I Sverige tar vi många gånger yttrandefriheten för given. När människor i andra länder söks upp och fängslas för mail eller bloggposter de skrivit, kommer jag på mig själv med att klaga på långsam internetuppkoppling och knepiga bloggverktyg. Det är kanske komiskt, men i grunden sunt; det är som bekant svårt för fisken att berätta vad vatten är.

När tryckpressen kom revolutionerades Europa på många sätt. Långsamt blev litteratur tillgängligt för fler och det blev viktigt att lära sig läsa. Det kanske viktigaste var att prästerna inte längre stod som det enda filtret mellan det skrivna ordet och folket. Precis samma sak hände för några år sedan med Internets intåg. De stora tidningarnas och den statliga televisionens informationsmonopol luckrades upp. Tusentals bloggare och mindre tidningar kunde nå ut med sin syn på saker, och i Sverige kan en okänd bloggare på en dag berätta sin sanning för tiotusentals läsare. Teknisk utveckling har alltid varit skrämmande för auktoritära regimer, för den har ofta verkat som en katalysator för yttrandefriheten. Det är därför inte så konstigt att det kunde krävas upp till tre personers underskrifter för att få tillstånd att använda en kopiator i Sovjetunionen (vad det fick för effekt på forskning och utveckling kan man bara fantisera om).

Man ska inte överdriva Twitters roll i den arabiska våren, men helt klart har den nya tekniken spelat roll. I både Vitryssland och Egypten är också det mobila telenätet det regimerna först riktat blicken mot vid demonstrationer. Att det fria ordet kan spridas allt lättare kommer att påverka möjligheterna till demokratisering. Jag är helt övertygad om att totalitära regimers fall påskyndas av den nya tekniken.

Själv tycker jag att vi ska bli bättre på att använda vår yttrandefrihet, men då kanske  framförallt för att höja rösten åt dem som inte kan göra det själva. Alla de dissidenter som just nu förföljs, fängslas och trakasseras är värda vårt stöd.


Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för frihet”. Mer information om bloggstafetten, “Skriv för livet” och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: www.amnesty.se/bloggstafett.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Madeleine Sjöstedt som bloggar på adressen http://madeleinesjostedt.wordpress.com/ i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.  

Advertisements

4 Comments »

  1. Yttrandefrihet är ett stort skämt. Det är helt ok att säga vilken smörja som helst.
    Många människor livnär sig på rena fantasier. Skulle man däremot säga det som är sant och uppenbart för varje tänkande människa då blir man väldigt obekväm i alla länder på jorden. Homo sapiens är alla tiders vidrigaste odjur. Vi är alla delaktiga i det svineri vi ser runt omkring oss. Det finns en Kadaffi inomm oss alla

  2. Pingback: Ord är makt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s