Sedan denna kritik framkom har Stockholms stad satt in flera kvalitetshöjande åtgärder. Flera åtgärder har fokuserat på att stärka förskollärarens roll som pedagogisk ledare.

Ökad andel förskollärare. Målsättningen är att minst 50 procent av medarbetarna i stadens förskolor ska ha pedagogisk högskoleutbildning, för att på sikt öka ytterligare. Samtliga stadsdelsnämnder ska säkerställa att det pedagogiska arbetet leds av medarbetare med pedagogisk högskoleutbildning. Jag har skrivit om detta tidigare här.

Vidareutbilda barnskötare. Satsningen på att utbilda fler barnskötare till förskollärare fortsätter, för detta ändamål satsas 15 miljoner år 2012. Staden måste också göra ytterligare insatser i samarbete med andra aktörer för att öka antalet förskollärare.

Förskoleplanen utvecklas. Läroplanen för förskolan har förtydligats och kompletterats med nya mål när det gäller språkutveckling, matematik, naturvetenskap och teknik. Förskolans pedagogiska uppdrag har förtydligats och även förskollärarnas ansvar. Arbetet med matematik och språkutveckling är även fortsättningsvis prioriterade områden där arbetet i förskolan ska fördjupas. I detta arbete är det även viktigt att de pedagogiska miljöerna utvecklas. Förskollärarnas roll ska stärkas och utvecklas.

Fortsatt tak för barngruppstorlek. Antalet barn i småbarnsgrupperna (1-3 år) bör inte vara fler än 14 barn per grupp och grupperna för de äldre barnen (4-5 år) bör inte bestå av fler än 18 barn. Detta tak förtydligades i Tertialrapport två.

Skolinspektionen lyfter fram flera viktiga utvecklingsområden för den kommunala förskolan i Stockholm. Stadsdelarna har ett viktigt arbete framför sig.

Idag infaller den officiella internationella minnesdagen för Förintelsen, som infaller samma datum som Auschwitz befriades 1945. Idag håller också  FN:s förre generalsekretare Kofi Annan ett tal vid Raoul Wallenbergmonumentet här i Stockholm. Att delta vid denna minnesceremoni är inte enbart ett sätt att inte glömma, utan också att mota den antisemitism som återigen visar sig i Europa, bl a i EU-staten Ungern.

Flera tidningar skriver idag om Förintelsen och jag tycker Expressens perspektiv är intressant. Förskonat från krig har Sverige inte behövt se vad propaganda och masspsykos kan göra med ett folk, och det är svårt att tänka sig att svenskar idag skulle sitta med dödslistor på andras svenskar. Men att tro att det vore omöjligt är enbart naivt.

Socialdemokraterna är ett oppositionsparti. Dess påverkan på svensk politik är just nu, helt beroende på eget agerande, i princip obefintligt. Att i detta läge låta medierna totalt domineras av partiledarskiftet är ansvarslöst.

Jag förstår att den svenska journalistkåren fångas av det politiska spelet. Det är lätt hänt, men politik är inte fotboll där den ena sidan vinner eller förlorar. Att redogöra för de politiska skiljelinjerna inom svensk socialdemokrati ställer betydligt högre krav än att bara redogöra för vad olika, hemliga källor sagt om själva processen. Hur mycket mediautrymme är det rimligt att ägna åt en process som faktiskt endast rör de socialdemokratiska medlemmarna?

En elak tanke som infinner sig är att medierna ägnar processen så mycket tid för att det är så lätt. De gamla, socialdemokratiska källorna som i ett slag blev i det närmaste värdelösa efter maktskiftet 2006 kan nu dammas av och komma till nytta igen. Men att något är lätt är inte ett argument för att låta en händelse så totalt dominera medierna.

En förutsättning för att Sverige ska lyckas inom besöksnäringen är duktiga och välutbildade medarbetare. Idag skriker arbetsmarknaden efter kunnig personal inom en rad yrkeskategorier. Samtidigt finns det ett ljumt intresse bland landets niondeklassare att välja denna bana i livet. Därför är det viktigt att eleverna som söker till gymnasieutbildningar nås av bra information om arbetsmarknadsläget.

För att yrkes- och lärlingsutbildningarna ska bli riktigt bra krävs det att skolorna har ett mycket nära samarbete med företagen och branschen. Samarbeten skapar en seriös stämning där eleverna dels ser hur det faktiskt fungerar i yrkeslivet och dels märker att de är riktigt eftertraktade på arbetsmarknaden.

