Feeds:
Inlägg
Kommentarer

I förra veckan JO-anmälde jag Myndigheten för ungdoms-och civilsamhällesfrågor, MUCF,  för hanteringen av bidrag till Sveriges förenade muslimer. Jag menar att organisationen knappast uppfyller de grundläggande krav som man kan ställa på en organisation som erhåller bidrag och att MUCF brustit i sin granskning av organisationen. Dagens Nyheter har skrivit om detta här, här, här och här.

Om vi menar allvar med talet om att endast ge bidrag till organisationer som delar de fundament som demokratin vilar på så måste nu en upprensning ske. Organisationer som bjuder in hatpredikanter, som inte anser att ungdomar ska få gifta sig med vem de vill eller stöttar terrorism ska faktiskt inte få några bidrag. MUFC har här en möjlighet att sätta ned foten och ta striden för demokrati, öppenhet och mänskliga rättigheter.

För att ytterligare understryka min JO-anmälan så har jag idag också skrivit brev till MUCF:s insynsråd, där bl a riksdagsledamöterna Rossana Dinamarca (V) och Andreas Carlsson (KD) sitter, för att vädja till dem att avvakta med utbetalning tills myndigheten granskat förra årets utbetalning och intill dess att JO behandlat min anmälan.

Att det pågår en digital revolution i samhället har väl knappast undgått någon. På allt fler områden används digitala verktyg på ett sätt som ganska få av oss för tio år sedan hade trott varit möjligt. Inom t ex sjukvården har utvecklingen, på ett sådant sätt att patienten märker det, satt fart det senaste året.

Också inom socialtjänsten finns stora möjligheter att använda den nya tekniken. Detta skulle gynna både medborgare och anställda. Om detta skrev Isabel Smedberg Palmqvist en artikel i Dagens Samhälle häromdagen.

En kort sammanfattning:

  • Inför ett socialtjänstens se. Stockholms läns landsting står bakom Vårdguiden (1177.se) som har blivit ett populärt sätt att hitta pålitlig och begriplig vårdinformation. Stockholms stad bör nu lansera en liknande guide för socialtjänsten, där människor enkelt kan hitta information som är skriven på ett tillgängligt sätt byggt på vetenskaplig expertis.
  • Bättre e-tjänster. De e-tjänster som finns i Stockholm idag behöver utvecklas. Ett exempel är att de som får kontakt med stadens Jobbtorg, där de får hjälp att komma in på arbetsmarknaden, behöver kunna registrera sitt cv, sina erfarenheter och mål redan innan man kommer till ett första möte, istället för att idag mötas av beskedet att de inte förväntas förbereda sig alls innan första mötet.
  • Ge individen makt över informationen. Stockholms läns landsting inför nu journaler på nätet. Stockholms stad bör utreda om det finns områden i socialtjänsten där en brukare på samma sätt som nu införs i landstinget kan få ta del av information som rör denne.
  • Samhällsinformation via ny teknik. Stockholms stad bör ta fram en app som på ett enkelt sätt förklarar de rättigheter man har vad gäller självbestämmande, relationer och sexualitet i Sverige, på de vanligaste språken. Det kan handla om såväl text som illustrationer, poddar och filmer där samhällsinformation illustreras på ett sätt som är möjligt för individen att ta del av i sin takt.

Sverige är ett land med starkt segregation. Många människor lever i områden som präglas av hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och otrygghet. Ofta är brottsligheten hög. I en nyligen publicerad rapport har polisen pekat ut de områden i Sverige som är värst utsatta.

Många åtgärder måste vidtas för att stärka de utsatta områdena. Många av dem är felplanerade från början, bl a saknas i stor utsträckning arbetsplatser. Det får till följd att det blir svårt för närservicen, t ex banker, butiker och restauranger, att få ekonomisk bärighet. Med fler människor som pendlar in i områdena varje dag så stärks den lokala servicen.

Nu aviserar regeringen att man flytta myndigheter från storstäderna till landsorten. Tyvärr nämns inte förortsområdena med ett enda ord i artikeln. Att regeringen sviker förorten ligger tyvärr i linje med dess agerande tidigare, men också i linje med den rödgrönrosa majoriteten här i Stadshuset. Just nu är det väldigt mycket prat om segregation, men i praktiskt politik går det åt fel håll. Viktiga förvaltningsflyttar, t ex utbildningsförvaltningen till Tensta, har stoppats. Flykten från förorten pågår för fullt utan att vare sig regering eller stadshusledning reagerar, än mindre agerar. Det är ett stort svek mot de människor som bor och lever i områden där gängkriminalitet och utanförskap nu brer ut sig.

Flickor i årskurs 8 känner sig mindre trygga och trivs sämre i skolan än pojkar i motsvarande ålder. Det framkommer i Stockholms stads årliga elevundersökning som gjorts på samtliga skolor i staden. Inte på någon fråga i årskurs åtta svarar tjejerna att de är mer nöjda än vad killarna gör. Och bara varannan tjej svarar att det är lugn och ro i klassrummet.

Dagens Nyheter har pratat med flickor som går just i åttan på en av Stockholms skolor. De berättar både om trakasserier från killar, mobbning och kränkningar från inte minst andra flickor och hur vuxenvärlden bemöter problemen. De berättar att de fortfarande får höra att ”du vet ju hur killar är” när de får sina kroppar bedömda och vidrörda mot sin vilja. För mig som liberal står det klart att det här inte är något som någon flicka skulle behöva acceptera. Det här handlar om samhällsproblem, men de måste bemötas också just i skolan. Och beteenden som dessa får tyvärr en bra jordmån att växa i när det är stökigare.

