Dagens nyheter publicerar idag en artikel om att Mattecentrum, en ideell organisation som arbetar med läxhjälp, inte skulle beviljas bidrag med hänvisning till att det skulle konkurrera med privata läxhjälpsbolag.

Under årens lopp har jag haft många kontakter med Mattecentrum och är djupt imponerad av deras arbete. Därför har jag i mina samtal med Johan Wendt, grundare av organisationen, aldrig avfärdat tanken på att de skulle kunna få bidrag. Mattecentrum finns idag på ett antal av våra skolor och att de därför skulle kunna användas på ett mer systematiskt sätt var inte en främmande tanke.

För ett par veckor sedan kontaktade Johan Wendt mig och berättade att han fått avslag på sin ansökan just med hänvisning till konkurrensskäl p g a det nya RUT-avdraget för läxhjälp. Märkligt nog skedde detta innan riksdagen ens fattat beslut i frågan. Jag kontaktade omedelbart utbildningsförvaltningen och bad direktören reda ut vad som hänt.

För mig är det en helt absurd tanke att ideella organisationer inte skulle kunna få verka inom våra skolor. Människor som väljer att stötta unga människor i deras skolarbete är värda all uppmuntran. Att hänvisa till konkurrenssituationen med privata bolag när man föreslår avslag på en ansökan från en av dessa organisationer är direkt felaktigt.

Annonser

21 Comments »

  1. Satte som sagt frukosten i halsen när jag läste DN idag. Ditt inlägg gör mig något lugnare. Mattescentrum är otroligt viktigt och en ensymbol för den mångfald som måste till för att lösa skolans problem idag. Skolan måste få engagera hela samhället. Jag hoppas att detta snarast kan redas ut och som skattebetalare så förväntar jag mig bifall på Mattecentrums ansökan när det är dags för beslut.

  2. ”…aldrig avfärdat tanken på att de skulle kunna få bidrag.” låter ganska långt ifrån att du tänker fixa nåt alls. Tror ni som känner er lugnade har för mycket tilltro till Edholm. Sen är ju naturligtvis hela RUT ett djupt problematiskt och klyftskapande verktyg. Skolan ska väl utjämna skillnader, inte förstärka.

  3. Jag förstår inte riktigt vad du egentligen vill säga i ditt blogg-inlägg. Du har ”aldrig avfärdat tanken”, ”Märkligt nog skedde detta innan riksdagen ens (hade) fattat sitt beslut…” , ”en helt absurd tanke”, mm. Mycket snack, men möjligen inte så mycket verkstad. Om du kontaktades i frågan av J Wendt för ett par veckor sedan – har du verkligen inte mer att komma med?!? Om det fattade beslutet är direkt felaktigt kan det väl inte vara så svårt att ta ett nytt beslut; i sådant fall finns väl ingenting att utreda.

  4. Lotta! Min dotter och hennes klasskompisar, på en gymnasieskola i Stockholms stad, har fått ovärderlig hjälp av duktiga, kunniga och peppande mattecoacher på Mattecentrum. Under vissa perioder har de gått tre kvällar i veckan till räknestugorna i Stockholms stads skolor. Jag minns särskilt ett tillfälle inför ett nationellt prov, när mattecoacherna var villiga att stanna kvar så länge som det behövdes för att dottern och klasskompisarna skulle känna sig riktigt säkra inför provet. Det är verkligen stort. Att medmänniskor ställer upp ideellt för att hjälpa våra ungar att utvecklas och öka sina sina livschanser. Dessutom får ju vi i Stockholms stad bättre resultat i skolan, när elever kan få hjälp att lyckas bättre med sina studier. Jag hoppas att vi i Stockholms stad kan föregå med gott exempel och stödja goda krafter som hjälper elever att lyckas med sina studier. Det är det viktigaste vi kan göra. Hjälpas åt med att stötta barn och unga i deras utveckling. /Eva-Li Littorin

    • Det är en missuppfattning att volontärerna i Mattecentrum får pengar eller behöver detta. Det är det fåtalet men högt betalda anställda i Mattecentrum som är lediga från mitten av maj till mitten av september som får mer pengar när bidragen ökar. Det är ordföranden Johan Wendt som bestämmer vem som får pengarna. De anställda behövs inte för att läxhjälpen skall fungera och den ytterst lilla administrationen skulle kunna skötas av skolorna. (Det behövs ju inga medlemsregister om man inte behöver bidrag från Ungdomsstyrelsen.) Nu verkar Mattecentrums anställda mest ägna sin tid åt att förtala mig, se http://mattecentrum.orbin.se/.

