I söndags debatterade jag det fria skolvalet med Lena Sommestad (S) i Agenda. I går fortsatte Sommestad på Newsmill sin vurm för 1980-talsskolan där politiker och byråkrater ansåg sig veta bättre än föräldrar och elever vilken skola varje barn skulle gå i.

Sommestads nostalgitripp är ett praktexempel på klassisk socialdemokratisk skolpolitik. Hon har desssutom fel. När Sommestad i sin iver att svartmåla Folkpartiets skolpolitik tar upp det faktum att svenska elevers resultat dalat under 2000-talet förbiser hon några viktiga fakta.

För det första är det Socialdemokratiska skolreformer, inte liberala, som präglat hela 2000-talet. Såvitt jag minns var det socialdemokraterna som styrde Sverige fram till 2006. Socialdemokraterna låg bakom den skola som förde kunskaperna ur fokus med ett närmast obefintligt system för att mäta elevernas kunskaper. Socialdemokraterna införde den lärarutbildning som lockat allt färre studenter och examinerat lärare som i många fall saknar behörighet för de ämnen de undervisar i. Socialdemokraterna kommunaliserade skolan och bidrog på så sätt till enorma skillnader mellan skolor i olika kommuner. Att vända denna supertanker av skolpolitiska misslyckanden är knappast något man gör över en natt, eller ens på fyra år.

Sedan maktskiftet 2006 har omdanandet av svensk skola gått i expressfart, med allt från ny skollag till ny lärarutbildning, ny gymnasieskola och nytt betygsystem. Trots det har reformerna de facto ännu knappt börjat gälla. I praktiken blir sommaren 2011 startskottet för när Folkpartiets omläggning av svensk skolpolitik i praktiken kommer börja prägla skolans vardag.

I Stockholm har vi under min tid som skolborgarråd fattat en rad viktiga beslut för ett ökat fokus på kunskap och tidiga utvärderingar. Som jag skrev på bloggen i går ser vi nu hur elevernas kunskapsresultat förbättras i femman. Jag hoppas och tror att detta är ett tidigt tecken på att vi är på rätt väg.

Det fria skolvalet ger föräldrar och barn möjligheter att välja sin egen väg. Detta är inte alltid oproblematiskt. Det går inte att blunda för det faktum att när elever med goda resultat söker sig bort från vissa skolor, så ökar svårigheterna för dem som stannar kvar. Till skillnad från Lena Sommestad tror jag inte att lösningen ligger i att tvångsförvisa elever till vissa skolor. Jag tror heller inte på någon ”pakt” där just medelklassens barn stoppas från att välja själva. Så var ju situationen innan friskolereformen – för den som hade tillräckligt med pengar att välja en dyr privatskola fanns valfrihet, men barn till låg- och medelinkomsttagare var i händerna på politiskt planerade skolplaceringar.

Jag har förstått att Lena Sommestad är en kandidat till posten som partiledare för Socialdemokraterna. Jag deltar gärna i kampanjen för att göra henne till partiledare. Om hennes syn på kollektivets rätt före individens skulle få fullt genomslag inom socialdemokratin så tror jag nämligen att det skulle garantera ett lång maktinnehav för Alliansen.

11 Comments »

  1. Jag har svårt att förstå varför du måste fylla det här inlägget med osakligheter och politiska slogans. Några exempel: ”politiker och byråkrater ansåg sig veta bättre än föräldrar …”, ”Sommestads nostalgitripp”, ”Sommestads iver att svartmåla”, ”tvångsförvisa elever till vissa skolor”.

    Din avslutning om att ”delta i kampanjen att göra Sommestad till partiledare” är inte ett debattinlägg värt en seriös politiker.

    Problemet när du skriver på det här sättet är att jag får svårt att ta dina sakliga argument på allvar. Oavsett vad man tycker om Sommestad tror jag att hon har vunnit mycket popularitet på att skriva sakliga inlägg i debatten som, istället för att vara baserade på en känsla av förnuft och politiska slogans och klyschor, faktiskt har koncentrerat sig på verklig kunskap, forskning och fakta.

    Du pratar om hur bra det är att man kan välja sin egen väg, men verkar inte vara så bekymrad över att valfriheten, och avregleringarna, inom område efter område leder till att inkomstskillnader ökar, segregationen ökar, ojämlikheten ökar, och livschanserna beror till större grad på social bakgrund. Även ni politiker vet nog att det är så. Sommestad erkänner att en stor del i detta som hon kallar ett ”nyliberala systemskifte” kom till under socialdemokratiska regeringar, men istället för att av den anledningen bortförklara problemen (vilket du gör – du säger inte att ditt eget parti eller dess regering har något att göra med detta), vill hon lära sig av historien för att se vilka komponenter som faktiskt gjorde skolan och samhället framgångsrikt.

    Kalla det nostalgitripp om du vill, men åtminstone jag längtar faktiskt tillbaks till den tiden då Sverige låg tvåa i naturkunskap och matte (senast 1995 enligt TIMSS), eller för den delen till tiden då skolorna var i stort sett likvärdiga. (And for the record, eftersom det verkar vara viktigt för dig, även detta var socialdemokratiska regeringar ansvariga för).

  2. Måste hålla med Johannes, det vore roligt om ni förde debatten på lite högre nivå.

    Om nu Lena presenterar fakta du anser fel, bemöt det istället med annan fakta/forskning och inte bara ideologiska argument. Svensk politik har blivit så tråkig både från höger och vänster. Istället för att ta ansvar för vårt samhälle ägnar man sin tid åt att skylla på den andre.

    Om nu fria skolval är bra visa varför. Förklara hur vi ska göra med de skolor som elever väljer bort, hur det fira skolvalet skall gynna dem. Uppenbarligen har ju Jordbromalmsskolan missgynnats. Istället för att se det som ett problem gör du som man gjorde med sjukförsäkringen ”jag kan inte uttala mig om enskilda fall” eller som i det här fallet så var det väl en skola som är i en annan kommun än den du jobbar inom?

    Det är tråkigt när politiker från båda sidor gör såhär. Vill du verkligen förbättra skolan och göra det genom fria val, presentera då en modell som gynnar alla skolor. Se inte bara bort från problemet. Tror du på fria skolval, men försök då starta en debatt om hur de kan gynna alla Sveriges skolor. Lena förklarar varför hon inte tror på ett fritt skolval. Nu tycker jag det är din tur att visa varför du gör det!

  3. Bo Malmberg skriver:
    22 Februari 2011 vid 00:09
    Jag tycker att det är anmärkningsvärt att du som folkpartist inte tycks bry dig om att den svenska skolans resultat försämras. Enligt skolverket är en viktig bidragande orsak de växande kvalitetsskillnaderna, men det har du alltså inget ansvar för?

    Folkpartiet har anklagat socialdemokraterna för en dogmatisk skolpolitik t ex avseende betygen. Men är inte folkpartiet på väg att bli dogmatiskt om ni accepterar sämre skolresulat bara för att de är resultat av ett skolvalssystem som havererat?

    Håller Jan Björklund med dig?

    Fick inget svar på detta inlägg. Läser du inte kommentarerna?

  4. Lotta Edholm, några uppmaningar.

    1. Läs hennes artikel och inte rubriken. Den handlar inte om folkpartiets politik, utan er retorik. Det handlar om att Jan Björklunds och din kritik att problemet beror på flum är fel; 1995 efter en lång period utan betyg var vi näst bäst i världen i matematik och naturvetenskap. Fallet har kommit långt efter svenska skolan fick en större social inriktning, och timingen i er förklaring är därför fel.

    2. Du kommenterar inte att skillnaderna ökar dramatiskt i svensk skola under 2000-talet, och försöker dig därför inte på att formulera vad du tycker om det. Jag, Sommestad och flera förfasas över att många i Sverige idag går i fullständigt oacceptabla skolor; en situation som inte fanns på alls samma sätt för bara 10-15 år sedan.

    3.Sommestad kommer inte avskaffa det fria skolvalet, men hon öppnar för diskussionerna om problemen som har uppståt i dess spår. Det får man inte göra för er, för då hatar man fria val, ”vill låta byråkrater välja”, ”vurmar för 1980-tals skola” (som var mycket bättre än dagens skola ska sägas).

    Om ni lugnar ner er kanske ni ser att en kompromiss kan finnas, där man försöker minska de segregerande effekterna men bevara konkurrenseffekterna och liknande. Men intresset verkar vara noll. Alla högljudda och ”föräldrar som bryr sig om sina barns framtid” har nu OK skolor, och eftersom dom andra inte klagar är ni nöjda.

  5. Men allt du säger Lotta är ju inte sant?! För det första:

    *Det finns visst forskning som visar på att det fria skolvalet ökar segregeringen. Precis vad PISA också säger, eller hur?

    *Den så kallade flumskolan som ni gärna talar om; Det är ju NI (fp,m,kds,c) som ansvarar för de senaste 3 läroplanerna som vi lärare har haft att förhålla oss till. Ända sedan Lgr 80, eller hur?!

    Och vad menade du Lotta när du sa att (i Agenda):

    ”…hem med föräldrar som vill någonting för sina barn har valt att sätta sina barn i skolor som tidigare har varit helt svenska.”

  6. Intressant att kommentarsfältet är samstämmigt i sin kritik. Även jag håller med. Medborgare i Sverige ser igenom tom och ytlig retorik om ”valfrihet” och ”konkurrens” som universallösningar. Bemöt kritiken med referser till verkligheten! Lena för en saklig och analytisk politisk debatt som brinner av en iver att lösa de kollektiva problemen som den politiska organisationen i Sverige står inför. Det är dags att du gör detsamma.
    Såg att du hävdade att för liberaler är barn det viktigaste som finns. Anser liberaler alltså barn är viktigare än ungdomar, vuxna, pensionärer? Nej, för socialliberaler är människors lika värde det grundläggande, varför också lika förutsättningar för att kunna realisera sin egen version av det goda livet ter sig nödvändigt. Lena resonerar logiskt utifrån ett socialliberalt antagande Endast en marknadsliberal ställer idén om konkurrens och ekonomiska teorier före människovärdet. Folkpartiet ger idag de marknadsliberala principerna ständig primat framför de socialliberala. Folkpartiet måste sluta den vedervärdiga föfalskningen av klassiska socialliberala principer, inse att marknadsliberalism och socialliberalism innebär motsättningar, och bestämma sig för vilka principer som är mål och vilka som kan tänkas vara medel. Sluta försöka plocka enkla poänger genom att slänga sig med postitiv laddade ord likt liberal utan att förstå den idémässiga innebörden och dess konsekvenser för politiken. Folkpartiets okunskap och brist på analys riskerar att kompromettera de liberala idealen.
    Mina förslag är följande. Få idédebatten rätt – ta socialliberalismen på allvar; pervertera den ej till oigenkännlighet. Börja debattera på en saklig nivå med rimliga, underbyggda, och logiska argument. Annars riskerar du att ständigt framstå som lika malplacerad som du gjorde i Agenda.

