Dyrare markhyror i Stockholm hotar hyresrättsbyggen

Liberalerna varnade redan i våras för konsekvenserna av ett förslag om kraftigt höjda markhyror, s.k. tomträttsavgälder, i Stockholm. Det kan bli tal om 18 000 kronor extra om året för ett småhus som får betala dyrare avgäld, och 15 000 kronor om året för en vanlig brf-trea i innerstad eller närförort. Men de dyrare avgälderna är inte bara ett dråpslag mot stockholmares plånböcker. Det kan också få allvarliga konsekvenser för allmännyttans förmåga att bygga.

Samtliga bostadsbolag uppger nu, i ett remissvar som precis blivit allmänt känt, att de kommer att tvingas höja hyrorna kraftigt i innerstad och närförort om förslaget genomförs. De kommer även att bli betydligt dyrare att bygga hyresrätter i områden med höga markvärden. I innerstaden kommer nybyggnadsprojekt bli väldigt svåra att genomföra.

Redan tidigare har förslaget kritiserats bland annat för att slå mot möjligheten att bygga hyresrätter. Men när stadens egna bolag och koncernledning slår larm om dessa dramatiska konsekvenser är det mycket allvarligt  och ganska ovanligt. Koncernledningens svar får ses som en ytterligare intäkt för hur dramatiskt det här förslaget faktiskt slår.

Detta förstärker alltså segregationen på två sätt. Dels blir det svårare för människor med vanliga inkomster att bo kvar i innerstadslägen eftersom hyror och avgifter höjs. Dels får allmännyttan svårare att bygga i innerstad och närförort. Troligen kommer vi istället se fler hyresrätter i ytterstadsområden där det redan idag är en dominans av hyresrätter. Jag och Liberalerna anser att det är helt fel väg för Stockholm, vi behöver bygga mycket men också bra och blandat.

Det byggs just nu mycket i Stockholm, och det är bra. Eftersom ledtiderna är långa är det dock framförallt en konsekvens av planer som sattes igång under Alliansens tid. Det måste fortsätta att planeras och byggas för att fler ska få lägenheter att flytta in i. Det försvåras med den tomträttschock som (S) har lagt fram. Med förslag som dessa är jag orolig för att vi kommer att se en tilltagande boendesegregation på några års sikt.

Framkomlighet och tillgänglighet måste stå i fokus i trafikpolitiken

När Stockholm blir en allt tätare stad med fler människor i rörelse på samma yta ökar kraven på hur vi tar oss fram för att saker och ting ska fortsätta att fungera. Vi behöver prioritera sådant som tillåter många att röra sig på mindre yta. Ett sådant arbete påbörjade Allianspartierna i Stockholm under förra mandatperioden.

Under det tidigare alliansstyret tog staden fram den framkomlighetsstrategi som ligger till grund för den parkeringsplan som det refereras till i Dagens Nyheter häromdagen.  Alliansen startade också projektet cykelmiljarden – ett projekt som de rödgrönrosa fortsätter. Alla dessa viktiga satsningar har således den nuvarande majoriteten ärvt från Alliansen. Det är i grunden bra – vi behöver arbeta långsiktigt för att se till att trafiken fortsätter att fungera när fler bor i vår stad, så att människor och gods kommer fram och så att vardagen fungerar.

Liberalerna har vidare varit tydliga med att vi ställer oss bakom intentionerna i Stockholms stads nya parkeringsplan. Däremot anser vi att den är bristfällig på framförallt två punkter; godtyckligheten i att boende i vissa områden eller hus inte ska få möjlighet till boendeparkering, och att man nu försämrar villkoren för de personer med funktionsnedsättning som behöver bilen som hjälpmedel.

För oss liberaler är det tydligt att ett effektivt miljövänligt transportsystem med god framkomlighet och tillgänglighet är en förutsättning för Stockholms – och Sveriges – tillväxt. För individen är det en fråga om såväl frihet som ekonomi. Dagens tilltagande trafikinfarkt måste lösas.

