Dagens förslag utgår från att barn bör vara mer med sina föräldrar och mindre på förskolan. De skriver att det krävs mod för att inte ha sina barn i förskolan. Detta är en utgångspunkt värd att kritisera. Forskning visar att förskolan är bra för små barns utveckling. Barn som har gått i förskola har bättre förutsättningar för att klara grundskolan. Detta är viktigt att slå fast eftersom det finns föräldrar som helt i onödan har dåligt samvete när de lämnar barnen på förskolan. De flesta föräldrar vill också arbeta. Bara för att man blivit förälder innebär det inte att man vill ge upp hela sitt yrkesliv för att vara hemma med barnen, som en kvinna citeras i DN idag – ”jag vill få vara någonting annat än bara mamma också”.

Förslagen som presenteras idag innefattar bl a införande av barnomsorgspeng för egna barn, skatteavdrag för att inte ha sitt barn i förskolan samt avskaffandet av pappamånader och jämställdhetsbonus. Detta är förslag som inte bara skulle vrida tillbaka jämställdhetskampen flera decennier utan även försämra många barns utveckling.

Föräldrar har huvudansvaret för sina barn. Att däremot föreslå att föräldrar ska få barnomsorgspeng för att ta det ansvaret är märkligt. Förslaget om barnskatteavdrag för familjer som inte nyttjar offentligt finansierad barnomsorg är lika ogenomtänkt. I Sverige betalar vi gemensamt för välfärden – att frångå detta öppnar upp för helt nya principer. Vilka andra grupper kommer sedan begära skatteavdrag för outnyttjade välfärdstjänster?

I mätningar över kvaliteten i förskolan placerar sig Sverige i topp. Med hög personaltäthet och välutbildade förskollärare är svensk förskoleverksamhet något att vara stolt över, inte något att bekämpa. I Sverige går nästan alla barn i förskolan, det har bidragit till att det i Sverige föds betydligt fler barn än i många andra europeiska länder. I Sverige är det både enkelt och tryggt att få barn och fortsätta arbeta, en oerhört viktig reform om man är mån om ett jämställt samhälle.

Sverige behöver inte fler hemmafruar, utan högre löner för kvinnor.

Här hittar du Radio Stockholms inslag med Ann-Katrin.

På de flesta andra områden väljer arbetsgivare att höja kraven. Världen blir alltmer komplex och avslutade gymnasiestudier är ofta ett krav komma vidare. Att på detta sätt uppmuntra skoltrötta, oftast killar, att hoppa av gymnasiet är därför vettlöst. Staten riskerar att hjälpa ungdomar in i en återvändsgränd som det är svårt att ta sig ur. Man kan ju också fråga sig hur smart det är att sätta vapen i händerna på unga män som inte tagit en enda gymnasiepoäng…

Sedan denna kritik framkom har Stockholms stad satt in flera kvalitetshöjande åtgärder. Flera åtgärder har fokuserat på att stärka förskollärarens roll som pedagogisk ledare.

Ökad andel förskollärare. Målsättningen är att minst 50 procent av medarbetarna i stadens förskolor ska ha pedagogisk högskoleutbildning, för att på sikt öka ytterligare. Samtliga stadsdelsnämnder ska säkerställa att det pedagogiska arbetet leds av medarbetare med pedagogisk högskoleutbildning. Jag har skrivit om detta tidigare här.

Vidareutbilda barnskötare. Satsningen på att utbilda fler barnskötare till förskollärare fortsätter, för detta ändamål satsas 15 miljoner år 2012. Staden måste också göra ytterligare insatser i samarbete med andra aktörer för att öka antalet förskollärare.

Förskoleplanen utvecklas. Läroplanen för förskolan har förtydligats och kompletterats med nya mål när det gäller språkutveckling, matematik, naturvetenskap och teknik. Förskolans pedagogiska uppdrag har förtydligats och även förskollärarnas ansvar. Arbetet med matematik och språkutveckling är även fortsättningsvis prioriterade områden där arbetet i förskolan ska fördjupas. I detta arbete är det även viktigt att de pedagogiska miljöerna utvecklas. Förskollärarnas roll ska stärkas och utvecklas.

