Nationalekonomen Jonas Vlachos riktar i dag kritik mot förslaget om lärarlegitimation på DN Debatt och på ekonomistas. Enligt Vlachos kommer legitimationen leda till att sänka lärarutbildningens och läraryrkets status. En i mina ögon obegriplig slutsats.

”Legitimationen kommer att stänga ut kompetenta personer från läraryrket” skriver Jonas Vlachos. Ja, legitimationskraven kommer leda till att den som arbetar som lärare i skolan ska vara just lärare, och dessutom utbildad i de ämnen han eller hon undervisar i. För mig är det en självklarhet och ett viktigt steg för att ge läraryrket hög status.

En lärarlegitimation och ytterligare kvalifikationssteg för lärare och förskollärare möjliggör nya karriärvägar inom läraryrket. Jag är helt övertygad om att detta leder till att höja läraryrkets status och attraktivitet och underlättar framtida rekrytering.

En av de allra viktigaste uppgifterna för mig som skolborgarråd handlar om att se till att Stockholms elever undervisas av kunniga och engagerade lärare. I Stockholms stad har vi sedan fem år tillbaka tydliga regler mot att tillsvidareanställa obehöriga lärare. Mellan 2006 och 2010 har andelen behöriga lärare i grundskolan ökat från 81% till 83% i Stockholms kommunala skolor. I gymnasiet är ökningen från 80% till 82%. Det är en utveckling i rätt riktning.

41 Comments »

  1. Hej

    Jag kan förstå Jonas resonemang: Som potentiell lärare måste du först gå lärarutbildningen och sen när du väl är klar, efter långa studier, kan du inte få jobb direkt utan du måste först arbeta för att få en lärarlegitimation. Det gör det mindre attraktivt att satsa på läraryrket, vilket minskar antal sökande och kan sänka kvaliteten på framtida lärare.

    Naturligtvis är det så att det faktum att man gått lärarutbildningen talar för att man kommer att bli en kompetent lärare. Men, det utesluter inte att även personer som inte gått lärarutbildningen är kompetenta. En lärarlegitimation utestänger kompetenta potentiella lärare från yrket.

    Sammanfattningsvis så måste lärarlegitimationen betyda att lärarunderlaget minskar, vilket i slutändan måste innebära en försämrad undervisning.

  2. Nej CJ, eftersom målet med lärarlegitimationen slutligen är en kraftig nedskärning av den svenska skolan, så är minskat lärarunderlag bara något positivt.

  3. Lotta!

    Blev lätt bestört då jag läste din kommentar apropå Jonas artikel. Då du skriver att hans slutsats i dina ögon är ”obegriplig” så undrar man faktiskt om du har läst hela hans artikel eller ej?

    Och, om du har läst så undrar jag om det är någon särskild del i hans resonemang som är svårtolkad?

    Själv tycker jag det verkar som om man från regeringens sida har slagit in på en väg bäst karakteriserad som ”plakatpolitik” – där önskan om att visa upp att man gör något bra överskuggar en verkligt djuplodande analys av det problem som man önskar åtgärda. Och, i just detta fall verkar åtgärden kunna bli direkt skadlig.

    Mvh
    Mikael Olsson

  4. Ni verkar inte läsa era egna förslag, eller så är det faktiskt så illa som man länge befarat att ni inte velat tala om vad de i själva verket innebär, sin raka motsats. Och så pratar Jan Björklund om hur utbildningen sackar efter. Inte undra på det, så lågt som den värderas. Efter fem och ett halvt år av hårda studier så är det ändå de obehöriga lärarna som nepotistiskt och av ekonomiskäl anställts som premieras i regeringens förslag som framstår som en av de mer sjaskiga uppgörelse mellan fack och arbetsgivare bakom ryggen på allmänhet och fjärran från all kompetenshöjarretorik. Detta är något som regeringen definitivt inte varit öppen med. Till exempel så sa man både i DN-artikel i april 2010 och sedan på pressträff i juni att redan behöriga lärare skulle beviljas lärarlegitimation ”genom en enkel ansökan” respektive ”med stor automatik”. Men det var inte alls sant – och det visste man om eftersom det funnits med ända sedan Ullenhags utredning från 2008. Till och med Lärarnas Riksförbund gick ut och desinformerade att regeringens förslag innebar att behöriga lärare skulle beviljas legitimation och att ”ingen provperiod krävs” trots att både regeringen och LR som sagt sedan länge vetat om att en introduktionsperiod/provperiod på minst ett-två år skulle komma att krävas. Ändå valde man att dölja detta. Det är verkligen vilseledande tycker jag. Istället garanteras nu de obehöriga alla rättigheter, medan 44 000 redan behöriga lärare riskerar att helt fråntas till och med rätten att undervisa från 1 juli 2012. Så här säger lagrådsremissen:

    ”Den som har anställts som lärare utan tidsbegränsning före den 1 juli 2011 ska, även om denne inte har en lärarexamen och legitimation, självständigt få besluta om betyg t.o.m. juni 2015.”