I skolan accepteras ofta en arbetsmiljö som inte skulle godtas någon annanstans, med stök och bråk, sexuella trakasserier och mobbning. Det drabbar flickor särskilt hårt. Jag vill se Stockholms politiska majoritet ta krafttag mot ojämställdheten i skolan och det kräver ett större fokus på trygghet och studiero. Ska vi komma tillrätta med de ojämställda skolmiljöerna krävs ett större kunskapsfokus och lugnare och tryggare klassrum, vid sidan av en elevhälsa som stöttar och kan hjälpa till när någon mår dåligt.

Det oroar mig som liberal att skillnaderna inte minskar utan att det tvärtom tycks gå åt fel håll. Socialdemokraterna måste ta ordningsfrågorna på betydligt större allvar. Det räcker inte att prata om jämställdhet, man måste också se till att agera i praktiken.

Häromveckan besökte jag Stockholm Science and Innovation School, SSIS i Kista. SSIS är en gymnasieskola med teknisk inriktning som startade för några år sedan. I vår tar de första eleverna studenten. Sedan starten har skolan ökat sitt elevantal och allt fler elever från hela Stockholmsregionen söker sig dit. När skolan invigdes skrev jag så här om den.

Nu har det alltså gått några år sedan starten och SSIS har idag ett väl utvecklat samarbete både med KTH och med Stockholms universitet samt med det omkringliggande näringslivet. Kista är ju ett av världens viktigaste IT-kluster med mängder av företag inom just den branschen och många av dessa vittnar om att man har svårt att rekrytera tillräckligt kompetent personal. Ett antal företag, däribland TATA och IBM har därför ingått samarbete med SSIS.

Vid mitt besök häromveckan visade skolan upp ett projekt man haft med just TATA. Projektet var utformat som en tävling där grundskoleelever tillsammans med gymnasieelever och ingenjörer från TATA skulle programmera en robot. Här kan du se ett inslag i SVT Nyheter Stockholm om tävlingen.

Stockholm behöver fler ingenjörer. Det är därför oerhört glädjande att SSIS nu ser ett ökat söktryck. Min förhoppning är att skolan ska kunna utöka sina platser och att man också snart ska kunna erbjuda ett fjärde år på det tekniska programmet.

Idag har den Skolkommission som tillsattes för ett och ett halvt år sedan kommit med vissa förslag på hur den svenska skolan kan stärkas. Regeringens uppdrag till Skolkommissionen är att föreslå insatser för att höja studieresultaten, förbättra kvaliteten i undervisningen och öka likvärdigheten i skolan. Kommissionen föreslår ökad statlig styrning av skolan för att mota de negativa effekterna av skolans kommunalisering, men vågar inte gå på Liberalernas linje och föreslå ett återförstatligande av skolan.

Just nu diskuteras ordning och studiero, eller snarare bristen på detta, som ett av svensk skolas största problem. I Stockholm har förekomsten av hot och anmälningar mot lärare ökat dramatiskt bara det senaste året. Varannan åttondeklassare svarar i Stockholms undersökningar att det inte är lugn och ro i skolan. Stöket leder till sämre kunskapsresultat och till att många elever känner sig otrygga.

Men problemen med otrygghet och brist på studiero nämns endast i förbigående i Skolkommissionens artikel. Inte heller i kommissionens rapport finns några förslag på hur man ska kunna komma tillrätta med problemen. Det är faktiskt ganska märkligt.

Dags att granska bidragsfloran och sätta upp tydliga mål för stat och kommuners föreningsstöd. Principen bakom föreningsstödet utgår ofta ifrån att civilsamhället menar väl – men att en sammanslutning drivs i föreningsform gör den som bekant inte automatiskt till god. Om detta skriver jag idag på Aftonbladets debattsida.

De senaste dagarna har det kommit rapporter om organisationer där företrädare uttryckt värderingar som är helt oacceptabla i en demokrati, inklusive att på allmän plats uppmana till folkmord. I fredags uppmärksammade Sveriges Radio ytterligare ett exempel på en organisation (polska Semper Fidelis) som tar emot statliga medel samtidigt som man gör främlingsfientliga uttalanden bl.a. på sin Facebook-sida. Dessa föreningar tar emot ekonomiskt stöd från det offentliga, medel vars syfte är att främja det demokratiska samhällets funktion. Det är orimligt.

Nu måste Riksrevisionen granska de medel som betalas ut i statliga föreningsstöd. Stockholms stad måste för sin del ta fram ett tydligt demokratikriterium och bättre uppföljningsmekanismer – jag uttalar mig till Sveriges radio om det här.

Stockholms stad är en stor bidragsgivare, men också mindre kommuner behöver hantera denna fråga. Jag menar att den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism bör ta fram anvisningar till kommuner om hur de kan agera för att följa upp att medlen inte används i mörka syften. Vi får inte med demokratimedel, utformade i all välmening, gynna våldsbejakande krafter. Därför måste föreningsstödet demokratisäkras.

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 5 746 andra följare

%d bloggare gillar detta: