Ledande miljöpartister skriver i dag på DN debatt om vikten av att barn tidigt lär sig läsa, skriva och räkna. Att Miljöpartiet efter sju år nu anammat Folkpartiets krav på en läsa-skriva-räkna-garanti är förstås bra. De krav som Miljöpartiet nu för fram är dock redan verklighet i Stockholms skolor. Dessutom kan jag inte låta bli att återigen förundras över det gröna motståndet mot att ta reda på vad eleverna faktiskt kan.
Att lära sig läsa, skriva och räkna är avgörande för varje barn. De elever som har de största behoven av stöd ska också få de bästa förutsättningarna i skolan. I Stockholm har vi infört rätt till läxhjälp och sommarskola. Elever som halkat långt efter erbjuds även ett extra skolår i grundskolan. IT-satsningen i skolan har ett tydligt fokus på starkt stöd till de elever som har lättare att lära sig med hjälp modern teknik.
Men en bra skola förutsätter också att man vet vad eleverna kan. Några tankar kring hur detta ska gå till innehåller dock inte MP-artikeln. Tvärtom beskrivs hur de skolreformer som genomförts ”alltför ensidigt fokuserat på ökad kontroll”. Men sanningen är ju att utan vetskap om elevernas kunskaper blir det helt omöjligt att sätta in rätt stöd från skolan.
I dag vet vi oändligt mycket mer om de yngsta elevernas kunskaper än vi gjorde för bara några år sedan. Sedan 2007 har alla föräldrar till Stockholms elever frått skriftliga omdömen från första klass. Läskunskaperna för elever från årskurs ett till sex följs nu med särskilda läsutvecklingsscheman. Nationella prov har införts i årskurs tre. Tillsammans utgör de en utmärkt grund för lärare, föräldrar, elever, skolledare och politker att på olika nivåer sätta in det stöd och de resurser som krävs.
Jag gläder mig åt att Miljöpartiet anammat Folkpartiets syn på hur viktigt det är att elever tidigt ska lära sig läsa, skriva och räkna. Problemet är bara att om man inte har en aning om hur stora behoven är, vet man inte heller hur man bäst ska bemöta dem.