Olyckliga uttalanden av Billström om papperslösa

”Ett lands karaktär kan bedömas på hur solidarisk man är mot sina medmänniskor. Det handlar inte minst om hur man tar hand om de som förlorat allt – utom sitt eget liv. På debatten låter det som om alla flyktingar i världen kommer till Sverige. Men av alla syriska krigsflyktingar som nu finns har bara tre promille sökt sig just till Sverige. Nu finns det krafter i Sverige som vill stänga dörren, som anser att tre promille är för mycket.”

Så sade Jan Björklund i sitt tal på Folkpartiet liberalernas riksmöte i Västerås förra helgen.

I dagens DN säger Migrationsminister Tobias Billström (M) följande angående människor som gömmer papperslösa:  ”Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda.”

Vad menar egentligen migrationsministern? Varför är det intressant hur den som gömmer en flykting ser ut? Hade Billström varit av en annan åsikt om det i högre grad var blonda, blåögda damer som gömde papperslösa?

I samma artikel svävar Tobias Billström på målet när det gäller papperslösa ungdomars rätt att gå på gymnasiet. För mig är detta en fullkomligt självklar rättighet och en viktig del av regeringens reform för papperslösas rätt till skolgång. Att ett av Moderaternas statsråd till synes saknar både kunskap om och sympati för reformen är mycket olyckligt.

Frågan om papperslösa som lever gömda i Sverige är komplex. Miljöpartiet har de senaste dagarna höjt tonläget och börjat ifrågasätta ett fortsatt samarbete med regeringspartierna kring migrationspolitiken. Samtidigt vill jag påminna Miljöpartiet om att Socialdemokraterna näppeligen är ett parti att hålla i handen för den som vill slå vakt om ett Sverige som är öppet mot omvärlden. Det socialdemokratiska motståndet mot en alltför omfattande invandring till Sverige har präglat partiets politik i decennier. Så sent som i januari argumenterade Stefan Löfvén i en DN-intervju för att lagen om arbetskraftsinvandring ska rivas upp – också den en följd av regeringens och Miljöpartiets överenskommelse om migrationspolitiken.

Read Full Post »

Utökat stöd till nyanlända elever

Alltför många elever lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet. För att vända trenden krävs insatser som inbegriper både arbetsstruktur och undervisning på skolor med låga kunskapsresultat. Det är framförallt de elever som har kommit sent till Sverige som har svårt att uppnå kravnivåerna, speciellt de som inte påbörjar sin utbildning förrän i årskurserna 6-9 och därför har mycket kort tid på sig att klara gymnasiebehörigheten.

Regeringen har därför gett en utredare i uppdrag att utarbeta förslag på hur undervisningen för nyanlända elever kan förbättras och en satsning på att stödja ett urval av grundskolor i utanförskapsområden under 2012–2014 har satts igång. Men mer satsningar krävs för att vända resultaten.

Idag presenterade utbildningsminister Jan Björklund (FP) och integrationsminister Erik Ullenhag (FP) nästa steg. Totalt satsar regeringen 128 mnkr under perioden 2013–2016, varav drygt 30 miljoner i år, för att stärka stödet till nyanlända elever. Insatserna handlar bland annat om att förlänga skolplikten, upp till det år man fyller 18, för de elever som riskerar att inte uppnå gymnasiebehörighet i grundskolan. Det handlar även om att än mer fokusera på svenskundervisningen i förberedelseklasserna och se till att eleverna bara stannar i dessa i högst ett år, för att snabbt kunna komma ut i ordinarie undervisning. Rektorer ges vidare möjlighet att göra vissa omprioriteringar i skolplanen, under det första året, så att de elever som behöver mer undervisningstimmar i svenska kan få det.

Från Stockholms stads sida har vi de senaste åren genomfört en rad reformer i syfte att öka förutsättningarna för de elever och skolor som når lägst kunskapsresultat. Läxhjälp, sommarskola och lördagsgymnasium garanteras från 2013 för alla elever som inte når kunskapsresultaten. Ett tionde skolår har också införts för de som inte når gymnasiebehörighet i årskurs nio. I år startar även en stor satsning för att lyfta resultaten på de skolor som har lägst måluppfyllelse. 