  5. Beslutet att ge Mattestugan avslag till förmån för privata vinstdrivande företag är under all kritik. Sånt här får inte förekomma i Sverige. Än en gång bevisar beslutsfattarna att de inte förtjänar något förtroende alls. Laga detta.

  6. Varför berättade du inte det här när Dagens Nyheter frågade? När landets största tidning ringer brukar politiker som inte har något att dölja ha tid att svara… Och var betyder det i praktiken? Kommer Mattecentrum att få stöd eller inte?

  7. Det vore trist om endast kommersiell läxhjälp får bidrag. Nästan så att man röstar vänster för att rätta till situationen.

  8. Den intressanta frågan är ju om riksdagen tog med detta i sitt arbete med beslutet , som togs den 5 december. Det var muntligt fråga men finns det skrivet i förarbetena . Alla remissinstanser av div experter var ju emot läx-rut f ö .

    • Är det verkligen läx-RUT som är problemet? Det finns massor av exempel på osund kommunal konkurrens, som inte alls har med RUT att göra.

      Däremot kan jag tycka att man som näringsidkare inom vissa branscher får räkna med att det offentliga konkurrerar med ”gratis” (helt eller delvis skattefinansierad) verksamhet på området. Dit hör givetvis vård och skola, och det är där vi nog alla tycker att detta har blivit fel.

      Haken är att Mattecentrum INTE är en offentlig verksamhet. Det är en fristående ideell förening som hittills inte har fått ekonomiska bidrag från det offentliga, utan endast har fått stöd genom kostnadsfritt nyttjande av lokaler (i sig ett stort ekonomiskt värde, men inte reda pengar).

      Om det nu vore så att det fanns ett par aktörer till här, så vore det faktiskt högst olämpligt att det offentliga går in och ger ekonomisk bidrag till EN av dem, eller hur? Hur skulle du själv uppleva det om du var en av aktörerna som INTE fick bidraget, oavsett om din verksamhet är ideell eller inte?

      Det jag frågar mig är varför en verksamhet som Mattecentrum INTE är offentlig. Det finns ju uppenbart ett behov och det ÄR en del av skolan, så jag tycker faktiskt att sådant stöd borde vara en naturlig del av utbildningsförvaltningen.

      Dessutom frågar jag mig varför verksamheten behövs. Är inte det ett tecken på att skolan i sig har misslyckats och fortsätter att misslyckas. Det stöd som Mattecentrum ger borde ges inom skolans ram istället.

      Jag vidhåller att grundproblemet är att politikerna aktivt väljer att bortse från aktuell forskning om barns hjärnor och lärande, samt om pedagogik. De väljer att dutta med betyg från årskurs hit och dit eller en timmer mer eller mindre av ämne si-och-så, betygskriterier och alltmöjligt, istället för att ägna tiden åt att faktiskt ta reda på vad aktuell forskning säger om barns lärande och göra RIKTIGA förändringar i den riktningen:

      1. Fysisk träning varje dag. Det är entydigt så att hjärnans minnes- och inlärningsfunktioner stimuleras kraftigt av detta. Barnen ska komma upp i minst 80% av maxpuls under en halvtimme varje dag.

      2. Uppvärdera läraryrket. Intressant att se hur ”meriteringen” som nu pågår kommer att slå. Min gissning är att det blir platt fall p.g.a. att det är för stelt och centralstyrt, både vad gäller kriterier för meritering och lönesättningen som grundar sig på den. Kolla istället på hur karriärvägar ser ut inom näringslivet, och då menar jag inte chefskarriär, utan för t.ex. forskare eller programutvecklare. Men det kräver förmodligen att man tar tag i det dåliga ledarskapet i skolan, där mitt intryck är att merparten av rektorerna är inkompetenta antingen inom pedagogik (förstår inte att värdera vad som utgör en skicklig lärare) eller inom ledarskap (schismer, lågt i tak, intrigerande verkar vanligt förekommande därute), eller (huga!) både och. Och utbildningspremien för läraryrket orkar jag inte ens gå in på.

      3. Ge lärarna tid att göra det de faktiskt är utbildade för: att undervisa. De är nu nerlusade med uppgifter inom administration och dokumentation, utan att ha fått motsvarande extra arbetstid avsatt för det. Situationen och arbetsbelastningen är orimlig.

      Nu orkar jag inte fortsätta längre och jag är less på att inget händer.

