Socialdemokraterna har idag presenterat en ny skolrapport. Sin vana trogen ägnar Socialdemokraterna all sin energi åt att prata pengar och inte en stavelse åt behovet av en skola för kunskap med lugn och ro i klassrummen. Rapporten är ett omkok av samma soppa som partiet levererat de senaste åren, med utgångspunkten att alliansen skurit ner på skolor i utsatta områden. Precis som tidigare är urvalet av skolor gjort med omsorg för att spegla Socialdemokraternas åsikter snarare än verkligheten. Detta faktum skrev jag för övrigt om här på bloggen så sent som i förrgår.

En stor del av kritiken som levereras i rapporten handlar om det socioekonomiska stödet som ges till skolor beroende på elevernas bakgrund. Därför vill jag en gång för alla reda ut hur Stockholms resursfördelning till grundskolorna ser ut.

Alla kommunala skolor får en grundpeng som är lika för alla elever. Därutöver får skolan ett tilläggsbelopp baserat på elevernas socioekonomiska bakgrund. Föräldrarnas inkomst och utbildningsnivå spelar in, liksom utländsk bakgrund. Såväl forskare som politiker är i dag tämligen överens om att dessa faktorer är av stor betydelse för barnens möjligheter att lyckas i skolan. För mig är det självklart att vi ska ha en kraftig socioekonomisk utjämning mellan Stockholms skolor eftersom förutsättningarna skiljer sig mellan olika bostadsområden.

I Stockholm omfördelas omkring 20 procent av skolans resurser efter socioekonomiska faktorer. Lärartätheten i de skolor som får högst tilläggsbelopp är nästan dubbelt så hög som i skolor som får mycket låga tilläggsbelopp. Detta är fullt rimligt och helt nödvändigt för att ge alla elever bra förutsättningar för lärande. Resurserna har inte minskat under mandatperioden. I 2010 års budget uppgår det socioekonomiska tilläggsanslaget till 1 miljard 141 miljoner kronor, en ökning på 14 miljoner sedan 2007.

Socialdemokraterna påstår vidare i rapporten att lärartätheten i ytterstaden har sjunkit. Eftersom inga skolor nämns utan bara en klumpsumma för ”innerstad” och ”ytterstad” är det svårt att se vilket underlag som använts. Jag gissar dock att ytterstad ska tolkas som alla skolor utanför tullarna, dvs även inkluderande områden som Bromma, Älvsjö och Mälarhöjden, vars skolor ofta lyfts fram som ”gynnade” av (S).

Faktum är att lärartätheten i Stockholms kommunala grundskolor i år är exakt densamma som vid mandatperiodens början 2006, nämligen 8,4 lärare per 100 elever (källa Skolverket). Både skolor med ökad lärartäthet och minskad lärartäthet finns i alla delar av Stockholm. Tittar man specifikt på skolorna i ytterstadsområdena Järva, Skärholmen och Rågsved kan man konstatera att lärartätheten där också varit oförändrad över mandatperioden med i genomsnitt 10,9 lärare per 100 elever.

Även en jämförelse av de 10 skolor som år 2006 hade lägst andel gymnasiebehöriga visar att det inte går att dra generella slutsatser om sämre lärartäthet och resultat. Av de 10 skolor som 2006 hade lägst andel gymnasiebehöriga har 5 fått en ökad lärartäthet under mandatperioden och 5 har fått en minskad lärartäthet. Bakom förändringarna ligger en rad faktorer som bland annat handlar om förändrad elevsammansättning. Också resultatförändringen i dessa 10 skolor skiljer sig kraftigt åt.

Socialdemokraterna avslutar sin rapport med en rad exempel på skolor som man menar har drabbats av den förda politiken. Med motsvarande logik hade Folkpartiet kunnat presentera en lista över skolor i ytterstaden som förbättrat sina resultat, för att därefter påstå att vår politik genomgående leder till bättre resultat. Men så enkelt svartvit är inte verkligheten. Stockholm har i dag skolor med stora likheter i elevunderlag, men med stora skillnader i resultat. Vad är det som gör att Enbacksskolan i Tensta, Lillholmsskolan i Skärholmen och Rågsvedsskolan höjer sina resultat?

Att öka resultaten i de skolor som har lägst kunskapsresultat är för mig mycket, mycket viktigare än att de med goda resultat ska förbättras ytterligare. Självklart måste varje skola ha tillräckliga resurser för att ge varje elev det stöd som krävs för att nå kunskapsmålen. Men pengar löser inte allt. Jag tror att vi i Stockholm behöver läggar mer arbete på att hitta framgångsfaktorer för en bra skola och lära av de goda exemplen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s