En doktorsavhandling som läggs fram vid Göteborgs universitet visar att matematikundervisningen får större resultat när den innebär att läraren faktiskt undervisar, så kallad katederundervisning, till skillnad från när eleverna arbetar självständigt i sina matteböcker. ”Ju mer ansvar eleverna får ta själva för sitt lärande, desto lägre visar sig prestationsresultaten vara”, säger Åse Hansson som skrivit avhandlingen till Sveriges radio.

Den utbildningspolitik som tidigare fördes inriktades på att eleverna själva skulle ta ett alltför stort ansvar för sin utbildning, något som givetvis inte ger lika goda resultat som när en högskoleutbildad lärare visar vägen och undervisar. Den nu förda politiken innebär en uppvärdering av lärarens roll och yrkeskunnande. Självklart ska den pedagogiskt utbildade läraren undervisa och leda elevernas inlärning! Detta gäller särskilt i matematik som är ett område Sverige måste satsa på för att behålla sin konkurrenskraft.

När eleverna skulle ta mycket ansvar för sin utbildning ökade också skillnaden mellan pojkarnas och flickornas resultat. Mognadsgraden påverkar givetvis ansvarstagandet och pojkarnas resultat var sämre än flickornas. Vi ser nu i Stockholms stad hur pojkarnas resultat ökar och närmar sig flickornas nivåer när de nu har fått en chans att tillgodogöra sig undervisningen.

Skrämmande är att avhandlingen undersöker var eget arbete-metoden används mest och finner att det är i socioekonomiskt utsatta områden. Där eleverna har sämst förutsättningar och behöver den bästa möjliga undervisningen får de alltså undervisning som ger mycket sämre resultat. Så skapar vi inte en skola i världsklass för alla – det gör vi genom att se till att alla får bra undervisning.

4 Comments »

  1. Som sagt blir ingen (eller i vart fall väldigt få) lärare förvånade över dessa resultat. Om jag bodde i Göteborg hade jag utan tvekan åkt till disputationen – om rektor släppt iväg mig på dylik, riktig, kompetensutveckling: http://lrbloggar.se/magnus/2011/10/25/ar-pedagogiken-honan-eller-agget/

    Sedan behöver också lärarna få ro och möjlighet att faktiskt ägna sig åt själva undervisningen och det som primärt hör till den, att lärare ska ägna alltmer tid och fokus som inte hör till kärnverksamheten är ett minst lika stort problem som alltför mycket eget arbete – eller kanske till och med så att eget arbete även seglat upp som ett symptom på att lärare inte längre ges möjligheter att förbereda undervisning?
    http://pedagogstockholmblogg.se/maxentin/2011/10/20/karnverksamheten/

  2. Hm, Åsa Hansson var noga med att inte använda ordet katederundervisning. Jag gissar eftersom ordet är väldigt politiskt och laddat. Men visst menade hon att läraren skulle ta större ansvar, problematisera och diskutera mer, vilket du väl menar med katederundervisning…

    Det är intressant det där med pojkarnas resultat. Härligt att det kommer fram fakta där ansvaret läggs på skolan och läraren till skillnad för att lägga ansvaret på pojkarna genom snacket om ”antipluggkultur”… Det är otroligt att pojkkrisen diskuteras så lite. Jag undrar hur debatten skulle gått om det var tjejerna som konsekvent fick sämre resultat och betyg.

  3. Det som är ”skrämmande” har sin naturliga
    förklaring: i de ”socialt utsatta områdena”
    har läraren högst tio minuter varje lektion
    till att tilltala hela klassen; sen utbryter tumult
    som avlöses av ”egenarbete”, alla får då samtala
    fritt med varandra. Hur får man såna elever att
    följa en genomgång på kanske 20 minuter?

  4. Tänk att det måste ta drygt 17 år innan man återupptäcker att undervisning i klassrummet, sk ”katederundervisning” faktiskt ger resultat. Det är skrämmande! Pedagogerna raserade skolan i början på 90 talet och den ”nya” skolan sjösattes med flummiga begrepp som ”ökat elevansvar”, ”eget arbete”, ”coachning av elever till kunskap” osv. Detta samtidigt som pedagogik tog allt större plats på bekostnad av ämneskunskap i lärarutbildningarna. Lärarnas titlarna togs bort (doktor, magister, adjunkt) och lärare blev lärar pedagoger. Men pedagogik utan djupt förankrad ämneskunskap är som ett tomt och meningslöst skal. Självklart står sig den senare generationens lärare betydligt sämre rustade att stå inför en klass och undervisa. Föräldrar får fylla det tomrum som inte lärarpedagogerna klarar av. Skolan är definitvt i kris!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s