Stoppa könssegregeringen i våra skolor

Skolinspektionen har kommit till det märkliga beslutet att en skola har rätt att dela upp flickor och pojkar i olika grupper med hänvisning till religiös hemvist. Motiveringen tycks vara att flickorna annars inte skulle delta i idrottsundervisningen. Flickornas föräldrar skulle helt enkelt inte tillåta sina döttrar att delta i idrottsundervisning om det också är pojkar närvarande.

Skolinspektionen befinner sig på ett moraliskt sluttande plan. Om föräldrars åsikter tillåts styra undervisningen, och inte de lagar som faktiskt gäller, kommer skolor få mycket svårt att upprätthålla regelverket. Att bara lite slappt hänvisa till religiösa skäl duger inte. Pojkar och flickor ska behandlas lika och alla barn ska delta i idrottsundervisningen. Skolan och föräldrarna har ett ansvar för att så sker.

Man måste också ställa sig frågan var gränsen går för att hänvisa till religiösa skäl för att slippa undervisning. Skollagen har skärpts på denna punkt, men om Skolinspektionen nu börjar darra på manschetten så är risken mycket stor att vi återigen får se hur skolor låter eleverna slippa undan undervisning om musik, judendom, Israel och simning. Alla barn har rätt till kunskap i alla ämnen, oavsett vilken religiös eller ideologisk hemvist deras föräldrar har.

JO-anmäler Myndigheten för ungdoms-och civilsamhällesfrågor

I förra veckan JO-anmälde jag Myndigheten för ungdoms-och civilsamhällesfrågor, MUCF,  för hanteringen av bidrag till Sveriges förenade muslimer. Jag menar att organisationen knappast uppfyller de grundläggande krav som man kan ställa på en organisation som erhåller bidrag och att MUCF brustit i sin granskning av organisationen. Dagens Nyheter har skrivit om detta här, här, här och här.

Om vi menar allvar med talet om att endast ge bidrag till organisationer som delar de fundament som demokratin vilar på så måste nu en upprensning ske. Organisationer som bjuder in hatpredikanter, som inte anser att ungdomar ska få gifta sig med vem de vill eller stöttar terrorism ska faktiskt inte få några bidrag. MUFC har här en möjlighet att sätta ned foten och ta striden för demokrati, öppenhet och mänskliga rättigheter.

För att ytterligare understryka min JO-anmälan så har jag idag också skrivit brev till MUCF:s insynsråd, där bl a riksdagsledamöterna Rossana Dinamarca (V) och Andreas Carlsson (KD) sitter, för att vädja till dem att avvakta med utbetalning tills myndigheten granskat förra årets utbetalning och intill dess att JO behandlat min anmälan.

Modernisera socialtjänsten

Att det pågår en digital revolution i samhället har väl knappast undgått någon. På allt fler områden används digitala verktyg på ett sätt som ganska få av oss för tio år sedan hade trott varit möjligt. Inom t ex sjukvården har utvecklingen, på ett sådant sätt att patienten märker det, satt fart det senaste året.

Också inom socialtjänsten finns stora möjligheter att använda den nya tekniken. Detta skulle gynna både medborgare och anställda. Om detta skrev Isabel Smedberg Palmqvist en artikel i Dagens Samhälle häromdagen.

En kort sammanfattning:

  • Inför ett socialtjänstens se. Stockholms läns landsting står bakom Vårdguiden (1177.se) som har blivit ett populärt sätt att hitta pålitlig och begriplig vårdinformation. Stockholms stad bör nu lansera en liknande guide för socialtjänsten, där människor enkelt kan hitta information som är skriven på ett tillgängligt sätt byggt på vetenskaplig expertis.
  • Bättre e-tjänster. De e-tjänster som finns i Stockholm idag behöver utvecklas. Ett exempel är att de som får kontakt med stadens Jobbtorg, där de får hjälp att komma in på arbetsmarknaden, behöver kunna registrera sitt cv, sina erfarenheter och mål redan innan man kommer till ett första möte, istället för att idag mötas av beskedet att de inte förväntas förbereda sig alls innan första mötet.
  • Ge individen makt över informationen. Stockholms läns landsting inför nu journaler på nätet. Stockholms stad bör utreda om det finns områden i socialtjänsten där en brukare på samma sätt som nu införs i landstinget kan få ta del av information som rör denne.
  • Samhällsinformation via ny teknik. Stockholms stad bör ta fram en app som på ett enkelt sätt förklarar de rättigheter man har vad gäller självbestämmande, relationer och sexualitet i Sverige, på de vanligaste språken. Det kan handla om såväl text som illustrationer, poddar och filmer där samhällsinformation illustreras på ett sätt som är möjligt för individen att ta del av i sin takt.

