Stockholms stads utbildningsnämnd, där jag är ordförande, fattade i dag beslut om ett nytt socioekonomiskt fördelningssystem för grundskolan. Jag är särskilt glad att alla partier röstade för det nya systemet. För mig har det varit oerhört viktigt att nå politisk enighet kring hur vi fördelar det socioekonomiska stödet till skolorna.
Alla barn har inte samma förutsättningar när de börjar skolan. Vi vill ge fler elever möjlighet att lyckas i skolan och då måste skolor där många elever har sämre förutsättningar också ges ett större stöd. Det totala socioekonomiska stödet är idag på ca en halv miljard. Syftet är att kompensera för elevers olika förutsättningar att nå goda skolresultat, utifrån elevens bakgrund. I den nya modellen läggs ökad vikt vid hur länge en elev bott i Sverige, samt föräldrarnas utbildningsnivå. Dessutom påverkas beloppet av faktorer som elevens boende- och skolmiljö, familjesituation samt föräldrarnas inkomst. Det nya resursfördelningssystemet börjar gälla år 2012 med en intrappningsperiod på två år.
Utbildningsförvaltningens tjänsteutlåtande ”Förslag till förändringar av kriterier för socioekonomisk tilldelning inom skolan” hittar du nedan.
[...] släppte utbildningsförvaltningen den 16 juni tjänsteutlåtandet med den smidiga rubriken ”Förslag till förändringar av kriterier för socioekonomisk tilldelning i skolan”. I samband med den bedyrade Edholm att frågan nu var löst och att skolor med behov kommer [...]
[...] liksom skolor med många elever vars föräldrar saknar högre utbildning, så mest resurser. Läs gärna mer här Like this:GillaBli först att gilla denna [...]
[...] så länge som skolan ligger på deras bord. Alla kommuner borde tillämpa en stark socioekonomisk omfördelning av skolans [...]
[...] Den som i Stockholms stad mest entusiastiskt pressar fram den här ytliga konformiteten är skolborgarrådet Lotta Edholm, som ser samspelet mellan lärare och elever som ett endimensionellt individualiserat projekt: ansvaret för elevers kunskapsutveckling ligger i princip hos den enskilde läraren (det är utifrån kapitalets perspektiv en bekväm syn, och Edholm hänvisar gärna till John Hatties forskning som understöd vid åtstramningsprogram i förorten). [...]
[...] har skrivit om detta tidigare här och [...]