Svenska Dagbladet skriver idag återigen om intagningen till förskoleklass. De allra flesta föräldrar har nu fått besked om i vilken skola deras 6-åringar får plats. Omkring 90 procent av alla barn får sitt förstahandsalternativ tillgodosett. Eftersom det fortfarande finns barn som av olika skäl inte är placerade så kommer denna siffra sannolikt att stiga ytterligare.

Antalet 6-åringar är idag ca 9 600. Det är ungefär 800 fler än förra året. Det är naturligtvis glädjande att så många barn föds i Stockholm, men ställer samtidigt stora krav på planering. För att möta efterfrågan på de mest populära skolorna så har omkring 15 skolor utökat antalet förskoleklasser i förhållande till planeringen för några månader sedan. För mig är det självklart att organisationen ska, så långt som det är möjligt, anpassas till efterfrågan.

En slutsats man redan nu kan dra av årets intagning är att den nästa år måste ske betydligt tidigare. Det skulle ge skolorna bättre möjlighet att i tid se hur stor efterfrågan är och därmed få till stånd bättre planering.

Advertisements

12 Comments »

  1. Nej, slutsatsen är inte att intagningen måste göras. Slutsatsen är att ni måste förstå konsekvenserna av hur olika valsystem fungerar och utforma ett system där ni tar hänsyn till vilka konsekvenser era val ger upphov till.

    Diskussionen på Ekonomistas torde vara en bra start.

    Valsystem är svårt, och betydligt mer komplext än vad man skulle kunna tro innan man satt sig in i svårigheterna. Det är därför inte så konstigt att ni körde i diket rejält vid första försöket. Men nu borde ni ha lärt er av detta. Gör om, gör rätt, och inse att ”tid” inte är den kritiska aspekten här.

  2. En möjlighet..
    är att erbjuda föräldrar att flytta det äldre syskonet med 6-åringen till den skola man har fått för det mindre barnet. Det lär finnas ströplatser att fylla, om det finns plats på 6-årsverksamheten för mindre barnet.

  3. Lotta, jag har skrivit till dig i den här frågan men du har inte svarat.

    Rektorn på Hedvig Eleonora skola utlovade för två år sedan (2008) inför föräldrar och barn att ”alla som söker ska tas in” när ni söker för era småsyskon. Sedan dess har mina barn planerat för sin gemensamma skolgång när den yngre flyttas upp till skola från dagis.

    Nu 2010 avstår rektor Maria Hägnefeldt att hålla sitt löfte och hennes elev i första klass ska enligt Rektor Hägnefeldt då välja mellan att svika sin syster och stanna på Hedvig där lillasyster inte får plats alternativt ska denna 7 åring tvingas att välja att svika sin bästis på skolan och sina klasskamrater genomn att byta till lillasysters skola! Din politik och Rektor Hägnefelts löften ställer barn inför helt omöjliga val Lotta. Barn ska inte svikas av vuxna.

    Min 7 åring sitter nu hemma efter skolan och ritar teckningar av sin rektor som en mobbare… Visst det kanske är att ta i och kalla den som är satt att skydda barnen i skolan för mobbare, men vem har tolkningsföreträde? Den mobbade eller den som mobbar?

    Jag undrar en sak Lotta? Hur många barn tycker du det är acceptablet ska komma i kläm i ditt antagningssystem? Ska skolan själv mobba 2% av barnen som har syskon, eller är 5% en acceptabel nivå för dig. Var går din gräns för klämda barn?

  4. Några saker förundrar mig, Lotta. Det första är att ni inte tar fasta på forskning kring svårigheter med den här typen av urval som föredömligt presenterats av min bror på Ekonomistas. Kunskap finns ju.

    En annan är att det ständigt refereras till att det är ”så många fler” barn. Jag kan inte på något sätt förstå att det skulle komma som nån överraskning för de som är ansvariga för planeringen. Barnen föddes för sex år sen. Det är rätt länge sen. De fick ett personnummer. Det är välkänt vem barnens föräldrar är, liksom föräldrars personnummer och därmed är det välkänt var de bor. HUR kan det då komma som en överraskning att det behövs fler förskoleplatser? Och att det var just i de stadsdelar där sexåringarna bor som det behövs fler platser?

    För mig låter den här typen av påståenden lika fåniga som de rälsbaserade transportslagens årliga förvåning över att höst följs av vinter, och att det kommer snö då.

  5. Jag håller med Johan helt och hållet.
    ALLA sexåringar utom en på min dotters dagis gick idag för att hälsa på i den skola som hennes storebror går i (första klass). Den som blev kvar var givetvis min dotter.
    Var det någon som sa mobbing?
    Det är så otroligt tydligt att man pekar ut en individ och säger du får inte gå. Det finns inga rimliga skäl till detta. Det man har gjort är att man har satt barnet ur fokus.
    Tidigare var det en dialog mellan skola och förskola, den är helt slopad.
    Det som tidigare handlade om att placera dagiskamrater i samma klass för att skapa trygghet har bytts ut mot att helt ignorera barnets behov. Hur kan ni välja att ”glömma” bort barnet i den här frågan?
    Ja just det, mobbing.

  6. Styr tillbaka till upptagningsområden.

    Som förälder måste man veta vilken skola ens barn ska tillhöra redan innan man flyttar till ett område. Det är en så viktig fråga att den kan inte bero på hur alla andra barn i områdena runt omkring råkar bo när intagning ska ske.

    Upptagningsområdena bör själkvklart vara anpassade efter närhet till skola omch möjlighet att ha sina klasskamrater på lekavstånd även efter skolan.

    Dagens sätt att hantera intagning ger rektor i varje skola för mycket makt. Det finns ingen chans i världen att skolförvaltningen kan gå in och analyser om något barn har blivit förfördelat i placering av skola. En besvärlig förälder kan alltså straffas genom att dess barn inte antas i skolan. Det lägger munkavle på en hel generation av föräldrar om det fortgår länge. Det känns knappast som en av liberalismens grundprinciper. Om ni ska fortsätta ha denna s.k. närhetsprincip så måste en oberoende instans sköta intagningen.
    Jag förespråkar dock fortfarande att man som förälder ska vet vilken skola ens barn kommer att gå in, så att man kan ha det med i beräkningen när man väljer var man ska bo. Detta val kan ske lågnt innan barnet fötts, så det gäller att ha långsiktiga upptagningsområden, vilket vi tidigare har haft.

    liberal trebarnsmamma

  7. Hej allihopa!
    Naturligtvis vet man ganska väl hur många barn som finns i ett visst område, även om också det kan vara ganska svårt i ett nybyggnadsområde där det hela tiden flyttar in nya barn. Det är ju inte så att ett och samma barn alltid har bott på samma adress i sex år. Det som komplicerat saken i år är att det dessutom är fler som väljer kommunala skolor än tidigare. Ungefär 20 % av stadens elever går i friskola och det behövs inte särskilt stor procentuell förändring för att det ska påverka enskilda skolor. För att möta efterfrågan har ungefär 15 grundskolor i Stockholm utökat antalet förskoleklasser i förhålllande till hur planeringen såg ut för bara några månader sedan. Utbildningsförvaltningen anstränger sig verkligen för att försöka möta efterfrågan så mycket som det går, men det finns också en gräns för hur många extra klasser en skola kan ta in.
    Också det gamla systemet med upptagningsområden hade sina problem. När det fanns ”för många” barn i ett upptagningsområde så krympte man helt enkelt området. Så har skett många gånger under årens lopp. Naturligtvis väckte också det systemet starka reaktioner.
    Jag är övertygad om att det finns mängder av förbättringar som kan göras inför nästa års intagning. Att tidigarelägga valet är t ex viktigt eftersom det gör det lättare att t ex sätta upp paviljonger om det är ett starkt söktryck. Att se över syskonförturen tror jag också är helt nödvändigt.

  8. Lotta, jag tror att du inte riktigt greppar problematiken. Nästa år är försent. Det är NU som barn sitter i kläm. Det är i dagarna hela dagisklasser utom enstaka utlämnade barn får gå till skolan och titta.

    Du har det yttersta politiska ansvaret Lotta. Visa dig mogen det ansvaret och lös det problemet barnen sitter i precis just nu.

  9. Lotta,

    det är klart att småbarnsfamiljer flyttar. Men inte hur mycket som helst. Och givet att vi har extremt bra koll på var folk i Sverige bor, och har bott, så borde det inte kräva en raketforskare för att kunna följa flyttsrömmar över tid. Man kan ju också se i vilka områden ett generationsskifte sker – och var det kan förväntas komma, eftersom vi vet hur gamla människor som bor i varje enskilt hus.

  10. Vad är en skolpliktsskola? Jo, ett upptagningsområde i förtäckt form som sätter alla andra regler ur spel.
    Dvs om ett barn har valt tre skolor och inte kommit in på någon av dessa så går det barnet ändå före andra sökande till en skola oavsett aktivt val, närhetsprincip eller särskilda skäl. Hur är det möjligt?

  11. Ekonomistas inlägg om systemproblematiken i antagningssystemet var föredömligt. Synd att inte fler beslut och förändringar stöds på forskning och beprövad vetenskap.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s