  9. Liksom en av föregående talare redan har påpekat; varför tog du inte tillfället i akt att, vid den inledande kontakten med DN:s reporter, meddela honom eller henne denna din bergfasta övertygelse och ståndpunkt i frågan? Du hänvisar istället till tidsbrist. Brist på tid är måhända en åkomma som vi alla lider av, men om man som politiker – vars yrkes själva väsen är att ha en bestämd åsikt och sedan förmedla den – inte ens kan drista sig till att göra ett uttalande om det specifika samhällsområde som man är ytterst ansvarig för, då står något inte rätt till.

    Den tjänsteman som meddelade Johan Wendt någon form av beslut eller åsikt i frågan har ju, får vi hoppas eftersom vi gärna vill fortsätta tro att vi lever i en rättsstat, kommit till denna slutsats efter att ha agerat i enlighet med bestämmelser utfärdade av ditt kansli eller någon annan myndighet som har bemyndigande att mer utförligt genom föreskrifter tolka lagstiftarens åsikt i frågan. Dina tjänstemän är hantlangare som utför de sysslor de blir ålagda att utföra. De är naturligtvis människor och kan fela som alla andra, men vanligen – till skillnad från politiker – är de innehavare av sin befattning tack vare att de till fullo uppfyller vissa högt ställda professionella kvalifikationer och meriter. Detta konstaterande ger dig alltså endast två alternativ:
    1.) Din tjänsteman har tagit sig vatten över huvudet och har avgivit ett yttrande som inte överensstämmer med administrationens syn på saken. Din uppgift är därmed att klargöra denna fadäs på ett tydligt sätt och senare att se till att tjänstemannen på lämpligt vis förhindras att göra om liknande misstag.
    2.) Din tjänstemans uttalande ger uttryck för administrationens åsikt i frågan. Din uppgift är att försvara denna åsikt och förklara hur och varför ni, i enlighet med lagar och föreskrifter, har funnit att detta är rätt beslut att fatta. Detta ska du göra oberoende av hur mycket det blåser. Du ska stå upp, se oss i ögonen, och berätta vad ni tycker och hur ni tänker. Det ska du göra instinktivt, omedelbart och med engagemang, kraft och personlig övertygelse. Du ska absolut inte behöva några dagars respit för att i hemlighet hålla överläggningar, krishantera och sedan formulera ett skriftlig uttalande.

    Ditt ovanstående, här på din egen webbplats, förkunnade och i enlighet med opinionen tillrättalagda meddelande kan därmed inte tas för något annat än en efterkonstruktion. Detta är lågt, oprofessionellt och ett hån mot oss väljare. Tillvägagångssättet är emellertid helt i linje med Per Schlingmann-doktrinen och jag misstänker att du kanske redan har fått en klapp på axeln av dess namne och kanske också av Reinfeldt eller varför inte hans före detta fru, som är expert på området. För oss som fortfarande orkar tänka efter svider dock lögner, efterkonstruktioner och historierevision lika hårt varje gång. Det är skamligt och bruket av denna smutsiga gärning förstör den tillit till statsmakterna som både Sverige och världen är i så stort behov av. Utan denna tillit finns inte de förutsättningar, avskilda från egoismens och kommersialismens principer, som behövs för att på ett hållbart sätt upprätthålla världen för kommande generationer.

    I Sverige praktiseras förvisso inte ”ministerstyre” rent officiellt och man kan därmed inte, vilket media ofta tycks tro, förvänta sig att höga politiska företrädare ska kunna detaljstyra förvaltningsenheter. Vad man däremot bör kunna förvänta sig av dessa höga företrädare är att de gör sitt yttersta för att förklara och försvara den politik som verkställs genom förvaltningsmyndigheternas försorg. Har man inte förmågan och modet att göra det i sammanhang där man ifrågasätts och inte kan gömma sig bakom redan färdiga formuleringar – vilket många gånger säkert är obehagligt, obekvämt och ibland till och med kostar tid – ska man inte vara politiker.

    Alltså: Är Johan Wendts påstående att han har fått besked från en av dina tjänstemän taget ur luften? Ljuger han eller DN:s reporter? Om tjänstemannens uttalande stämmer med vad som sägs i DN, hur kommer det sig i så fall att tjänstemannen kom till denna slutsats? Om du, som du påstår, omedelbart kontaktade utbildningsförvaltningen för att undersöka vad det är frågan om – varför berättade du inte detta för DN:s reporter? Klargör och ta ställning till omständigheterna som finns i detta specifika mål och ge oss inte en urvattnad målsättningsformulering som hämtad ur en reklamblaska.

