Pi-inte så töntigt
Det har hänt någonting i Sverige de senaste åren; jag inser det när jag läser morgonens SvD. Berättelsen om Ruben och hans första svåra tid i skolan, som först tolkades som koncentrationssvårigheter, är långt ifrån ovanlig. Vad jag dock inser är att klimatet har börjat förändras. Ruben är inget problem att lösa, och att han är bra på matte gör ingen annan elev sämre. Det gamla socialistiska perspektivet, att alla som sticker ut utanför mallen är problem, är på väg bort. Istället börjar vi se en liberalare syn på individer och deras rätt att nå sin fulla potential. Det är glädjande, inte minst för Ruben.

En tidigare orättvisa var också att enbart vissa särbegåvade barn tillåtits elitutbildningar. Skolor som Adolf Fredrik och skolor med idrott- och dansinriktning har varit relativt okontroversiella. Men när det gäller naturvetenskapliga ämnen har man inte varit lika tillåtande.

I Stockholm låter vi nu flera skolor satsa på spetsklasser i matematik, men även på andra ämnen. Inget barn mår sämre av att bänkgrannen får blomstra och utvecklas utifrån sina förutsättningar. Tvärtom, hela samhället vinner på att elever som Ruben får utvecklas till sin fulla potential.

Annonser

1 kommentar »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s