Fortsatt tak för barngruppstorlek. Antalet barn i småbarnsgrupperna (1-3 år) bör inte vara fler än 14 barn per grupp och grupperna för de äldre barnen (4-5 år) bör inte bestå av fler än 18 barn. Detta tak förtydligades i Tertialrapport två.

Skolinspektionen lyfter fram flera viktiga utvecklingsområden för den kommunala förskolan i Stockholm. Stadsdelarna har ett viktigt arbete framför sig.

Idag infaller den officiella internationella minnesdagen för Förintelsen, som infaller samma datum som Auschwitz befriades 1945. Idag håller också  FN:s förre generalsekretare Kofi Annan ett tal vid Raoul Wallenbergmonumentet här i Stockholm. Att delta vid denna minnesceremoni är inte enbart ett sätt att inte glömma, utan också att mota den antisemitism som återigen visar sig i Europa, bl a i EU-staten Ungern.

Flera tidningar skriver idag om Förintelsen och jag tycker Expressens perspektiv är intressant. Förskonat från krig har Sverige inte behövt se vad propaganda och masspsykos kan göra med ett folk, och det är svårt att tänka sig att svenskar idag skulle sitta med dödslistor på andras svenskar. Men att tro att det vore omöjligt är enbart naivt.

Socialdemokraterna är ett oppositionsparti. Dess påverkan på svensk politik är just nu, helt beroende på eget agerande, i princip obefintligt. Att i detta läge låta medierna totalt domineras av partiledarskiftet är ansvarslöst.

Jag förstår att den svenska journalistkåren fångas av det politiska spelet. Det är lätt hänt, men politik är inte fotboll där den ena sidan vinner eller förlorar. Att redogöra för de politiska skiljelinjerna inom svensk socialdemokrati ställer betydligt högre krav än att bara redogöra för vad olika, hemliga källor sagt om själva processen. Hur mycket mediautrymme är det rimligt att ägna åt en process som faktiskt endast rör de socialdemokratiska medlemmarna?

En elak tanke som infinner sig är att medierna ägnar processen så mycket tid för att det är så lätt. De gamla, socialdemokratiska källorna som i ett slag blev i det närmaste värdelösa efter maktskiftet 2006 kan nu dammas av och komma till nytta igen. Men att något är lätt är inte ett argument för att låta en händelse så totalt dominera medierna.

En förutsättning för att Sverige ska lyckas inom besöksnäringen är duktiga och välutbildade medarbetare. Idag skriker arbetsmarknaden efter kunnig personal inom en rad yrkeskategorier. Samtidigt finns det ett ljumt intresse bland landets niondeklassare att välja denna bana i livet. Därför är det viktigt att eleverna som söker till gymnasieutbildningar nås av bra information om arbetsmarknadsläget.

För att yrkes- och lärlingsutbildningarna ska bli riktigt bra krävs det att skolorna har ett mycket nära samarbete med företagen och branschen. Samarbeten skapar en seriös stämning där eleverna dels ser hur det faktiskt fungerar i yrkeslivet och dels märker att de är riktigt eftertraktade på arbetsmarknaden.

Läs mer om den nationella strategin för svensk besöksnäring här http://www.strategi2020.se/

Till höstterminen kommer alla Stockholms elever att få ett exemplar av Strindbergs novell Ett halv ark papper. Många elever kommer därmed att läsa Strindbergs gripande text. Stockholms skolor har satsat stort på läsning de senaste åren och det här en utmärkt fortsättning på det arbetet.

Ett halv ark papper är en rörande berättelse om en man som återupplever två år av sitt liv genom att läsa en kort telefonlista. Han har nyligen har förlorat både hustru och barn, och går en sista vända igenom våningen innan flyttlasset går. Novellen är skildring av ett stockholmsliv som jag tror att många kan känna igen sig i än idag. Numret till blomsterhandeln och Operans biljettkontor påminner om en svunnen och lycklig tid. Telefonnumret till doktorn ger kalla kårar.

Jag är övertygad att både unga och äldre kommer uppskatta denna text. Det är även intressant att notera att längden på telefonnumren i Stockholm verkar ha vuxit från att bara ha varit fyra siffror på Strindbergs tid. Stockholm växer men mycket är sig likt.

Läs Ett halv ark papper här.