Idag börjar kommunfullmäktiges debatt om Stockholms stads budget. Här kan du läsa mina öppningsanföranden.

Det talade ordet gäller.

Ordförande, fullmäktige!

Stockholm är en av världens bästa platser att leva i. Möjligen är det att slå in öppna dörrar att påpeka det i den här församlingen där vi alla verkligen gillar vår stad, men det finns också en hel del mer objektiva analyser av levnadsvillkoren i Stockholm. I en internationell jämförelse i somras rankades Stockholm som världens sjätte bästa stad att leva i.

Så även om vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt tycker att det är ett straff att bo här så har de flesta kommit hit helt frivilligt. Till Stockholm söker sig människor från hela Sverige, och faktiskt också, hela världen. Och det är de genuint liberala värdena som lockar människor hit. Högt utvecklad individualism, känslan att få vara den man är, möjligheten att träffa likasinnade. Samt inte minst, möjlighet till karriär och personlig utveckling, mer befriat från Jantelagen än på många andra platser. Och plötsligt förstår jag varför just Jonas Sjöstedt tycker att Stockholm är ett straff! Blev väl lite väl liberalt, kanske.

Men så här har det inte alltid varit. För 25 år sedan fanns det knappt någon valfrihet. Vårdcentraler, förskolor och skolor fördelades efter gatuadress, eller möjligen till den som skrek högst. Krogarna hade öppet till max 01.00 och butikerna var stängda på söndagar. Homosexuella tvingades många gånger mötas i hemlighet, fjärran från dagens öppna samhälle där Prideparaden blivit en av stadens största folkfester. Och även om ett par miljöpartister i riksdagen vill förbjuda söndagsöppet så anser nog det flesta stockholmare att det smart att butikerna är öppna när folk har tid att handla. Åtminstone tycker jag det.

De förändringar som skett i Stockholm har inte kommit till av en tillfällighet. De är alla resultatet av medborgares och, faktiskt, politikers vilja att ändra samhället. Om inte de liberala krafterna funnits hade Stockholm fortfarande varit en stad som stänger kl 18, där nattlivet tar slut kl 01.00 och där elever tvingas gå i skolor de inte vill gå i. Möjligen finns det rätt många i den här salen som nostalgiskt blickar tillbaka på den tiden, men de flesta stockholmare är nöjda med förändringen.

Men Stockholm är inte bara våra drömmars stad. Likt många andra storstäder finns här problem som förknippas med just storstaden. Hoppet om Stockholm som platsen för ett bättre liv gäller inte bara de unga och väletablerade utan i allra högsta grad de fattigaste och mest utsatta. Hur väl vi lyckas stötta, hjälpa och uppmuntra de invånarna säger också en hel del om Stockholm.

Just därför är satsningar på skolan och på de sociala områdena viktiga. En bra utbildning ökar friheten och möjligheten att själv staka ut sitt liv. Starka sociala skyddsnät ger möjlighet till nya livschanser. För Folkpartiet har det därför varit viktigt med den här budgetens starka fokus på sociala frågor, framförallt riktade till barn och unga.

För trots den frihet som Stockholm erbjuder så finns också de sociala problemen. Att barn och unga har ojämlika uppväxtvillkor är ingen nyhet och så är det i Stockholm liksom i landets andra städer. En av politikens viktigaste uppgifter måste vara att öka möjligheten för alla ungdomar att skapa sina egna liv.

Därför har till exempel vi i Folkpartiet drivit på för att kostnaden för bredbandsuppkoppling ska ingå i socialbidragsnormen för barnfamiljer. När samhället förändras så måste också de sociala skyddsnäten förändras. Bredbandsuppkoppling är idag i det närmaste nödvändigt för att de lite äldre eleverna ska kunna göra sitt skolarbete.

Men också det mer förebyggande arbetet är viktigt. Vi vet att det brister i samarbetet mellan skola och socialtjänst. Olika kulturer och utgångspunkter har alltför länge byggt murar mellan verksamheter istället för broar. Barnen har hamnat i kläm. Därför är den här budgetens ytterligare satsningar på samverkan mellan skola och socialtjänst nödvändiga.

Och naturligtvis satsningen på feriejobb för fler och fler ungdomar varje år. Att kunna tjäna sina egna pengar är viktigt.

Oppositionen kommer de här två dagarna göra sitt bästa för att måla upp en mörk bild av Stockholm. Mot den bilden kan ställas stockholmarnas verklighet. Sanningen är att Stockholm förmodligen aldrig attraherat fler människor. Den livsstil som finns i Stockholm lockar allt fler människor ju friare staden blir. Det är inget straff att bo i Stockholm. Det är en förmån!

Lotta Edholm

14 november 2012

 

Här är mitt andra anförande:

Ordförande, fullmäktige!

Mina medarbetare säger att jag inte längre får säga ”Stockholm växer så det knakar”. Vi har uttalat de orden så många gånger att de är helt utslitna. Men jag tänker nog säga det ett tag till. För det är sant. Och för stockholmarna börjar nu befolkningsökningen verkligen märkas. Det är inte särskilt länge sedan man kunde räkna med en sittplats i tunnelbanan om man reste utanför den värsta rusningstrafiken. Så är det inte idag.

2013 års budget innebär att vi tar flera viktiga steg för en ny trafikpolitik, som prioriterar kollektivtrafik, gående och cyklister. Men staten måste också hjälpa till. Beskeden om ny tunnelbana till Nacka, bättre spårkapacitet i Mälardalen och, inte minst, beskedet om att nu äntligen påbörja arbetet för Österleden är välkommet. Kanske, kanske kan vi så småningom få en fullbordad ringled runt Stockholm.

Den trafik som är tänkt att gå i Österledens tunnlar finns redan idag. Den går genom den medeltida Gamla Stan, på Munkbron och Skeppsbron. Och framförallt, på den monstruösa Centralbron. Denna trafikled, som rimligen måste setts som ett övergrepp redan när den byggdes, kan avlastas betydligt.

Det innebär att Centralbron skulle, om än inte rivas, så åtminstone ändra karaktär helt. Från motorväg till en bro med bilar, men också bussfil, cyklar och gående. Och kanske spårvagnar.

Men det kräver inte bara en Österled och en fullbordad ringled utan också förändringar i trängselskattesystemet. Det i sin tur kräver att stockholmarna nu får makten över systemet. Det är faktiskt helt orimligt att varenda liten förändring måste passera regering och riksdag med allt vad det innebär av byråkrati och stockholmsfientlighet. Trängselskatten betalas av stockholmare och det är stockholmare som borde få bestämma över systemet.

Lotta Edholm

14 november 2012

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s