Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Dags att granska bidragsfloran och sätta upp tydliga mål för stat och kommuners föreningsstöd. Principen bakom föreningsstödet utgår ofta ifrån att civilsamhället menar väl – men att en sammanslutning drivs i föreningsform gör den som bekant inte automatiskt till god. Om detta skriver jag idag på Aftonbladets debattsida.

De senaste dagarna har det kommit rapporter om organisationer där företrädare uttryckt värderingar som är helt oacceptabla i en demokrati, inklusive att på allmän plats uppmana till folkmord. I fredags uppmärksammade Sveriges Radio ytterligare ett exempel på en organisation (polska Semper Fidelis) som tar emot statliga medel samtidigt som man gör främlingsfientliga uttalanden bl.a. på sin Facebook-sida. Dessa föreningar tar emot ekonomiskt stöd från det offentliga, medel vars syfte är att främja det demokratiska samhällets funktion. Det är orimligt.

Nu måste Riksrevisionen granska de medel som betalas ut i statliga föreningsstöd. Stockholms stad måste för sin del ta fram ett tydligt demokratikriterium och bättre uppföljningsmekanismer – jag uttalar mig till Sveriges radio om det här.

Stockholms stad är en stor bidragsgivare, men också mindre kommuner behöver hantera denna fråga. Jag menar att den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism bör ta fram anvisningar till kommuner om hur de kan agera för att följa upp att medlen inte används i mörka syften. Vi får inte med demokratimedel, utformade i all välmening, gynna våldsbejakande krafter. Därför måste föreningsstödet demokratisäkras.

 

 

Låt evidensbaserade och beprövade metoder mot radikalisering gå före löst tyckande. Ta fram lokala handlingsplaner i varje stadsdel så att alla vet hur de ska arbeta. Demokratisäkra föreningsstödet. Det är tre krav från Liberalerna i Stockholms arbete mot våldsbejakande extremism. Idag skriver jag på Dagens samhälles debattsida.

Det har nu gått snart ett år sedan socialnämnden i Stockholms stad antog sin mycket omdiskuterade strategi mot våldsbejakande extremism. Strategin innehöll provocerande formuleringar om att fixa jobb och bostäder åt IS-brottslingar. Strategin sade dock ingenting om att personer som deltagit i IS folkmord och övergrepp skulle ställas inför rätta, och uppvisade en aningslöshet om hur Stockholms stad ska agera för att se till att extrema ideologier inte får fäste och växer här.
Jag och många andra reagerade oerhört kraftfullt på strategin. Det var stötande att lyssna på talet om hur bödlarna skulle få hjälp och inte offren.
Under hösten och våren har det förts samtal mellan partierna i Stockholms stadshus om en ny strategi. Under tiden har flera terrordåd skett i vår omvärld. Sverige har under månader levt med en förhöjd hotnivå. Vi har tappat tid i ett mycket allvarligt läge.

Stockholms strategi i de olika versioner vi har sett, har tett sig som grund, vag och floskulös. Mycket tid har ägnats åt att beskriva problemet, betydligt mindre åt hur det skulle lösas. Vi i Liberalerna har drivit på för att Stockholms stads arbete nu måste präglas av professionalism, inte av välmenande tyckande. I första hand har det handlat om att säkerställa att socialnämndens text upphör att gälla. Vi har varit mycket tydliga med att staden måste samarbeta med rättsväsendet för att se till att personer som begått brott i extrema ideologiers namn lagförs. Stockholm ska inte ha några gräddfiler för extremister.