    • Tyvärr lever vi inte i en perfekt värld. Du säger själv att tjänstemännen är människor och kan fela. Detta gäller givetvis även politiker (faktiskt!), och det mest troliga alternativet är därför varken 1 eller 2 enligt dina förslag, utan 3:

      3. Den politiska sfären har i förhoppningsvis välmening stiftat lagar och skrivit regler som nu visar sig ha bieffekten att Mattecentrum av konkurrensskäl inte kan få bidrag av det offentliga för sin verksamhet. Detta är en aspekt som berörda politiker inte har haft klart för sig förrän nu, men nu när Lotta Edholm har fått det klart för sig börjar hon med att skriva/uttala att hon tycker att det verkar på tok, sedan följer hon upp med att kommunicera med berörda myndigheter och tjänstemän för att de tillsamman ska sätta sig in i problematiken som nu har uppdagats, för att på kort sikt hitta en lösning som inte står i strid med befintliga regler, och i förlängningen försöka hitta lag- och/eller regeländringar som gör att detta problem avhjälps.

      Observera att alla dessa lagar och regler är en oerhört komplex helhet som det förmodligen krävs ganska lång specialutbildning för att få någon sorts helhetsgrepp om, tid som en normal politiker inte kan lägga på ett specifikt område, för då finns ingen tid över till annat.

      Som programutvecklare som dagligen i mitt arbete arbetar med komplexa system kan jag intyga att den mänskliga hjärnan inte är helt perfekt skapad för att kunna se alla tänkbara bieffekter av ett ”beslut” i ett komplext system. I mitt arbete kallar man effekten därav för ”buggar”, dvs. att programmet inte fungerar som avsett. När man hittar en bugg så ställer man sig inte upp och säger ”det är såhär det är tänkt att fungera”. Inte heller ställer man sig och skäller på datorn för att den inte gör som jag tänkte – den gör ju faktisk som jag har sagt åt den att göra (så som jag har skrivit programmet). Det är inte datorns fel att min instruktion/programkod inte stämmer med mina egna intentioner. Det är mitt eget fel, eller någon av mina kollegers. Det man gör är att man analyserar felet för att förstå var programkoden avviker från intentionerna, och sedan rättar man till det.

      Det är i den analysfasen som Lotta Edholm et al nu befinner sig, samtidigt som de tvingas försöka blika en uppbragt allmänhet och sensationslystna mediarepresentanter som kräver omedelbar bot och bättring utan att först sätta sig in i problematiken ordentligt och kanske inte ens orkar lägga energi på att förstå svaren de får.

      Jag är inte särskilt imponerad av politikers arbete och/eller kommunikation generellt sett, men jag är så HIMLA TRÖTT på all de billiga poänger som alla alltid försöker dra utan att på minsta sätt försöka sätta sig in i sakfrågan eller i hur det hela ser ut från de berörda offentliga personernas horisont.

  10. Skolan verkar ha misslyckats att stödja de barn som har det svårast och frågan ägs till stor del av FP som desperat försöker rädda situationen. Ju fler ändringar, omorganisationer, betygsförändringar osv som görs desto sämre resultat får den svenska skolan i de internationella jämförelser som görs. Barnen sviks, ett utanförskap befästs för några barn kanske för hela livet. (Det enda rätta är att höja lärarnas kompetens, deras löner och deras status så att rätt studenter söker till lärarutbildningarna men det är en annan diskussion.)

    Att då tacka nej till hjälp verkar vara väldigt kortsiktigt och dumt.

    Så instämmer jag med Urban E i frågan om bidrag till en ideell organisation; är inte själva vitsen med idealitet att arbetet är gratis?

  11. Det kostar inget att bedriva ideell läxhjälp ty volontärerna jobbar gratis & lokalerna lånas gratis av skolor. Alltså behöver Mattecentrum inga bidrag. Rektorerna och huvudlärare i matematik kunde lika gärna anlita gratis volontärer/läxhjälpare direkt utan att gå via Mattecentrum. Dessutom vet jag av egen erfarenhet att Mattecentrum är en antidemokratisk, diskriminerande och bidragsfuskande organisation. Mer om detta kan ni läsa på: http://mattecentrum.orbin.se/ eller sök lite på #Mattecentrum på Twitter.

  12. Mattecentrums alla volontärer gör förvisso en stor insats och staden står väl redan nu för en stor del av dess finansiering genom att tillhandahålla lokaler för undervisningen. Vad därutöver Mattecentrum gör handlar väl mer om expansion (USA, Danmark och ett antal städer i Sverige) snarare än kvalitetshöjning på den undervisning som bedrivs i Stockholm så jag har svårt att se att Stockholms skattebetalare ska bekosta Mattecentrums expansionslusta utöver det som redan nu sker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s