    Medan de behöriga som trängts ut av dessa istället fråntas rätten att ens undervisa från och med 1 juli 2012 ifall deras erfarenhet som lärare är äldre än sex månader, de måste också ha jobbat ett år sammanlagt som lärare dessförinnan och då i behörighetsgivande ämnen. Medan som sagt obehöriga utan vare sig ämneskompetens eller lärarutbildning tillåts jobba kvar och sätta betyg fram till 2015, de garanteras dessutom rätt till fortbildning i anställning och rätt till det introduktionsår som krävs i tjänsten så att de får sin legitimation innan dess och kan fortsätta jobba i lugn och ro.

    Se lagrådsremiss under 5 övergångsbestämmelser s 72-73
    http://www.regeringen.se/content/1/c6/15/23/06/7fe0ad4f.pdf

  5. För citat Lärarnas Riksförbund, länk http://www.lr.se/duidinyrkesroll/lararlegitimation.4.58a756071261d5f86948000887.html

    ”Vad innebär regeringens förslag?

    Hur blir man legitimerad lärare?
    Nya lärare ska efter examen genomgå en ettårig introduktionsperiod
    Under introduktionsperioden får läraren stöd av en mentor
    Läraren är provanställd under introduktionsperioden
    Rektor ska intyga att läraren genomfört en godkänd introduktion
    Du som redan är behörig lärare måste ansöka om att få din legitimation – men ingen provperiod krävs”

    Om det är regeringens artikel i DN från i april som gjorde att Lärarnas Riksförbund informerade så här, så är det ju regeringen som valt att mörklägga den här introduktionsperioden, för den nämndes inte med ett ord i DN-artikeln, inte heller på pressträffen i juni som Jan Björklund höll (länken till vilken man senare tog bort, men vid det tillfället sa han att alla behöriga lärare skulle få legitimation ”med stor automatik” och i DN-artikeln skrev man att redan behöriga lärare skulle få legitimation ”genom en enkel ansökan”.

    Ändå är så inte fallet, vilket får till följd att redan behöriga lärares examensbevis ogiltigförklaras från 1 juli 2012 för då utestängs de till och med från rätten att undervisa enligt förslaget ifall det förflutit mer än sex månader sedan de hade anställning som lärare.
    Verkar inte ens lagligt att retroaktivt ogiltigförklara redan utfärdade behörighetsgivande yrkesexamina på det sättet enligt min mening.

  6. Förslaget handlar alltså om att skydda de obehöriga som redan anställts, ge dem fortsatt rätt att både undervisa och sätta betyg till 2015, samt under tiden garanteras fortbildning av arbetsgivaren.

    De redan behöriga som trängts ut pga att rektorer valt att systematiskt och under lång tid bryta mot skollagen och anställa obehöriga lärare ”även om denne inte har en lärarexamen och legitimation” ; de blir istället straffade för att de trängts ut av obehöriga (20 % på kommunala gymnasier och 40 % obehöriga i friskolor) och fråntas från och med 1 juli 2012 rätten att ens undervisa ifall deras erfarenhet som lärare ligger mer än sex månader tillbaka i tiden (vilket den troligen kan göra då de kanske tvingats ta andra arbeten, eller arbeta via bemanningsföretag och liknande eftersom arbetsgivare valt att bryta mot skollagen och fastanställa obehöriga framför dem).

    Dessutom, och det är regeringens prick över inkompetens-i-et, så anförtror regeringen just dessa rektorer som agerat så här oansvarigt, nu ett ännu tyngre legalt ansvar då man ger dem rätten att examinera lärare, dvs rekommendera till Skolverket vilka lärare som ska få legitimation.

    Vilken typ av lärarkandidater tror ni det blir, i ett vinstdrivande skolsystem, där glädjebetyg garanterar flest elever (skolpengar) och kostnadssnålast undervisning högst vinst? (till utbildningsföretaget)

  7. Bästa Lotta,

    1. Efter avslutad utbildning ska studenterna ökenvandra i väntan på en lämplig introduktionstjänst. Under denna tid får de inte undervisa fullt ut och skolorna får inte anställa dem till vikariat om det finns någon sökande med leg. När (om) man väl får ett introduktionsår så har arbetsgivaren makten, inte bara över din nuvarande anställning, utan över hela ditt framtida yrkesliv. Kommer detta att göra det mer eller mindre attraktivt att söka sig till lärarutbildningen?

    2. Lärarnas arbetsuppgifter kommer i än högre grad än idag att präglas av administration som behövs för att hålla ryggen fri när missnöjda elever och föräldrar anmäler lärarna till Lärarnas ansvarsnämnd. Som jag visat kommer det att vara svårt (omöjligt) att utkräva ansvar men dokumentationsraseriet kommer att öka. Gör detta läraryrket mer attraktivt?

    3. Ingen studie, någonstans, har funnit att lärarutbildningar skapar bättre lärare. Ändå ges en mycket stark särställning till den kritiserade svenska lärarutbildningen. Regeringen säger att utbildningen ska göras om men vad säger att den kommer att bli bra? Vore det inte bättre att invänta resultatet av reformen innan man kräver att alla våra lärare ska ha genomgått samma, kritiserade, utbildning?

    Är argumenten fortfarande ”obegripliga”?

    • ”Ingen studie, någonstans, har funnit att lärarutbildningar skapar bättre lärare.”

      Men Jonas, om vilka andra yrken tänker man så? Att det ska finnas vetenskapliga bevis för att utbildning gör skillnad… Vi vill ju ha jurister som jurister, psykologer som psykologer, rörmokare som rörmokare – inte behöver vi vetenskapligt pröva om man kan bli lika bra på deras arbetsuppgifter utan utbildning? Varför skulle läraryrket vara annorlunda? Med det argumentet skulle man ju lika gärna helt kunna lägga ner lärarutbildningen – varför invänta en reform som enligt nationalekonomiska beräkningar ändå inte kommer att göra någon skillnad?

      Allt sedan den utbildning som gäller just nu, och gällt några år tillbaka, har brister är en annan sak. Jag är ändå övertygad om att den absoluta merparten som går ut även den utbildningen är bättre lärare än de var innan de började. För övrigt är merparten av de idag yrkesverksamma lärarna utbildade utifrån andra examensordningar.

      • Anna,

        Vi pratar inte om utbildade eller inte utbildade utan om vilken utbildning man ska ha. Oavsett om det är ett krav på att ha genomgått lärarutbildningen eller inte så är jag övertygad om att de flesta lärare kommer att genomgå en sådan. Frågan är vilka barriärer man bör sätta upp mot dem som har andra utbildningar. Sedan är det inte omöjligt att en vanlig ämnesexamen vore att föredra framför en lärarexamen; vad man förlorar i pedagogisk utbildning (vilket enligt Högskoleverket är varit ytterst begränsat) kanske vägs upp av bättre ämneskurser?

        Om studie på studie visar att lärarutbildningar inte gör en till bättre lärare, ska man då ignorera detta faktum och sätta upp krav som gör att ytterest kompetenta personer inte får utöva yrket? I de flesta andra yrken har man inte sådana krav.

        Hursom, de viktigaste argumenten mot lärarlegitimationen är nummer 1 och 2 ovan.

    • ”Lärarnas arbetsuppgifter kommer i än högre grad än idag att präglas av administration som behövs för att hålla ryggen fri när missnöjda elever och föräldrar anmäler lärarna till Lärarnas ansvarsnämnd.”

      Lärare är redan idag skyldiga att dokumentera elevernas utveckling mot målen. Varje elev i grundskolan ska ha en framåtsyftande individuell utvecklingsplan som baseras på skriftliga omdömen om måluppfyllelsen i varje ämne. Till detta kommer att varje satt betyg ska gå att motivera utifrån elevens dokumenterade resultat.

      För elever som riskerar att inte nå målen ska dessutom åtgärdsprogram upprättas – så kraven på dokumentation är redan, med all rätt, höga.

  8. Så Jonas anser alltså att en mångårig lärarutbildning inte är värt något. Men den kostar i alla fall. Och studielånen skall betalas under lång tid. Vad tycker du att dessa 40 000 redan ämnesbehöriga lärare med godkänd lärarexamen skall sätta istället för 3-6 år i sina CV:n när de 1 juli 2012 fråntas rätten att undervisa? (ifall de trängts undan pga att arbetsgivare anställt obehöriga utan vare sig ämnesbehörighet eller lärarbehörighet, vilket många gånger är fallet)

    Och vad skulle ni själv tycka, om er egen akademiska, enligt Högskoleförordningen utfärdade, behörighetsgivande yrkes- eller master- eller doktorsexamen, genom ett lagförslag plötsligt förklarades ogiltig?

    Nej, det berör inte er, och då kan ni strunta i det. Jaha. Fattar.

  9. Jag håller inte alltid med nationalekonomer.

    Men i detta fall anser jag att Jonas verkligen lyckas beskriva ett sannolikt scenario via logiska orsak och verkans samband.