Flytta myndigheter till utsatta områden

Sverige är ett land med starkt segregation. Många människor lever i områden som präglas av hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och otrygghet. Ofta är brottsligheten hög. I en nyligen publicerad rapport har polisen pekat ut de områden i Sverige som är värst utsatta.

Många åtgärder måste vidtas för att stärka de utsatta områdena. Många av dem är felplanerade från början, bl a saknas i stor utsträckning arbetsplatser. Det får till följd att det blir svårt för närservicen, t ex banker, butiker och restauranger, att få ekonomisk bärighet. Med fler människor som pendlar in i områdena varje dag så stärks den lokala servicen.

Nu aviserar regeringen att man flytta myndigheter från storstäderna till landsorten. Tyvärr nämns inte förortsområdena med ett enda ord i artikeln. Att regeringen sviker förorten ligger tyvärr i linje med dess agerande tidigare, men också i linje med den rödgrönrosa majoriteten här i Stadshuset. Just nu är det väldigt mycket prat om segregation, men i praktiskt politik går det åt fel håll. Viktiga förvaltningsflyttar, t ex utbildningsförvaltningen till Tensta, har stoppats. Flykten från förorten pågår för fullt utan att vare sig regering eller stadshusledning reagerar, än mindre agerar. Det är ett stort svek mot de människor som bor och lever i områden där gängkriminalitet och utanförskap nu brer ut sig.

Mer trygghet i skolan – också för flickorna

Flickor i årskurs 8 känner sig mindre trygga och trivs sämre i skolan än pojkar i motsvarande ålder. Det framkommer i Stockholms stads årliga elevundersökning som gjorts på samtliga skolor i staden. Inte på någon fråga i årskurs åtta svarar tjejerna att de är mer nöjda än vad killarna gör. Och bara varannan tjej svarar att det är lugn och ro i klassrummet.

Dagens Nyheter har pratat med flickor som går just i åttan på en av Stockholms skolor. De berättar både om trakasserier från killar, mobbning och kränkningar från inte minst andra flickor och hur vuxenvärlden bemöter problemen. De berättar att de fortfarande får höra att ”du vet ju hur killar är” när de får sina kroppar bedömda och vidrörda mot sin vilja. För mig som liberal står det klart att det här inte är något som någon flicka skulle behöva acceptera. Det här handlar om samhällsproblem, men de måste bemötas också just i skolan. Och beteenden som dessa får tyvärr en bra jordmån att växa i när det är stökigare.

I skolan accepteras ofta en arbetsmiljö som inte skulle godtas någon annanstans, med stök och bråk, sexuella trakasserier och mobbning. Det drabbar flickor särskilt hårt. Jag vill se Stockholms politiska majoritet ta krafttag mot ojämställdheten i skolan och det kräver ett större fokus på trygghet och studiero. Ska vi komma tillrätta med de ojämställda skolmiljöerna krävs ett större kunskapsfokus och lugnare och tryggare klassrum, vid sidan av en elevhälsa som stöttar och kan hjälpa till när någon mår dåligt.

Det oroar mig som liberal att skillnaderna inte minskar utan att det tvärtom tycks gå åt fel håll. Socialdemokraterna måste ta ordningsfrågorna på betydligt större allvar. Det räcker inte att prata om jämställdhet, man måste också se till att agera i praktiken.