Stockholms växer och vår stadskärna står inför sin största omdaning sedan mitten av förra seklet. Det City nu behöver är fler bostäder, inte ännu fler sterila kontorsområden. Om vi inte tänker efter innan vi bygger finns risken att vi upprepar 1960-talets misstag och bygger sönder det som gör Stockholm vackert och istället skapar nya otrygga miljöer. Om detta skriver Madeleine Sjöstedt, Björn Ljung och jag i dag på Svenska Dagbladets Brännpunkt (här). En ohelig allians av moderater och socialdemokrater förändrar nu City, hus för hus, utan vare sig eftertanke eller sammanhang.
Förslaget om att bygga på Galleriankvarteret är det senaste exemplet på detta. En del av den nya påbyggnaden, som inte innehåller en endaste bostad, kommer att ses från i stort sett varenda vinkel av Stockholms innerstad. NK:s vackra sekelskiftesbyggnad kommer att framstå som en grindstuga.
Vad Stockholm behöver är en tydlig tanke och vilja om City och resten av stadens gestaltning. Har en stadsdel rivits eller uppförts, ett hus byggts om eller byggts nytt, kommer det överleva flera generationer stockholmare och Stockholmspolitiker. Skadorna kan i vissa fall aldrig repareras.
Att fortsätta på den nu inslagna vägen är inget alternativ. 60-talets kontoriseringsiver kan inte botas med ännu fler kontor, uppförda utan eftertanke, sammanhang och långsiktiga perspektiv. En principiell diskussion om Stockholms gestaltning är uppenbarligen något som Moderaterna och Socialdemokraterna vill undvika. Men så här avgörande beslut får inte fattas över huvudet på stockholmarna.
Du kan läsa artikeln här eller nedan.