    Detta kan man som ledande politiker inte förtränga via uttrycket:

    ”En i mina ögon obegriplig slutsats”

  10. Nej, det han för fram är helt korrekta synpunkter. Och det Högskoleverket för fram likaså. Läraryrket kommer att bli ännu mer oattraktivt efter det här. Och lönerna kommer garanterat inte att höjas (för man tänker ju inte tillföra några pengar, endast ett minimalt belopp för att genomföra denna helt rättsosäkra ‘examinationsprocess’. Rektorsutbildning är fortfarande något ganska nytt, många rektorer är inte ens lärare, och har ekonomiskt budgetansvar för utbildningsföretag som ska gå med vinst. Det blir knappast kvalitet som blir styrande i de bedömningarna, snarare glädjebetyg som lockar flest skolpengar till kommunen/el. bolaget och så resurssnålast undervisning, ändå med så snabb genomströmning som möjligt.

    Att premiera obehöriga framför behöriga, är också något som går stick i stäv med själva grundorsaken till att man la förslaget överhuvudtaget, det står också i rak motsatsställning till vad man lovat – att alla behöriga lärare kommer att få legitimation ”med en enkel ansökan” och ”stor automatik” samt att ”ingen provperiod krävs”.

    Det var ju helt enkelt inte sant.

  11. Till Anna: Så här säger de här herrarna för det är inte deras akademiska yrkesutbildning som står på spel och är i färd med att rivas i små pappersbitar och spridas för vinden. Lärare är ett kvinnodominerat yrke, och då blir stödet därefter. Det kan man kalla brist på kollegialitet.

    • Nu vet jag inte vem jag svarar till (anonymiteten är ibland ett hinder) – men jag gissar att du som skrivit detta är densamma som skrev inlägget 16.23 – och jag kan inte förstå vem eller vad du argumenterar emot?

      Om du med herrar med akademisk yrkesutbildning menar Jonas Vlachos (docent) samt mig själv (fil dr) så tror jag du har missförstått vad vi skriver. Ingen av oss försvarar förslaget om lärarlegitimation (vilket enligt mitt förmenande är det enda som nämnts i den här debatten som skulle kunna göra tillskansad kunskap ”ogiltig”.

      Eller, har jag missförstått dig – vem du nu än är?

      Mvh
      Mikael

  12. Till Jonas: Resultatet står väl i proportion till resurserna. Högskoleutbildningar överhuvudtaget i Sverige håller ytterst låg kvalitet på grund av att adjunkterna går på knäna, studenterna får knappt en timmes lärarledda föreläsningar i veckan. När jag gick hade vi intensiva heldagarsföreläsningar tre till fyra dagar i veckan. Det är en otrolig skillnad. Och saken görs ju naturligtvis inte bättre av att gymnasisterna redan kommer från ett hårt nedbantat skolväsende med alldeles för stora klasser och ännu mycket större grupper på ett fritids som inte ägnar sig åt något annat än förvaring (i bästa fall), fritidsgårdar med meningsfull verksamhet är på många håll helt nedlagda och finns inte längre, båda föräldrarna jobbar mer än heltid och har inte tid att prata med sina barn mer än i snitt 10-15 minuter per dag och då mest i instruktionsform. Vilken skolunderbyggnad har dessa barn då när de kommer till ett gymnasium där klasserna är gigantiska och där man många gånger har lärarlösa lektioner och inte sätter in vikarier. Grundskolorna är oftast inte heller renoverade på många år, det är oerhört trångbott, dåligt städat, och läromedel i form av böcker samt skolbibliotek många gånger ett minne blott. Studie- och yrkesvägledning finns knappt längre och övrig resurspersonal är hårt nedskuren. Friskolorna, ja det kan vara bättre, men där kan vinstfokuset hindra kvalitetsförbättringar.

  13. När jag läser Jonas Vlachos debattartikel kan jag inte finna något motstånd till utbildning, inte heller till att regeringen försöker höja kvaliteten på landets lärarkår. Tvärtom säger han att det är bra att regeringen försöker.

    Och Lotta, du likställer proppens legitimation med dagens behörighet vilket inte känns relevant. Jag har ingenting emot att lärarnas status höjs, jag har ingenting emot att behöriga lärare skall undervisa våra barn/ungdomar. Vad jag inte gillar är propositionen som nu ligger och inte är fullt ut genomtänkt.
    Avslutningsvis kan jag också tycka att det finns en mening med att lyssna in vad folk på våra akademiska institutioner anser. Kanske ge lite tid för reflektion kring debattartiklar av forskare och inte förkasta som obegriplig tolkning.

  14. Mikael, jag får citera Jonas här: ”3. Ingen studie, någonstans, har funnit att lärarutbildningar skapar bättre lärare. Ändå ges en mycket stark särställning till den kritiserade svenska lärarutbildningen. Regeringen säger att utbildningen ska göras om men vad säger att den kommer att bli bra? Vore det inte bättre att invänta resultatet av reformen innan man kräver att alla våra lärare ska ha genomgått samma, kritiserade, utbildning?”