Läs mer om den nationella strategin för svensk besöksnäring här http://www.strategi2020.se/

Till höstterminen kommer alla Stockholms elever att få ett exemplar av Strindbergs novell Ett halv ark papper. Många elever kommer därmed att läsa Strindbergs gripande text. Stockholms skolor har satsat stort på läsning de senaste åren och det här en utmärkt fortsättning på det arbetet.

Ett halv ark papper är en rörande berättelse om en man som återupplever två år av sitt liv genom att läsa en kort telefonlista. Han har nyligen har förlorat både hustru och barn, och går en sista vända igenom våningen innan flyttlasset går. Novellen är skildring av ett stockholmsliv som jag tror att många kan känna igen sig i än idag. Numret till blomsterhandeln och Operans biljettkontor påminner om en svunnen och lycklig tid. Telefonnumret till doktorn ger kalla kårar.

Jag är övertygad att både unga och äldre kommer uppskatta denna text. Det är även intressant att notera att längden på telefonnumren i Stockholm verkar ha vuxit från att bara ha varit fyra siffror på Strindbergs tid. Stockholm växer men mycket är sig likt.

Läs Ett halv ark papper här.

Kunskapsmålen måste stå i fokus

Min artikel på Aftonbladet om barn som nekas skolgång har fått vida spridning. En site i USA kallar det odemokratiskt och flera upprörda kommentatorer håller med. Som ett brev på posten kom också liknelserna mellan Hitler och mig.

Alla barn har rätt att gå i skolan. I Sverige har rätten till skolgång varit stadgad sedan 1842 och det är en av de viktigaste reformerna i svensk historia. Den har lett både till större möjligheter för den enskilde att bestämma över sitt eget liv och till större välstånd för Sverige. Det är också en reform som har blivit betydligt mindre kontroversiell med tiden.

Det är viktigt att upprätthålla skolplikten idag. Med anledning av den debatt som startade med min debattartikel har jag nu fått ett antal extraordinära mail från USA som tar ställning för hemundervisning och kritiserar mitt stöd för skolplikten. Jag har även fått liknande kritik från hemundervisningsivrare i Sverige.

Hemundervisning är en mycket liten fråga i Stockholm men som kan vara intressant av principiella skäl. De senaste åren har vi fått in en handfull ansökningar varav några kommer från en sekt. Jag är i princip emot hemundervisning. Forskning visar att barnen mår bra av att gå i skolan. Tyvärr finns det ett antal fall i Stockholm där elever av någon anledning inte går till skolan, och vi gör vårt yttersta för att hindra detta. En bra utbildning är det bästa vaccinet mot utanförskap senare i livet. Samtidigt är det viktigt att påpeka att det ibland kan finnas skäl till hemundervisning. Av de ytterst få ansökningar som Stockholm behandlat finns den ingen som uppfyller kraven (ens med den gamla, mer generösa lagstiftningen). Detta har också bekräftats i domstol när utbildningsnämndens beslut överklagats.

Jag har djup respekt för de individer som driver den principiella frågan om hemundervisning. Jag tycker dock att det är lite märkligt att Riksorganisationen för Hemundervisning i Sverige väljer att associera sig med en amerikansk organisation som uppenbarligen driver frågan om hemundervisning för att man vill hålla barnen borta från den övriga världen.

Bland de roligare breven jag fått hittade jag detta citat, som jag tycker är värt att återge.

“Maybe you should just castrate your men if you cannot trust parents to care for and teach their children or maybe you should just take the babies away right after they are born.  That way you can brainwash them with all your liberal beliefs and raise them as little liberal, God-hating, commi-socialists.“

Tidningen Världen idag har också uppmärksammat detta.

For the English speaking visitors I would like to recommend using  this link.

Rapporten från SSCO visar att studenterna är villiga att pendla en längre sträcka från sin bostad till lärosätet och att det är en myt att alla studenter vill bo i innerstaden. Fler kommuner måste bli aktiva i byggandet av studentbostäder, särskilt sådana som har bra kollektivtrafik till lärosätena. Dessutom tycker jag att det är viktigt att skapa nya spännande områden, såsom projekten vid Telefonplan, som ökar antalet bostäder och som flyttar de mentala gränserna för vad som är centralt. Viktigast är att det är möjligt för studenter att komma och studera i Stockholm, för deras valfrihet och stadens tillväxt.