En central mottagningsenheten startar även snart som ska analysera vad sent anlända eleverna kan och vilket stöd som de behöver. Detta för att öka likvärdigheten i mottagandet och samtidigt underlätta för skolorna, då de får ett underlag om elevernas förkunskaper redan första skoldagen. Projektet kommer i första hand fokusera på elever från årskurs tre till och med årskurs nio och pågår till 2014. Stockholm har också ett starkt socioekonomiskt resursfördelningssystem, där faktorer som föräldrarnas utbildningsbakgrund samt hur länge eleven gått i svensk skola väger mycket tungt.

Sedan den nya skollagen trädde i kraft har kraven för att bli behörig till gymnasiet ökat. Därför är det oerhört viktigt att nyanlända elever tidigt får det stöd som behövs. Den satsning som regeringen presenterade idag innebär att dessa elever får bättre möjligheter till en bra start av sin skolgång. Det är en mycket vikigt och riktig prioritering - skolan är det bästa vaccinet mot utanförskap.

Mer om förslaget här.

Read Full Post »

Förvaltningningsflytt – viktig seger för Folkpartiet

På SvD Brännpunkt publiceras i dag en debattartikel undertecknad av mig och de övriga gruppledarna för allianspartierna i Stockholm. Artikeln pekar på en rad kommunala förvaltningar och bolag som föreslås flytta till olika delar av ytterstaden. Totalt innebär förslaget en omlokalisering av drygt 1500 arbetsplatser från innerstaden till bland annat Tensta, Husby, Skärholmen, Farsta och Rågsved.

Dagens besked är en viktig seger för Folkpartiet som länge varit pådrivande i denna fråga. Kravet att förlägga förvaltningar i ytterstaden fanns med i det program vi gick till val på 2010, och så sent som i oktober förra året skrev jag tillsammans med integrationsminister Erik Ullenhag en debattartikel på Brännpunkt, med krav på att flytta såväl kommunala som statliga arbetsplatser till Järva.

Förslaget att omlokalisera stadens förvaltningar och bolag innebär först och främst att mer än 1500 arbetstillfällen flyttas till områden där det i dag råder stor brist på såväl offentliga som privata arbetsplatser. Frånvaron av arbetsgivare har lett till en begränsad lokal arbetsmarknad och ett magert underlag för det lokala näringslivet. Med en omlokalisering förbättras dessa förutsättningar. Nya arbetsplatser i ett område ökar möjligheterna för det befintliga företagandet att utvecklas. Fler arbetsplatser i en stadsdel skapar också en ökad trygghet i området.

Omlokaliseringar från kontorsfastigheter i innerstaden öppnar också upp för att omvandla tomma kontorslokaler till bostäder och stärka en mer levande innerstad.  De fastigheter som staden äger ska i möjligaste mån bli bostäder.

I Stockholm finns en mycket hög koncentration av privata företag och statliga myndigheter i innerstaden. Precis som Erik Ullenhag och jag skrev på Brännpunkt i höstas har statliga myndigheter ett särskilt tungt ansvar att följa Stockholms stads exempel.

Read Full Post »

Erik Ullenhag flyttar till Rinkeby

Min partikollega integrationsminister Erik Ullenhag och hans politiska stab har bestämt sig för att tillbringa en arbetsvecka i Rinkeby och dess närområden. Detta för att får en bättre bild av vad som behöver göras på integrations- och arbetsmarknadsfronten. Bland annat ska man titta närmare på möjligheten att sänka skatten för företag i utsatta områden för att få igång företagandet. Staben kommer att ha sin sedvanliga veckoplanering, men däremellan kommer Erik att göra flera besök i området, bland annat på några skolor. Jag tycker detta är ett spännande initiativ, och det ska bli roligt att se hur veckan fortlöper.

SvD skriver mer om detta här.

Read Full Post »

Låga förväntningar ger låga resultat

Igår offentliggjordes Föräldraalliansens grundskoleindex, en kommunranking som i hög grad baserar sig på Skolverkets analysverktyg Salsa. Enkelt uttryckt innebär Salsa att en skolas resultat viktas mot elevernas bakgrund. Presterar eleverna bättre än väntat får skolan ett högt Salsaresultat, presterar man sämre än väntat blir resultatet lägre. Dagens Nyheters Stockholmsdel refererar i dag till Föräldraalliansens ranking där Botkyrka placerats på 36:e plats som skolkommun, medan Danderyd placerades på 287:e plats. För att ge perspektiv på det förhållandet vill jag nämna lite annan skolstatistik för dessa båda kommuner. Statistiken avser kommunala skolor. Avgångsbetygen  förra året i Botkyrka var i genomsnitt 201,5 poäng, i Danderyd var det 248,3 poäng. I Botkyrka nådde 71,2% av eleverna i årskurs nio godkänt i alla ämnen, i Danderyd var motsvarande andel 94,5%. Lärarbehörigheten i Botkyrkas grundskolor var år 2010 i genomsnitt 78%, jämfört med 86% i Danderyd.

Salsa, som är Skolverkets analysverktyg som ”presenterar kommuners och skolors betygsresultat när hänsyn tagits till vissa bakgrundsfaktorer”. Dessa bakgrundsfaktorer utgörs av om eleverna, eller deras föräldrar, är födda utomlands, hur stor andel av eleverna som är pojkar samt föräldrarnas utbildningsnivå. De resultat som eleverna uppnår i skolan viktas sedan mot bakgrundsfaktorerna. Detta innebär att en kommun som uppnått låga studieresultat, men anses ha många elever med sämre förutsättningar, får ett högre Salsa-värde än en kommun med högre betygsresultat men där eleverna har gynnsammare förutsättningar.

Syftet med att bygga en kommunranking på Salsa är rimligen att skapa en motvikt till ren resultatbaserad statistik och belysa elevers skilda förutsättningar. Problemet är att slutsatserna av en sådan ranking kan få mycket allvarliga följder för eleverna.  Rent krasst innebär det sänkta förväntningar på stora elevgrupper. För pojkar, elever med utländsk bakgrund och barn till lågutbildade blir det okej att  prestera låga skolresultat. Föräldralliansens grundskoleindex säger till föräldrarna – även om ditt barn har låga resultat så är kommunens skolor bra givet de förutsättningar eleverna har. Sådana index skapar låga förväntningar på eleverna, bland politiker, rektorer, lärare och eleverna själva. Och låga förväntningar föder låga resultat.

I Stockholm har vi en stark socioekonomisk omfördelning i grundskolan. Skolor med en hög andel elever med på pappret sämre förutsättningar får stora extra resurser – omkring 20 procent av grundskolans budget fördelas efter eleverna socioekonomiska bakgrund. De parametrar som påverkar fördelningen är delvis desamma som Salsa. För mig är den omfördelningen självklar och ett viktigt instrument för att ge alla elever förutsättningar att nå kunskapskraven.

Vi vet att det finns faktorer som gör det svårare att nå höga resultat. Därför omfördelar vi medel till skolor vars elever har sämre förutsättningar. Men vi förväntar oss aldrig att vissa elever, skolor eller vissa områden ska prestera låga resultat. Alla elever kan prestera sitt bästa i en bra skola. Det är vårt uppdrag att ge dem den skolan och inte bortförklara låga resultat med att det är ett bra resultat efter elevernas förutsättningar. Ungdomar söker som bekant varken till gymnasiet eller högskolan på betyg viktade för socioekonomisk bakgrund. Det är hög tid att skrota Salsa som ett mått på skolors och kommuners framgång.

Read Full Post »

Rinkebyakademien nyinvigd

Idag deltog jag i invigningen av den återuppbyggda Rinkebyakademien; det gjorde även H.K.H Prins Daniel, finansborgarrådet Sten Nordin, Rinkebyskolans rektor Börje Ehrstrand, Rinkebyakademiens ordförande Stavros Louca samt Liljevalchs chef Mårten Castenfors. Rinkebyakademien brann ner i juni 2010 och har nu återuppstått i en helt ny form. På lite drygt ett år har staden, tillsammans med privat sponsorer, lyckats bygga upp ett helt nytt hus med fantastisk konstnärlig utsmyckning, hela fasaden är faktiskt konstverket. Rinkebyakademien verkar för att stärka kopplingen mellan skola och yrkesliv i områden där studietraditionen är svag och återuppbyggnaden av Rinkebyakademien visar på vikten av samarbete mellan det civila samhället och skolan. Rinkebyakademien är därför jätteviktig för att locka fler elever till högre studier och är en kraft i samhället som förbättrar ungdomars möjligheter att skapa ingångar till arbetslivet. Mer information om Rinkebyakademien hittar du på http://www.rinkebyakademien.se/

Read Full Post »

Mer om skolvalet och segregation

Förra veckan kom senaste numret av Liberal debatt ut, där finns ett längre reportage om hur det fria skolvalet påverkar segregationen. Det är en av de bättre texterna jag läst på ämnet och jag rekommenderar er alla att läsa Martin Liby Alonsos text. Det fria skolvalet och friskolornas etablering är en komplicerad fråga och det är därför uppfriskande med en text som försöker ta helhetsgrepp på frågan.