Efter våra påtryckningar anlitade den rödgrönrosa majoriteten experthjälp från Försvarshögskolan. När de nu ges mandat att bidra med sakkunskap och analyshjälp kring de utmaningar som Stockholm står inför är det ett betydelsefullt steg bort från amatörismen som präglat arbetet inledningsvis. Det är av största vikt att de får fortsätta att bidra.
Vi har också krävt att Stockholm ska ansluta sig till EU:s Radicalisation Awareness Network (RAN), som bedriver en omfattande verksamhet för att sprida kunskap till personal i första linjen,som lärare och socialsekreterare. Det kravet har majoriteten hörsammat.
Liberalerna är beredda att ställa oss bakom sakinnehållet i strategin – under förutsättning att detta inte utgör slutpunkten, utan bara en första början i arbetet. Vi har följande krav:

  • Varje stadsdelsnämnd måste senast vid årsskiftet ha tagit fram en lokal handlingsplan som slår fast hur arbetet ska ske.
  • Stadsdelsnämnderna måste få resurser för att sätta handlingsplanen i verket. Särskilda pengar måste avsättas för detta.
  • Försvarshögskolan måste fortsatt involveras, både varje år i en samlad uppföljning av stadens arbete och i det lokala arbetet som sker i varje stadsdel.
  • Inga skattepengar till extremister – demokratigenomlysning vid stödgivning till det ideella föreningslivet.

Under tiden Stockholms stad har suttit fast med undermåliga dokument har antidemokratiska krafter flyttat fram sina positioner. Fler unga stockholmare har anslutit sig till IS för att delta i folkmord och övergrepp. Stockholmare har fått uppleva hur släkt och vänner drabbats av IS terror från Mosul och Sinjar till Paris och Bryssel.
Våldsbejakande islamister måste möta betydligt mer effektivt motstånd lokalt om Sverige ska kunna bekämpa radikaliseringen.

Under våren har det återkommande rapporterats om sextrakasserier och övergrepp på Eriksdalsbadet. Trots problem som dessa innehåller stadens nya förslag till etiska riktlinjer, som föreslås beslutas i idrottsnämnden den 15/3, en total brist på stöd till personalen i att ta itu med de situationer där brott upptäcks eller misstänks.

Några svar på presenteras inte, fast det borde vara glasklart: När det förekommer sexövergrepp, våld och hot på stadens badhus och idrottsanläggningar får flathet och relativisering aldrig vara ett alternativ.

Hot, våld och trakasserier är lagbrott och en kränkning av individens frihet och säkerhet. Sådant får inte förekomma på våra badhus lika lite som på andra platser i samhället. Ska vi kunna nå dit får vi inte fastna i att etiska frågeställningar är svåra. Riktlinjerna behöver dras tillbaka och arbetas om så att det finns tydliga svar på hur man som personal agerar när någon blir utsatt för övergrepp, hot och våld.

Feminism kräver att vi har lite tyngd att sätta bakom orden. Då duger det inte att som politiker att luta sig tillbaka och skicka signalen om att det här är ”svåra frågor” och att det kan finnas ”gråzonssituationer” som kanske inte behöver polisanmälas trots allt. Svåra diskussioner får inte skymma sikten: Ska vi bli av med trakasserierna och stå upp för varje tjejs frihet att få bada kräver det handfast handling – sanktionerat av chefer och politiker hela vägen upp till högsta toppen.

SVT rapporterar här. Jag skriver på Aftonbladet debattsida här: Etiska ”riktlinjer” är inte nog i badhusen.

Liberalerna i Stockholm, Skåne och Västsverige säger idag samfällt nej till höghastighetsbanor, som är ett bud i Sverigeförhandlingen. Andra trafiksatsningar behöver prioriteras för att fler stockholmare ska ha friheten i ett jobb, någonstans att bo och ett vardagspussel som fungerar.

Läs hela artikeln på Dagens industris debattsida.

Igår presenterade den rödgrönrosa majoriteten i Stockholms stadshus resultatet av den hemtjänstutredning som beslut fattades om i budget för 2015. Liberalerna välkomnar förslag som gör det möjligt för äldre att bestämma mer över sin hemtjänst, som att det ska bli vanligare att sätta in ramtimmar där den enskilde själv ska få ha inflytande över hur tiden med hemtjänsten ska fördelas. Vi menar dock att hemtjänsten i Stockholm behöver utökade ekonomiska resurser samt att rätten att flytta till äldreboende för den som vill behöver stärkas i Stockholm. SVT rapporterar här.

Idag får många äldre avslag på sin ansökan om att få flytta till äldreboende. 2013 var andelen som fick nej på sin förfrågan om att få flytta till servicehus hela 40 %. Istället för att låta äldre som vill och behöver få flytta till ett boende där de kan få omsorg, social samvaro med andra är stadsdelarna snara att bevilja just mer hemtjänstinsatser. Det leder till att också omsorgskrävande äldre riskerar att bli isolerade i sina hem, trots att de vill flytta hemifrån. Som en konsekvens får hemtjänsten idag ta hand om många mycket omsorgskrävande äldre.

Liberalerna säger nej till att lägga ned servicehus och vård- och omsorgsboenden och vill istället utsträcka rätten att flytta till äldreboende för den som vill och behöver. Vi var emot nedläggningen av Enskededalens servicehus och av Vasens vård- och omsorgsboende. I nästa vecka kommer vi att försöka få till ett annat beslut om nedläggningshotade Vintertullen på Södermalm.

Statsminister Stfean Löfven och civilminister Ardalan Shekarabi skriver idag på DN Debatt att regeringen återigen ska agera för myndighetsflyttar ut i landet. Men man nämner inte med ett ord behovet av att öka den statliga representationen i Stockholms och Sveriges utsatta områden. Områden där antalet arbetsplatser är lågt och där staten lyser med sin frånvaro.  Jag svarar statsråden i en replik som du kan läsa här.

”Fler arbetsplatser i ett område ger ökad service, mer folk i rörelse och en större frihet för människorna som bor där att kunna uträtta ärenden eller arbeta på orten. Utan ett helhetsgrepp, som inte enbart omfattar polisiära insatser utan också till exempel arbetsplatser, riskerar det goda som görs i utsatta områden att sakna verkan.”

Regeringen hade chansen att fullfölja Diskrimineringsombudsmannens flytt till Tensta, som Liberalerna och Alliansen beslutat om i regeringsställning. Men med en penndrag avbröt man det projektet, och myndigheten hamnade istället i ett kontorskomplex i Solna. På så sätt raderade man, genom underlåtenhet att agera, en potentiellt effektiv satsning för att stärka denna del av Stockholm. Regeringen måste agera för att stärka den statliga representationen utanför landets stadskärnor – och visa att samhällets institutioner finns i hela våra städer.

 

 

 

Det är bra att regeringen nu inser att integrations- och mottagandefrågorna behöver samlas under ett statsråd, som igår skedde i och med att Ylva Johansson fick ett bredare uppdrag att samordna mottagande och etablering. Igår skrev jag ett brev till Ylva Johansson som publicerades (i förkortad version) på Dagens Samhälles debattsida.

Ylva Johansson och regeringen har nu en grannlaga uppgift framför sig för att snabbt förbättra mottagandet. Insatser behövs både inom utbildningsväsendet och socialtjänsten, inom arbetsmarknaden och bostadspolitiken. Även inom polisen och rättsväsendet är förbättringar helt nödvändiga.

Som liberal Stockholmpolitiker önskar jag också regeringen sätter ner foten och säger till myndigheter som Arbetsförmedlingen att de ska finnas i ytterstaden där människor behöver dem, för att öka deras frihet och möjligheterna att bryta utanförskapet och ge människor makt över sina liv. Och den kommande jämställdhetsmyndighet som planeras bör med fördel läggas i Stockholms ytterstad – Liberalerna har föreslagit Husby som lokalisering. Arbetsplatser behövs liksom samhällsservice.

Statliga insatser för att bryta utanförskapet i Stockholms utsatta förorter brådskar. ”Flykten från förorten” måste stoppas.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 5 341 andra följare

%d bloggare gillar detta: