Skolsim – en livsviktig fråga

I Sverige och inte minst i Stockholm är simkunskap en grundläggande kunskap, som inte enbart handlar om att lära sig utöva en sport, utan även en fråga om att kunna leva tryggt i ett land som omges av vatten.  Många barn lär sig simma redan innan skolan börjar, men det kan inte i ett liberalt samhälle vara avhängigt barnens föräldrar huruvida de tillgodogör sig denna livsviktiga kunskap. Skolan har ett ansvar att lära alla barn att simma.

I kursplanen för Idrott och hälsa anges bland betygskriterierna att för att uppnå betyget E (godkänt) i årskurs 6 ska eleven kunna ”simma 200 meter varav 50 meter i ryggläge”. Det är idrottsläraren och rektor på varje skola som ansvarar för måluppfyllelsen i simkunnighet. Runt 5 000 elever (ca 70 % av årskurs 2) deltar i den simundervisning som Stockholms stads idrottsförvaltning erbjuder i de kommunala simhallarna, så kallad skolsim. Skolsimmet i årskurs 2 är ofta den mest utförliga simundervisningen, med utökad undervisning för de som inte lär sig simma.

I dag uppmärksammar DN att det råder stora skillnader mellan stadens skolor. Totalt lyckas skolsimmet i Stockholm dessutom enbart få ungefär hälften av eleverna att simma 25 meter bröstsim i årskurs två. Den simundervisning som bedrivs idag är helt enkelt inte tillräckligt framgångsrik. Detta beror sannolikt på flera faktorer, men tydligt är att många elever behöver mer simundervisning och att denna behöver förbättras.

Jag anser att det finns mycket att göra på detta område. Lek och bad borde påbörjas långt tidigare i skolan än i årskurs 2 för att underlätta för de elever som är ovana vid vatten. Förskolan har fått ett utökat pedagogiskt uppdrag och bör lägga tid på vattenvaneträning. Det sätt som simundervisningen bedrivs på behöver kvalitetskontrolleras. De simhallar som har högre måluppfyllelse och framgångsrik pedagogik ska framhållas. Att lära ut andra simsätt bör utredas – bröstsimstraditioner får inte hindra att fler barn blir simkunniga. Socioekonomiska faktorer och vattenovana hemma ska inte hindra barn från att uppnå simkunnighet – likvärdigheten är här en fråga om elevernas säkerhet.

Read Full Post »

Rädsla ska inte hindra barn från att lära sig simma.

I går kom skolverkets rapport Uppföljning av simkunnighet i årskurs 5. Närmare åtta procent kan inte simma vilket är dåligt. Undersökningen är den första sedan skolverket skärpte sin definition av vad som krävs för att räknas som simkunnig, och det är trots resultatet nu bra att vi får en översikt över hur läget ser ut.

Via en enkät har ett urval av idrottslärare fått svara på frågan hur många av deras femteklassare som är simkunniga enligt skolverkets definition. Det innebär att man ska klara av att simma 200 meter varav 50 meter på rygg. Nästan 8 000 når inte upp till det enligt rapporten. Det överlägset största hindret för att lära sig simma verkar också vara rädsla för vatten. Tjejer klarar sig bättre än killar och desto tidigare skolan börjar med simundervisning desto bättre resultat.

Det är naturligtvis allvarligt att så många femteklassare inte är simkunniga. Det är dock bra att många skolor erbjuder kompletterande undervisning för de som inte lärt sig simma i femman. I Stockholm missar man många av sommarens nöjen om man inte kan simma, och staden stängs till.

Stockholms skolor har ett tydligt uppdrag att lära alla barn simma i idrottsundervisningen. Genom samverkan med idrottsförvaltningen erbjuds skolorna att anlita duktiga simlärare. Varje skola bör snarast följa upp skolverkets undersökning och öka simkunnigheten.

Läs även: DN

Read Full Post »