    I mitt tycke anser jag att det är ett alltför svepande uttalande. Och visar då istället vindriktningen snarare än belägg för påståendet.

    • Anonym, om ett motstånd mot att man ger en ”särställning” till ett visst sätt att skaffa sig kunskap – och därmed förnekar värdet av alternativa vägar att skaffa sig kunskap och att meritera sig inom didaktikens område – är att göra ”ogiltiga” de examina som har kommit via den traditionella vägen så förstår jag faktiskt ingenting. Mvh Mikael

  15. Mikael: Nu är det nästan så jag börjar undra vad fil.dr:erna får lära sig. Du verkar ju inte ens uppmärksamma vad jag citerade

    ”3. Ingen studie, någonstans, har funnit att lärarutbildningar skapar bättre lärare.”

    – Detta tycker jag alltså är ett alltför svepande uttalande. Och visar då istället vindriktningen snarare än belägg för påståendet.

    Vidare:

    ”Ändå ges en mycket stark särställning till den kritiserade svenska lärarutbildningen.”

    – Detta tycker jag vidare är ett påstående som överhuvudtaget inte beläggs (där jag då i ljuset av första delen av citatet blir tvungen att behäfta ordet ”särställning” med en författarens värderande konnotation, så att ordet ‘särställning’ blir liktydigt med nån slags privilegierad särställning.

    Detta borde du rimligen gå med på om vi alls ska kunna sägas tala samma modersmål.

    Med andra ord: Var får han det ifrån? Inte minst det nyss lagda förslaget vittnar ju om raka motsatsen, dvs att obehöriga lärare premieras framför behöriga.

  16. Hanushek går igenom litteraturen i denna artikel. Här är ytterligare en lite nyare artikel och här kommer en till. Detta är inte ett selektivt urval utan helt enkelt vad forskningen säger. Ännu fler referenser om vad som är – och inte är – relaterat till lärarnas prestationer i klassrummen finns i IFAUs remissvar till lärarlegsutredningen.

    Då ska man dessutom vara medveten om att all forskning jämför lärare med eller utan lärarutbildning. Då man kan tänka sig att de som väljer lärarutbildningen troligen är mer lämpade för detta yrket än den genomsnittlige studenten kommer dessa studier att överdriva de positiva effekterna av en lärarutbildning. Studierna kan helt enkelt inte svara på frågan hur bra en och samma person hade varit om han eller hon hade valt en annan utbildningsväg in i yrket. Och som sagt, det troligaste är att denna metodologiska brist gör att de positiva effekterna överskattas.

    Det är väldigt få yrken för vilka det finns exakta krav på vilken utbildningsväg man ska ha gått för att ha den juridiska rätten att få ett jobb. Exempelvis är detta inte fallet på akademiska institutioner (även om det naturligtvis hjälper att exempelvis ha doktorerat i ett relaterat ämne).

  17. Det finns väl många andra socioekonomiska data som måste vägas in i så fall när det gäller vad som orsakar dåliga skolresultat. För det är knappast så, att socioekonomisk bakgrund och bostadsområde, inkomst och utbildningsbakgrund hos föräldrar överskuggas av faktorn lärare när det gäller förklaringsvärde bakom elevers skolresultat. Om detta var fallet kunde man ju dra den fördomsfulla slutsatsen att elever, lärare och föräldrar i socioekonomiskt missgynnade områden var sämre än andra människor, varpå man kunde dra ytterligare en fördomsfull slutsats – de bor där de bor och jobbar där de jobbar pga att de är dummare än andra människor, något som naturligtvis inte stämmer.
    Det är ju inte heller så att skolresultat i form av betyg är objektivt värderade. Detta då undersökningar visat att betygen är oförtjänt höga i friskolor, och på vissa yrkesprogram. De skolor som missgynnas i betygshänseende, genom att lärare där sätter betydligt lägre betyg än vid de föregående nämnda, är stora innerstadsskolor med över tusen eller upp till två tusen elever. Där får eleverna lägre betyg och deras prestationer värderas lägre.

