Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Flickor i årskurs 8 känner sig mindre trygga och trivs sämre i skolan än pojkar i motsvarande ålder. Det framkommer i Stockholms stads årliga elevundersökning som gjorts på samtliga skolor i staden. Inte på någon fråga i årskurs åtta svarar tjejerna att de är mer nöjda än vad killarna gör. Och bara varannan tjej svarar att det är lugn och ro i klassrummet.

Dagens Nyheter har pratat med flickor som går just i åttan på en av Stockholms skolor. De berättar både om trakasserier från killar, mobbning och kränkningar från inte minst andra flickor och hur vuxenvärlden bemöter problemen. De berättar att de fortfarande får höra att ”du vet ju hur killar är” när de får sina kroppar bedömda och vidrörda mot sin vilja. För mig som liberal står det klart att det här inte är något som någon flicka skulle behöva acceptera. Det här handlar om samhällsproblem, men de måste bemötas också just i skolan. Och beteenden som dessa får tyvärr en bra jordmån att växa i när det är stökigare.

I skolan accepteras ofta en arbetsmiljö som inte skulle godtas någon annanstans, med stök och bråk, sexuella trakasserier och mobbning. Det drabbar flickor särskilt hårt. Jag vill se Stockholms politiska majoritet ta krafttag mot ojämställdheten i skolan och det kräver ett större fokus på trygghet och studiero. Ska vi komma tillrätta med de ojämställda skolmiljöerna krävs ett större kunskapsfokus och lugnare och tryggare klassrum, vid sidan av en elevhälsa som stöttar och kan hjälpa till när någon mår dåligt.

Det oroar mig som liberal att skillnaderna inte minskar utan att det tvärtom tycks gå åt fel håll. Socialdemokraterna måste ta ordningsfrågorna på betydligt större allvar. Det räcker inte att prata om jämställdhet, man måste också se till att agera i praktiken.

Häromveckan besökte jag Stockholm Science and Innovation School, SSIS i Kista. SSIS är en gymnasieskola med teknisk inriktning som startade för några år sedan. I vår tar de första eleverna studenten. Sedan starten har skolan ökat sitt elevantal och allt fler elever från hela Stockholmsregionen söker sig dit. När skolan invigdes skrev jag så här om den.

Nu har det alltså gått några år sedan starten och SSIS har idag ett väl utvecklat samarbete både med KTH och med Stockholms universitet samt med det omkringliggande näringslivet. Kista är ju ett av världens viktigaste IT-kluster med mängder av företag inom just den branschen och många av dessa vittnar om att man har svårt att rekrytera tillräckligt kompetent personal. Ett antal företag, däribland TATA och IBM har därför ingått samarbete med SSIS.

Vid mitt besök häromveckan visade skolan upp ett projekt man haft med just TATA. Projektet var utformat som en tävling där grundskoleelever tillsammans med gymnasieelever och ingenjörer från TATA skulle programmera en robot. Här kan du se ett inslag i SVT Nyheter Stockholm om tävlingen.

Stockholm behöver fler ingenjörer. Det är därför oerhört glädjande att SSIS nu ser ett ökat söktryck. Min förhoppning är att skolan ska kunna utöka sina platser och att man också snart ska kunna erbjuda ett fjärde år på det tekniska programmet.

Idag har den Skolkommission som tillsattes för ett och ett halvt år sedan kommit med vissa förslag på hur den svenska skolan kan stärkas. Regeringens uppdrag till Skolkommissionen är att föreslå insatser för att höja studieresultaten, förbättra kvaliteten i undervisningen och öka likvärdigheten i skolan. Kommissionen föreslår ökad statlig styrning av skolan för att mota de negativa effekterna av skolans kommunalisering, men vågar inte gå på Liberalernas linje och föreslå ett återförstatligande av skolan.

Just nu diskuteras ordning och studiero, eller snarare bristen på detta, som ett av svensk skolas största problem. I Stockholm har förekomsten av hot och anmälningar mot lärare ökat dramatiskt bara det senaste året. Varannan åttondeklassare svarar i Stockholms undersökningar att det inte är lugn och ro i skolan. Stöket leder till sämre kunskapsresultat och till att många elever känner sig otrygga.

Men problemen med otrygghet och brist på studiero nämns endast i förbigående i Skolkommissionens artikel. Inte heller i kommissionens rapport finns några förslag på hur man ska kunna komma tillrätta med problemen. Det är faktiskt ganska märkligt.

Dags att granska bidragsfloran och sätta upp tydliga mål för stat och kommuners föreningsstöd. Principen bakom föreningsstödet utgår ofta ifrån att civilsamhället menar väl – men att en sammanslutning drivs i föreningsform gör den som bekant inte automatiskt till god. Om detta skriver jag idag på Aftonbladets debattsida.

De senaste dagarna har det kommit rapporter om organisationer där företrädare uttryckt värderingar som är helt oacceptabla i en demokrati, inklusive att på allmän plats uppmana till folkmord. I fredags uppmärksammade Sveriges Radio ytterligare ett exempel på en organisation (polska Semper Fidelis) som tar emot statliga medel samtidigt som man gör främlingsfientliga uttalanden bl.a. på sin Facebook-sida. Dessa föreningar tar emot ekonomiskt stöd från det offentliga, medel vars syfte är att främja det demokratiska samhällets funktion. Det är orimligt.

Nu måste Riksrevisionen granska de medel som betalas ut i statliga föreningsstöd. Stockholms stad måste för sin del ta fram ett tydligt demokratikriterium och bättre uppföljningsmekanismer – jag uttalar mig till Sveriges radio om det här.

Stockholms stad är en stor bidragsgivare, men också mindre kommuner behöver hantera denna fråga. Jag menar att den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism bör ta fram anvisningar till kommuner om hur de kan agera för att följa upp att medlen inte används i mörka syften. Vi får inte med demokratimedel, utformade i all välmening, gynna våldsbejakande krafter. Därför måste föreningsstödet demokratisäkras.

 

 

Låt evidensbaserade och beprövade metoder mot radikalisering gå före löst tyckande. Ta fram lokala handlingsplaner i varje stadsdel så att alla vet hur de ska arbeta. Demokratisäkra föreningsstödet. Det är tre krav från Liberalerna i Stockholms arbete mot våldsbejakande extremism. Idag skriver jag på Dagens samhälles debattsida.

Det har nu gått snart ett år sedan socialnämnden i Stockholms stad antog sin mycket omdiskuterade strategi mot våldsbejakande extremism. Strategin innehöll provocerande formuleringar om att fixa jobb och bostäder åt IS-brottslingar. Strategin sade dock ingenting om att personer som deltagit i IS folkmord och övergrepp skulle ställas inför rätta, och uppvisade en aningslöshet om hur Stockholms stad ska agera för att se till att extrema ideologier inte får fäste och växer här.
Jag och många andra reagerade oerhört kraftfullt på strategin. Det var stötande att lyssna på talet om hur bödlarna skulle få hjälp och inte offren.
Under hösten och våren har det förts samtal mellan partierna i Stockholms stadshus om en ny strategi. Under tiden har flera terrordåd skett i vår omvärld. Sverige har under månader levt med en förhöjd hotnivå. Vi har tappat tid i ett mycket allvarligt läge.

Stockholms strategi i de olika versioner vi har sett, har tett sig som grund, vag och floskulös. Mycket tid har ägnats åt att beskriva problemet, betydligt mindre åt hur det skulle lösas. Vi i Liberalerna har drivit på för att Stockholms stads arbete nu måste präglas av professionalism, inte av välmenande tyckande. I första hand har det handlat om att säkerställa att socialnämndens text upphör att gälla. Vi har varit mycket tydliga med att staden måste samarbeta med rättsväsendet för att se till att personer som begått brott i extrema ideologiers namn lagförs. Stockholm ska inte ha några gräddfiler för extremister.