    • Hej allihopa!
      Jo, jag läser alla kommentarer på min blogg. Har dock varit lite krasslig de senaste dagarna (vilket också hördes i Agenda, har en del påpekat!).
      Verkligen är inte alltid så enkel, vilket Johannes Åman också visar i sin ledare i DN häromdagen (http://www.dn.se/ledare/signerat/skolval-slirigt-om-segregation).
      Om Lena Sommestad hade varit för fritt skolval så hade hon aldrig fått ta plats i Agendas studio. Man kan naturligtvis föra många debatter om huruvida skolval är bra eller dåligt, men till slut måste man sätta ned foten. Man kan ju inte ha ”lite” skolval. Till sist måste man ta ställning till om det är föräldrar/elever som ska välja eller byråkrater/politiker. För mig, och övriga Allianspartier och miljöpartiet, har svaret sedan ca 25 år varit detsamma; det är föräldrar/elever som ska välja. För socialdemokraterna har det varit mer besvärligt; de har accepterat fritt skolval sedan det väl införts. Vänsterpartiet är fortfarande emot.
      Naturligtvis får det fria skolvalet konsekvenser. Problemet är bara att det är väldigt svårt att belägga vilka förändringar som beror på fritt skolval och vilka som beror på andra omständigheter, t ex boendesegration. Ännu mer komplicerat blir det om man skulle försöka spå vad som skulle hända om man avskaffar det fria skolvalet.
      Det som de facto hänt är, åtminstone i Stockholm, att barn från mycket starkt segregerade bostadsområden har fått tillträde till skolor där nästan enbart barn med helt svensk bakgrund tidigare gick. På det sättet kan man säga att segregationen minskat.
      Och ja; jag är mycket bekymrad över för låga skolresultat. Det intressanta är dock att samma krafter som har motverkat betyg, nationella prov och andra analyser nu plötsligt tar dessa till intäkt för att säga att allt detta inträffat de senaste åren. Jag tror att det går så långt tillbaka som till slutet av 60-talet. Då bytte Sverige skolpolitisk inrikting. Men, återigen, man kan aldrig veta hur saker och ting skulle ha gestaltat sig om man valt en annan väg.

  7. Mycket svagt svar av Edholm.

    1. Det handlar inte alls om endast två val: att inte ha något skolval eller att ha dagens system. Det finns många reformer som kan göras även som det ser ut idag, t ex straffa skolor ekonomiskt som bidrar till segregation, öka socioekonomiska anslag, värdera betyg från skolor med lågt medelbetyg högre i ansökningsprocessen.

    Om skolvalet är viktigt som en värderingsfråga kan man helt klart jobba med att stävja dess negativa effekter, men ett sådant arbete kräver att man inser att problemet finns.

    2. Under 2000-talet har kvalitetsskillnaderna mellan skolor ökat dramatiskt, medan social rapport hävdar att boendesegregationen inte har ökat. Vad jag förstår av Lindboms artikel vilket är den som förvirrar handlar den om friskolor och inte om skolval i allmänhet: två relaterade men olika fenomen.

    3. Du har inte läst våra kommentarer ordentligt. 1995 var Sverige näst bäst i världen på matematik; det går inte ihop med att vi har fört dålig skolpolitik sen slutet av 1960-talet.

  8. Jag upprepar min enkla poäng så du inte missar den:

    1995 var Sverige näst bäst i världen på matematik och naturvetenskap.

    2000 låg vi över OECD-medel i PISA och hade en av världens mest likvärdiga skolsystem.

    Skolreformer i slutet av 1960-talet kan inte vara förklaringen till fallet som sedan har skett.

  9. Jag noterar att Lotta säger att hon har varit krasslig.
    Så vi får ge henne en chans att krya på sig för att sedan sätta sig ned och analysera den kunskap som kan utvinnas av PISA, TIMSS, andra internationella studier och skolverkets analyser.

    GP ledarskribent har ju kommit längre, och det är viktigt att skolpolitiken inte förblindas av ideologier.

  10. Skoldebatten behöver en omstart där fakta accepteras I stället för att sopas under mattan. DIVERGENSPRINCIPEN och dess konsekvenser bör stå i centrum likaväl som den svåra INDIVIDUALISERINGSFRÅGAN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s