  18. Hej allihopa!
    Många intressanta synpunkter. Jag tillhör dem som anser att det är viktigt att lärare är utbildade, både inom ämnena och pedagogisk/dikaktisk. Idag undervisar alltför många i våra klassrum som varken har det ena eller andra. Vanligast är dock att behöriga lärare undervisar i ämnen som de saknar utbildning i, d v s kvackar. Det mest tydliga exemplet på detta är kanske undervisningen i matematik för yngre elever där en mycket stor andel av lärararna helt saknar högskoleutbildning i matematik. Föga förvånanade är matematik det ämne där kunskaperna bland svenska elever sjunkit allra mest.
    Att vara en bra lärarare handlar dock inte enbart om att ha en bra utbildning. Att vara lärare är i hög utsträckning att vara ledare. Den tid som krävs innan man får ut sin legitimation är till för att säkerställa att man faktiskt fungerar som lärare. Min förhoppning är också att lärarutbildningarna nu kommer att bli bättre på att avskilja studenter som uppenbarligen inte kommer att fungera som lärare. Det har, enligt min mening, varit alltför slappt i det avseendet.
    Lotta

  19. Hej Lotta,
    jag tror att de allra, allra flesta vill ha utbildade och behöriga lärare (däribland Jag). Vad jag däremot är tveksam till är om man ska genomföra en reform kring lärarlegitimation utan att ta alla delar i beaktande.
    Man kan ju fråga sig varför det idag tillsvidareanställs obehöriga lärare trots instruktioner om att så inte bör göras? Kanske lärarlegitimation hamnar i samma situation, dvs att rektorer och huvudmän negligerar beslutet

  20. Instämmer med Jonas Vlachos kommentar att Lotta Ekholms ”svar” på kommentar inte har något med legitimationens faktiska utformning att göra. Att inte kunna svara i sak bådar inte gott. Det är goddag-yxskaft. Likadant som fackens kommentar till Jonas Vlachos kritiska artikel med flertalet relevanta synpunkter, som dessutom visade på att han faktiskt läst propositionen och lagrådsremissen, vilket även jag gjort. Det finns ingenting i den som bekräftar det Lotta Ekholm efterlyser, tvärtom.
    De intressen som skyddas är de redan tillsvidareanställda obehöriga.
    De redan anställda behöriga lärarna berörs inte, för de får ju legitimation per automatik.
    Skiljelinjen går mellan de obehöriga som tillsvidareanställts, vilka enligt förslaget får fortsätta undervisa och sätta betyg fram till 2015, och under tiden garanteras de fortbildning och introduktionsår för att kunna fortsätta sin anställning och ta ut legitimation. De 44 000 behöriga ämneskompetenta lärare som undanträngts när arbetsgivaren valt att anställa obehöriga riskerar istället att fråntas rätten att undervisa vilket sker 1 juli 2012, ifall de inte dessförinnan har ett års erfarenhet som lärare i behörighetsgivande ämnen, en erfarenhet som inte heller får ligga längre tillbaka än sex månader och som måste innehålla minst en termins sammanhållande utbildning.
    Det mest huvudlösa med förslaget är ju vidare att inte heller nyutexaminerade kommer att kunna få ett introduktionsår efter den 1 juli 2012 då legitimation därefter kommer att krävas för att överhuvudtaget få undervisa. Regeringen har således skrivit ett förslag som är omöjligt att genomföra, sin vana trogen kanske man kan tillägga.
    Sedan ska rektorer fungera som examinatorer och rekommendera vilka lärare som är ”lämpliga”, rektorer som själva kanske saknar ämneskompetens, och lärarutbildning, och även erfarenhet som lärare, och även många gånger saknar rektorsutbildning och är arbetsgivarpart med budgetansvar, vilket öppnar upp för ett enormt godtycke för att inte säga mygel. Rättsosäkerheten för de enskilda, både lärare, elever och vårdnadshavare blir enorm, men det är inget som bekymrar regeringen. De ”undantagsregler” man tillfört att skolorna för det fall det inte finns någon legitimerad att anställa får lov att anställa någon som är 1. lämplig 2. i så stor utsträckning som möjligt har adekvat utbildning – är det de man menar att skolorna ska tillämpa när man anställer nyutbildade för ”introduktionsåret”? Märkligt lagförslag i så fall att lämna ut en så viktig del som ”introduktionsåret” till denna godtyckliga undantagsregler, som genom sin prioriteringsordning visar, att situationen i stort sett befinner sig på status quo och att utbildning prioriteras lägre än det godtyckliga ”lämplighet”.
    Ytterligare en sak som är helt oacceptabelt med det här förslaget är att man skriver att lärare kan fråntas legitimation ifall de drabbas av sjukdom. Vilka andra yrkesgrupper kan fråntas yrkesbehörighet pga sjukdom. Vad är det för människosyn?

    • ”Skiljelinjen går mellan de obehöriga som tillsvidareanställts, vilka enligt förslaget får fortsätta undervisa och sätta betyg fram till 2015, och under tiden garanteras de fortbildning och introduktionsår för att kunna fortsätta sin anställning och ta ut legitimation.”

      Det finns ingen sådan garanti i förslaget. Det är upp till varje arbetsgivare att lösa detta på bästa sätt. Vissa obehöriga söker sig redan iväg från yrket, andra pluggar på vid sidan om efter bästa förmåga. Vissa kommer inte att ha en chans att ”fortbilda sig till legitimation” andra kommer att kunna det och då är de ju behöriga lärare.
      Många av dem har dessutom läst på lärarutbildningen men slarvat med poäng eller helt enkelt bara inte tagit ut examen.

      Att 44 000 ämneskompetenta lärare undanträngts från yrket av obehöriga är ju rent nonsens. Däremot har utbildningens dimensionering medfört ett stort överskott av lärare med vissa populära inriktningar – det är ett problem. Men det är ju inte i de ämnena vi har de största grupperna obehöriga.

  21. Anna, att det skulle vara ”rent nonsens” att behöriga förbigåtts är ju däremot rent nonsens, och det vet alla som jobbar i skolan om. Detta är en strategi som många arbetsgivare använder sig av för att kunna hålla nere löner, eller gynna någon de känner, eller för att man vill ha lärare som är lätta att styra och lärare som ställer lägre krav. Lika lite som något annat område är skolan förskonad från fix och tricks. http://www.sydsvenskan.se/malmo/article189688/Skolor-anstaller-obehoriga-larare-trots-forbud.html

    • Självklart vet vi att det begås fel vid läraranställningar, men statistiken talar inte om några 44 000 undanträngda behöriga.

      Statskontorets granskning visade att det bland de tillsvidareanställda lärarna är drygt en av tio i grundskolan och två av tio i gymnasieskolan som saknar lärarexamen. Av dessa har 80 procent deltagit i lärarutbildning och en majoritet har mindre än tio (gamla) poäng kvar till examen.

      http://www.statskontoret.se/upload/Publikationer/2007/200708.pdf

      Det är också vanligast med obehöriga i slöjd, bild, musik och vissa språk samt i gymnasieskolans yrkesämnen.

      På låg- och mellanstadiet undervisas många elever i matematik av lärare som har examen men inte i just matematik, en följd av att 1-7-lärarutbildningen i matte/no underdimensionerades eftersom så många fler sökte till utbildningen i svenska/so.

  22. Anna, det spelar väl ingen roll, det viktiga är väl att arbetsgivare valt att anställa många obehöriga istället för de behöriga som många gånger går arbetslösa eller tvingas till tillfälliga, otrygga anställningsformer. Du svarar ju inte på vad som står i artikeln. http://www.sydsvenskan.se/malmo/article189688/Skolor-anstaller-obehoriga-larare-trots-forbud.html
    Detta är ju en viktig principfråga ur rättssynpunkt, i synnerhet som motivet till hela förslaget varit att obehöriga tillsvidareanställts trots vad som står i skollagen.
    I det här HD-beslutet kan man också se vad som hänt i ett fall när behörig försökt få rättelse på grunden att arbetsgivaren inte följt skollagen – de rättsliga grunderna som hon bemöts av är inga som de nya bestämmelserna ändrar, vad jag förstår. Den behöriga blev alltså straffad och tvingades att betala rättegångskostnader, istället för att hon fick rättelse (obs jag känner inte personen ifråga).

    http://www.hogstadomstolen.se/Domstolar/hogstadomstolen/Avgoranden/2008/2008-10-29%20T%20390-08%20Dom%20skiljaktig.pdf

    • Det jag vänder mig emot är att man ”snaskar till det” genom att dra till men ett fullständigt överdrivet antal ”undanträngda” lärare. Mängder av de tusentals lärare som idag arbetar med andra saker gör det av helt fri vilja. Skrämmande ofta för att vår kompetens betalar sig bättre i andra branscher.
      Du kan nog inte skramla fram så många behöriga undanträngda yrkeslärare, datalärare, spansklärare osv – grupper där de obehöriga är vanligast. Därmed inte sagt att de inte finns i andra ämnen också.
      Utöver detta är den en vantolkning av förslaget att alla obehöriga självklart kommer att få vara kvar. Många obehöriga söker sig redan bort och den grupp som har riktigt låg utbildningsnivå kommer inte att gå att utbilda upp till behöriget. Där kommer det istället att bli fråga om omplaceringar eller kanske även uppsägningar på grund av arbetsbrist.

  23. Anna, när jag sen också tittade som hastigast i tabellerna från Statskontorets rapport så var ju andelen lärare i svenska på gymnasieskolan som hade lärarexamen med minst 40p (alltså två terminers ämnesstudier mot behörighetens krav på dubbelt så mycket) så lågt som 46 % generellt respektive för tillsvidareanställda 48 %.
    För det första förstår man inte riktigt vilken lärarexamen de då har, eftersom lärarexamen med behörighet att undervisa i svenska på gymnasieskolan kräver 80p (120hp) (dvs fyra terminers heltidsstudier i svenska) och lärarexamen med behörighet att undervisa i svenska i grundskolans senare år kräver minst 60 p (90hp) (dvs tre terminers heltidsstudier i svenska).
    Att inte ens ha två terminers heltidsstudier i svenska och ändå undervisa i detta ämne på gymnasienivå visar att det är illa ställt med ämneskunskaperna både bland de som är tillsvidareanställda och generellt bland de som undervisar i ämnet på gymnasieskolan. Över hälften av de som är tillsvidareanställda och som jobbar som lärare i ämnet på gymnasieskolan har alltså inte ens det enligt Statskontorets rapport efter vad jag snabbt kan utläsa.

    • Ja, det är skrämmande, samtidigt inte så svårt att förstå. Vi känner väl alla till både ”gamla” låg- och mellanstadielärare som rört sig ”uppåt” i systemet. Skollagens krav på behörighet vid anställning följs betydligt oftare än kravet på behöriget vid undervisning. En liten tröst är ju att de i alla fall har en lärarutbildning.

      Det är forfarande inget bevis för att tusentals obehöriga undanträngts – var hittar du tusentals arbetslösa med 60-80 poäng svenska samt en lärarexamen i ryggsäcken?

  24. De finns, det vet jag. Och Statskontorets rapport, som du själv pekade på, visar ju just det – att inte ens hälften av de lärare som undervisar i svenska på gymnasiet har läst två terminers heltidsstudier i svenska, samtidigt som antalet utexaminerade lärare i t ex kombinationen svenska och något annat läsämne svämmar över statistiken. Vad tror du de gör?
    De har förbigåtts av dem med mindre utbildning som rektorer valt att anställa. Det är svågerpolitik och rektorer (som själva ofta inte har ämnes- eller lärarutildning) som vill ha billigare och mer lättstyrda, gärna yngre lärare som inte ställer några krav och är mer ”kompis” med eleverna/studenterna, äldre signalerar ofta för mycket rollen tjatiga mamma. Men detta förlorar eleverna själva på, för de väljer bort lärare som har kompetens att lotsa dem igenom de nödvändiga ämnesstudierna och bibringa dem kunskaper.
    Av Statskontorets rapport framgår också att arbetsgivare ställt lägre krav på manliga lärare och släppt in fler manliga lärare med lägre utbildningsnivå, än vad man gjort med kvinnliga när det gäller utbildningsnivå. Så det är lägre krav på manliga lärare, vilket ju även regeringen spinner vidare på när man väljer att inte kräva behörighet för yrkeslärare, t ex, en grupp lärare i vilken betydligt fler män än kvinnor jobbar. Jag tror också lönenivåerna där är högre. Deras kunskap värderas högre trots att de saknar behörighet och pedagogisk utbildning. Så lönediskrimineringen till nackdel för kvinnor finns även här.

    • Vad de gör?
      En del av dem gör som jag, något helt annat som de valt själva. Rätt många av dem kvackar i nåt annat ämne medan deras kollegor kvackar i svenska. Ytterligare några undervisar bara i sitt/sina andra ämnen. Och några är såklart arbetslösa.

  25. Lotta!

    Legitimationens främsta mål är att höja statusen hos lärarna. Det är jag inte emot om det gick men jag vet och de allra flesta lärare med mig, att det inte kommer att ske med en plastbit. Naturligtvis inte. Det finns en sak som höjer statusen hos en yrkeskår och det är lönen och ingenting annat..ingenting annat. Tro inte det Lotta. Lärarlegget kommer inte heller att göra läraryrket mer attraktivt, man vill få folk att tro det men naturligtvis kommer inte köerna att ringla sig långa utanför lärarhögskolan. Tyvärr inte.
    Svenska skolan är en pinsam soppa med lagar och förordningar som alla undergräver lärarens både auktoritet och möjligheter. Alla papper och dokument vi skall skriva hit och dit har endast och åter endast tillkommit av EN anledning och det är att man inte litar på att lärarna gör sitt jobb. Skolverket kan ofta och gärna kritisera oss på alla möjliga punkter, men kan själva aldrig tala om HUR vi skall göra. Vi vill gärna veta hur det är tänkt..faktiskt. ”Timplanen” är tex baserad på att all lektionstid i skolan är effektiv arbetstid..?! Så är ju naturligtvis inte verkligheten skapt iallafall.
    En sak kan jag tycka är okay med plastbiten. När vi nu om ett antal år räknar med att se fantastiska kunskaper hos våra elever, istället ser att resultaten fortsätter sjunka då kanske (dom) inte längre kan skylla på oss och istället börjar leta andra orsaker till förfallet. Vi har ju ryggen fri…det är tyvärr det enda som skolan tycks handla om nuförtiden. Att hålla ryggen fri, eftersom alla vill oss så illa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s