”Skolforskare är överrens om två grundläggande slutsatser när det gäller skolsegregationen och dess orsaker. För det första, skolsegregationen – vare sig man syftar på etnisk eller socioekonomisk segregation – har ökat dramatiskt de senaste 15 åren. Det har lett till både försämrad likvärdighet och kvalitet i skolan. För det andra, den främsta orsaken till den ökade skolsegregationen – alla kategorier och här är forskningen entydig – är den ökade boendesegregationen. Boendesegregation skapar skolsegregation.”

Jag är intervjuad senare i reportaget och lyfter bl.a. fram vikten av att försöka utjämna skillnaderna i våra skolor. Där använder vi i Stockholm ett mycket kraftigt socioekonomiskt stöd till de skolor som har många elever med utländsk bakgrund eller föräldrar med låg inkomst eller utbildningsnivå. Den skola som får högst stöd får i genomsnitt ca 52 000 kr/elev och år, medan den så får lägst får i genomsnitt ca 1500 kr/elev och år, vilket också är bra eftersom vi ska ge extra stöd till de som behöver det mest.

Artikeln tar också upp det obehagliga diskussionsklimatet som finns kring dessa frågor. Anders Lindbom, statsvetare från Uppsala universitet berättar, ”När vi sökte forskare som ville delta i ett projekt om friskolor så var det några som tackade nej med hänvisning till att de hade fått utstå otrevliga reaktioner för tidigare forskningsresultat.” Det efterspel som min Agenda-debatt mot Lena Sommestad fick på nätet gör mig lite oroad. Det fria skolvalet har sannolikt kommit för att stanna (endast vänsterpartiet vill avskaffa det) och jag tror man gör hela debatten om försämrade skolresultat en otjänst om man tror att lösningen är att tvinga barn att gå i skolor som de och deras föräldrar valt bort. Läs även: mer på min blogg, Lena Sommestad 1, Lena Sommestad 2, Roger Haddad, Expressen

Read Full Post »

Tydliga skillnader i Agenda

I gårdagens Agenda diskuterade Lena Sommestad och jag det fria skolvalet. Det var en bra debatt som tydligt visade på skiljelinjerna mellan liberal och socialdemokratisk utbildningspolitik. Men den visade också på stora skillnader i vår syn på individen. För mig är barn individer och det värdefullaste vi har och de har också rätt till bästa möjliga utbildning vid varje givet tillfälle. I Lena Sommestads vision verkar de dock bara vara kuggar ett större politiskt projekt. I längden leder det till ett samhälle där politisk välvilja och social ingenjörskonst går före föräldrars och barns rätt att själva bestämma över sina liv. Den stora frågan som vi dock inte fick svar på är om detta är Lena Sommestads egen eller Socialdemokraternas linje, synd att hon inte ville svara på den.

Självklart ska alla kommunala skolor vara bra. Jordbromalmsskolan som visades i inslaget i Agenda ligger inte i Stockholms kommun och jag kan inte uttala mig om huruvida skolan är bra eller inte. Vad jag dock vet är att avskaffandet av det fria skolvalet inte är lösningen på problemet, tvärtom. En tillbakagång till den tid då politiker och byråkrater valde skola åt elever och föräldrar skulle återigen låsa in människor och göra dem än mer beroende av samhället. För mig är det inte ett alternativ att tvinga elever att gå kvar i skolor som de inte vill gå kvar i.

Expressen skriver också om det här

Read Full Post »

Mer fakta om fördelning i skolan

Socialdemokraterna har idag presenterat en ny skolrapport. Sin vana trogen ägnar Socialdemokraterna all sin energi åt att prata pengar och inte en stavelse åt behovet av en skola för kunskap med lugn och ro i klassrummen. Rapporten är ett omkok av samma soppa som partiet levererat de senaste åren, med utgångspunkten att alliansen skurit ner på skolor i utsatta områden. Precis som tidigare är urvalet av skolor gjort med omsorg för att spegla Socialdemokraternas åsikter snarare än verkligheten. Detta faktum skrev jag för övrigt om här på bloggen så sent som i förrgår.

En stor del av kritiken som levereras i rapporten handlar om det socioekonomiska stödet som ges till skolor beroende på elevernas bakgrund. Därför vill jag en gång för alla reda ut hur Stockholms resursfördelning till grundskolorna ser ut.

Alla kommunala skolor får en grundpeng som är lika för alla elever. Därutöver får skolan ett tilläggsbelopp baserat på elevernas socioekonomiska bakgrund. Föräldrarnas inkomst och utbildningsnivå spelar in, liksom utländsk bakgrund. Såväl forskare som politiker är i dag tämligen överens om att dessa faktorer är av stor betydelse för barnens möjligheter att lyckas i skolan. För mig är det självklart att vi ska ha en kraftig socioekonomisk utjämning mellan Stockholms skolor eftersom förutsättningarna skiljer sig mellan olika bostadsområden.

I Stockholm omfördelas omkring 20 procent av skolans resurser efter socioekonomiska faktorer. Lärartätheten i de skolor som får högst tilläggsbelopp är nästan dubbelt så hög som i skolor som får mycket låga tilläggsbelopp. Detta är fullt rimligt och helt nödvändigt för att ge alla elever bra förutsättningar för lärande. Resurserna har inte minskat under mandatperioden. I 2010 års budget uppgår det socioekonomiska tilläggsanslaget till 1 miljard 141 miljoner kronor, en ökning på 14 miljoner sedan 2007.

Socialdemokraterna påstår vidare i rapporten att lärartätheten i ytterstaden har sjunkit. Eftersom inga skolor nämns utan bara en klumpsumma för ”innerstad” och ”ytterstad” är det svårt att se vilket underlag som använts. Jag gissar dock att ytterstad ska tolkas som alla skolor utanför tullarna, dvs även inkluderande områden som Bromma, Älvsjö och Mälarhöjden, vars skolor ofta lyfts fram som ”gynnade” av (S).

Faktum är att lärartätheten i Stockholms kommunala grundskolor i år är exakt densamma som vid mandatperiodens början 2006, nämligen 8,4 lärare per 100 elever (källa Skolverket). Både skolor med ökad lärartäthet och minskad lärartäthet finns i alla delar av Stockholm. Tittar man specifikt på skolorna i ytterstadsområdena Järva, Skärholmen och Rågsved kan man konstatera att lärartätheten där också varit oförändrad över mandatperioden med i genomsnitt 10,9 lärare per 100 elever.

Även en jämförelse av de 10 skolor som år 2006 hade lägst andel gymnasiebehöriga visar att det inte går att dra generella slutsatser om sämre lärartäthet och resultat. Av de 10 skolor som 2006 hade lägst andel gymnasiebehöriga har 5 fått en ökad lärartäthet under mandatperioden och 5 har fått en minskad lärartäthet. Bakom förändringarna ligger en rad faktorer som bland annat handlar om förändrad elevsammansättning. Också resultatförändringen i dessa 10 skolor skiljer sig kraftigt åt.

Socialdemokraterna avslutar sin rapport med en rad exempel på skolor som man menar har drabbats av den förda politiken. Med motsvarande logik hade Folkpartiet kunnat presentera en lista över skolor i ytterstaden som förbättrat sina resultat, för att därefter påstå att vår politik genomgående leder till bättre resultat. Men så enkelt svartvit är inte verkligheten. Stockholm har i dag skolor med stora likheter i elevunderlag, men med stora skillnader i resultat. Vad är det som gör att Enbacksskolan i Tensta, Lillholmsskolan i Skärholmen och Rågsvedsskolan höjer sina resultat?

Att öka resultaten i de skolor som har lägst kunskapsresultat är för mig mycket, mycket viktigare än att de med goda resultat ska förbättras ytterligare. Självklart måste varje skola ha tillräckliga resurser för att ge varje elev det stöd som krävs för att nå kunskapsmålen. Men pengar löser inte allt. Jag tror att vi i Stockholm behöver läggar mer arbete på att hitta framgångsfaktorer för en bra skola och lära av de goda exemplen.

Read Full Post »

Debatt om befrielse från undervisning

Förslaget att skärpa reglerna för befrielse från undervisning i grundskolan väckte fortsatt debatt i går. Förslaget uppmärksammades bland annat i TV4 Stockholm. I går eftermiddag debatterade jag också om detta mot Roger Mogert (S) i Radio Stockholm (ca 8 minuter in i detta klipp).

Read Full Post »