Efter våra påtryckningar anlitade den rödgrönrosa majoriteten experthjälp från Försvarshögskolan. När de nu ges mandat att bidra med sakkunskap och analyshjälp kring de utmaningar som Stockholm står inför är det ett betydelsefullt steg bort från amatörismen som präglat arbetet inledningsvis. Det är av största vikt att de får fortsätta att bidra.
Vi har också krävt att Stockholm ska ansluta sig till EU:s Radicalisation Awareness Network (RAN), som bedriver en omfattande verksamhet för att sprida kunskap till personal i första linjen,som lärare och socialsekreterare. Det kravet har majoriteten hörsammat.
Liberalerna är beredda att ställa oss bakom sakinnehållet i strategin – under förutsättning att detta inte utgör slutpunkten, utan bara en första början i arbetet. Vi har följande krav:

  • Varje stadsdelsnämnd måste senast vid årsskiftet ha tagit fram en lokal handlingsplan som slår fast hur arbetet ska ske.
  • Stadsdelsnämnderna måste få resurser för att sätta handlingsplanen i verket. Särskilda pengar måste avsättas för detta.
  • Försvarshögskolan måste fortsatt involveras, både varje år i en samlad uppföljning av stadens arbete och i det lokala arbetet som sker i varje stadsdel.
  • Inga skattepengar till extremister – demokratigenomlysning vid stödgivning till det ideella föreningslivet.

Under tiden Stockholms stad har suttit fast med undermåliga dokument har antidemokratiska krafter flyttat fram sina positioner. Fler unga stockholmare har anslutit sig till IS för att delta i folkmord och övergrepp. Stockholmare har fått uppleva hur släkt och vänner drabbats av IS terror från Mosul och Sinjar till Paris och Bryssel.
Våldsbejakande islamister måste möta betydligt mer effektivt motstånd lokalt om Sverige ska kunna bekämpa radikaliseringen.

Under våren har det återkommande rapporterats om sextrakasserier och övergrepp på Eriksdalsbadet. Trots problem som dessa innehåller stadens nya förslag till etiska riktlinjer, som föreslås beslutas i idrottsnämnden den 15/3, en total brist på stöd till personalen i att ta itu med de situationer där brott upptäcks eller misstänks.

Några svar på presenteras inte, fast det borde vara glasklart: När det förekommer sexövergrepp, våld och hot på stadens badhus och idrottsanläggningar får flathet och relativisering aldrig vara ett alternativ.

Hot, våld och trakasserier är lagbrott och en kränkning av individens frihet och säkerhet. Sådant får inte förekomma på våra badhus lika lite som på andra platser i samhället. Ska vi kunna nå dit får vi inte fastna i att etiska frågeställningar är svåra. Riktlinjerna behöver dras tillbaka och arbetas om så att det finns tydliga svar på hur man som personal agerar när någon blir utsatt för övergrepp, hot och våld.

Feminism kräver att vi har lite tyngd att sätta bakom orden. Då duger det inte att som politiker att luta sig tillbaka och skicka signalen om att det här är ”svåra frågor” och att det kan finnas ”gråzonssituationer” som kanske inte behöver polisanmälas trots allt. Svåra diskussioner får inte skymma sikten: Ska vi bli av med trakasserierna och stå upp för varje tjejs frihet att få bada kräver det handfast handling – sanktionerat av chefer och politiker hela vägen upp till högsta toppen.

SVT rapporterar här. Jag skriver på Aftonbladet debattsida här: Etiska ”riktlinjer” är inte nog i badhusen.

Liberalerna i Stockholm, Skåne och Västsverige säger idag samfällt nej till höghastighetsbanor, som är ett bud i Sverigeförhandlingen. Andra trafiksatsningar behöver prioriteras för att fler stockholmare ska ha friheten i ett jobb, någonstans att bo och ett vardagspussel som fungerar.

Läs hela artikeln på Dagens industris debattsida.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 5 590 andra följare

%d bloggare gillar detta: