärder. Vi började mäta elevernas kunskapsutveckling med till exempel läsutvecklingsscheman och skriftliga omdömen för att på ett tidigt stadium sätta in rätt stöd för varje enskild elev. Socialdemokraterna har aldrig varit intresserade av att mäta kunskapsresultat.

Ett annat exempel är redovisning av skolk i betygen. När Socialdemokraterna i Stockholm avskaffade redovisningen av skolk i gymnasiebetygen under mandatperioden 2002–2006 tredubblades nästan skolket. När vi återinförde redovisningen av skolk i betygen avstannade ökningen helt.

Tvärt emot vad Karin Wanngård ger sken av har dessutom betygsresultaten i gymnasiet gått upp. Snittbetyget i gymnasiet har ökat från 14,8 poäng år 2006 (Socialdemokraternas sista år vid makten i Stadshuset) till 15,1. I dag uppnår en större andel av eleverna grundläggande behörighet till högskola än 2006. Vi ska vara stolta över den gymnasieutbildning vi har i Stockholm. Övergång till högskolan efter gymnasiet är hög. Inte minst i jämförelse med Göteborg och Malmö.

Även resultaten på de nationella proven i matematik och svenska har förbättrats i årskurs 9 i jämförelse med året innan. Också resultaten i årskurs 3 har förbättrats. Det är dock svårt att veta om resultaten har förbättrats eller försämrats sedan Socialdemokraternas maktinnehav. De är ju, som sagt, motståndare till kunskapsmätningar och nationella prov i årskurs 3 fanns således inte under deras tid.

Problemet är således inte sviktande kunskapsresultat generellt i Stockholm. Många elever och skolor presterar mycket bra resultat. Vårt problem är att behörigheten till gymnasiet är för låg. Den har sjunkit, men det vore klädsamt om Wanngård någon gång kunde erkänna att inträdeskraven faktiskt höjts sedan Socialdemokraterna bar ansvaret. Dessutom har många av de elever som inte når behörighet kommit mycket sent till Sverige. Att kräva att en 14-åring som upplevt krigets fasor och kanske helt saknar skolgång på ett par år ska uppnå gymnasiebehörighet är i de allra flesta fall orimligt.

Att höja gymnasiebehörigheten är nu vår viktigaste uppgift. Det får dock inte ske genom att kraven, på känt socialdemokratiskt manér, återigen sänks i grundskolan. Läxhjälp, sommarskola och lördagsgymnasium är några åtgärder från alliansen och Folkpartiet i budgeten för 2013. Samtidigt krävs det ytterligare insatser på ett antal skolor där kunskapsresultaten behöver förbättras. Det är framför allt skolor som ligger i socioekonomiskt utsatta områden som vi nu kommer att fokusera på.

Skolorna kommer att tillsammans med utbildningsförvaltningen ta fram en ”turn around-plan” för enskilda skolor som tar upp hur man kan förbättra både arbetsstruktur och pedagogik. Lärarna kommer att ges fortbildning och kompetensutveckling, bland annat genom coachning. Samtidigt kommer skolledningen att få stöd för att kunna sätta tydligare fokus på det pedagogiska uppdraget.

Jag välkomnar Karin Wanngårds plötsliga intresse för skolfrågan men jag är övertygad om att Stockholms skolor inte är betjänta av Socialdemokraternas svartmålning.

LOTTA EDHOLM (FP)

skolborgarråd i Stockholms stad

4 Comments »

  1. Hej Lotta Edholm!
    I ditt inlägg framgår tydligt att mätning av kunskap och kunskapsutveckling är prioriterat för folkpartiets skolpoliktik, och det märker man även som lärare av i sin skolvardag. Den nu pågående debatten kring lärares växande administrativa uppdrag har antagligen till stor del sin rot i denna prioritering.
    Personligen håller jag med om att det är nödvändigt att värdera och reflektera över såväl mål som medel och resultat, i skolan såväl som i andra professionella sammanhang, men någonting har gått fel oavsett om intentionen var aldrig så god.
    Frågan är mycket komplex och jag har inget entydigt svar på vad det är som felar men det finns några saker som jag ur min position anser är särskilt besvärande:

    Mätningar och avstämningar (betygen undantagna) kommer för tätt för oss lärare. Vi åläggs att göra avstämningar och prognoser vid ett flertal tillfällen per år kring hur varje elev ligger till i varje ämne. Vi får till och med ta ställning till hur hög vår ”prognossäkerhet” är. I princip behöver vi genomföra det komplexa betygsättningsarbetet 4/5 gånger om året. Den viktiga dialogen med skolledningen kring pedagogik, didaktik och strategier har ersatts av så kallade ”resultatdialoger” som en konsekvens av att tjänstemännen på olika nivåer inom förvaltningen behöver rapportera sina resultat till sina huvudmän (dig?). Vid dessa tillfällen går man igenom långa betygslistor, elev för elev mitt i brinnande termin. Man tvingas gissa hur enskilda elever ska lyckas med det arbetsområde man befinner sig mitt i stället för att diskutera generella och specifika strategier för att utveckla kvaliteten på arbetslagens arbete. Den dialogen saknas nu.
    Om syftet med att göra alla dessa prognoser är att upptäcka brister i tid – vilket ett funktionellt arbetslag ändå gör – så stjäl de idag tiden från en vettig dialog med skolledningarna.

    Skolwebben har tyvärr blivit ett instrument för regelstyrning genom sin utformning. Det mesta som görs i detta verktyg behöver den kvalitetsmedvetna läraren göra även på ett annat sätt för att lyckas med den målstyrda delen av sitt uppdrag – den som uttrycks i skollag och läroplan. Det är detta dubbelarbete som håller på att suga musten ur oss.
    Läs gärna mina blogginlägg om skolwebben på Pedagog Stockholm.
    http://pedagogstockholmblogg.se/felixstrom/

    Skolorganistationen har blivit så tung att kommunikationen mellan lagren har upphört att fungera. Den saknar även de holistiska kvaliteter som jag skulle önska mig – att organisationen uppbyggnad speglar kärnverksamheten (undervisningen, lärandet och den demokratiska fostran) i stället för tvärt om. Som det nu är arbetar läraren för att stödja alla delar i organisationen men ingen arbetar för att stödja läraren.
    mvh

    Felix Ström

  2. Mätning av resultat, rapportering, resultatuppföljning och därpå följande större eller mindre korrigeringar av den aktivitet som givit aktuella resultat. Det är en väl beprövad metod för kvalitetssäkring i verksamheter av alla de slag. Men vad händer när mätmetoderna och formerna för resultatrapportering tar fokus från det som faktiskt ska mätas, och från syftet med aktiviteten? I skolan har de administrativa uppgifterna, kring mätning och rapportering av resultat till många olika instanser och i många olika, ofta redundanta, system ökat lavinartat de senaste åren. Dessa arbetsuppgifter har tillkommit utan att arbetsbördan minskat i motsvarande storlek gällande övriga uppgifter. Huruvida du som lärare har rapporterat in resultat eller ej, tillhör det enkelt mätbara – antingen har du gjort jobbet, eller så har du inte gjort det. Om du bedriver en undervisning som är inkluderande, demokratisk och kvalitativ i övrigt, är betydligt svårare att mäta med mindre än att t ex rektor eller annan ansvarig besöker ditt klassrum frekvent för kvalitetskontroller. Men, det är inte bara i lärarnas arbete som den administrativa delen har ökat – även våra närmaste chefer tillbringar allt mer tid på sina kontor, med listor över resultat, procentsatser och prognoskurvor, och vi ser dem sällan ute i verksamheten. Den pedagogiska och didaktiska dialogen och den metodiska diskursen är på väg att avstanna, till förmån för oroliga funderingar över nästa deadline och tips om tidsbesparande sätt att fylla i omdömeskommentarer. Jag är djupt oroad över hur lärare och rektorer lägger allt mer tid på att med mycket korta intervall oroligt mäta, väga, räkna och mäta igen, istället för på att fokusera på professionens kärna – undervisningen.
    En professionell verksamhet måste kvalitetssäkras, genom professionell personal, fasta, gemensamma mät- och bedömningsmetoder, tydliga resultatredovisningar, resultatuppföljningar och ett kontinuerligt förbättringsarbete – och den måste tåla att jämföras med likvärdiga verksamheter. Det är inte där lärartofflan klämmer. Det handlar om att faktiskt ha något värt namnet kvar att bedöma.
    Som lärare anser jag att den verksamhet som skolan är satt att bedriva är samhällets viktigaste. Det demokratiska fostrans- och kunskapsuppdraget ser jag som ett hedersuppdrag för ett välfungerande samhälle, och det får inte reduceras till ett slagträ mellan olika politiska falanger.
    Erika Bohlin Engström

  3. Tack för mycket intressanta inlägg. Låt mig först slå fast att jag är anhängare av betyg och tidiga kunskapskontroller. Det som i nästan alla andra länder är en självklarhet har fram till nu varit oerhört kontroversiellt. Mitt intryck är dessutom att de allra flesta elever, föräldrar och lärare också tycker att tidigare betyg är bra. Min enda tanke med publicera kunskapsresultaten i våra skolor var att visa att socialdemokraternas svartmålning inte stämmer. Stockholm har många skolor med mycket goda resultat, även om det finns stora utmaningar, framförallt när det gäller behörigheten till gymnasiet.
    Därmed inte sagt att betyg och kinskapskontroller är det enda viktiga i skolan, Också jag är mycket bekymrad över lärarnas arbetsbörda. Därför finns det också skrivningar i verksamhetsplanen för utbildningsförvaltningen kring detta. Regeringen har ju dessutom tillsatt en särskild utredning kring just detta och det är min förhoppning att det går att rensa bort en del av det som tynger lärarna just nu. Direktiven finns här: http://www.regeringen.se/sb/d/15614/a/202220

  4. Hej Lotta Edholm!
    Jag antar att det framgår att även jag tycker att betyg är vettigt så länge som de relaterar till i på förhand redovisade kunskapskrav. Om det är klokt att sätta betyg på yngre barns lärande vill jag låta vara osagt. Det finns antagligen bättre sätt att mäta kvaliteten på undervisningen, vilket bör vara det viktigaste när eleven har så stor del av sin skoltid framför sig (vilket man har när man går i fyran).
    Men nu till en liten fråga: Genom länken som du bifogade (tack!) så framgår det till min stora förvåning att det är utbildningsdirektör Thomas Persson som är tillsatt att utreda lärarnas arbetsbelastning. I sin roll som utbildningsdirektör så är han ju ytterst ansvarig just för det som nu börjar nå gränsen för det möjliga – de på varandra överlagrade administrativa uppdragen.
    Varför just Thomas Persson?

    mvh Felix Ström

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s