Alla barn har, eller borde ha, rätt att gå i skolan. I Sverige har finns denna rättighet stadgad sedan 1842. Enligt min uppfattning är det en av de viktigaste reformerna någonsin. Den har lett både till större möjligheter för den enskilde att bestämma över sitt eget liv och till större välstånd för Sverige.
Därför är det viktigt att upprätthålla skolplikten, också för de barn vars föräldrar vill hålla dem hemma från skolan. Utbildningsnämnden i Stockholm är mycket restriktiv med att bevilja hemundervisning och vi har bl a avslagit ett par maranata-anslutna föräldrars ansökningar. Saken har prövats i både länsrätt och kammarrätt och nämndens linje har vunnit i båda fallen.
Dessa barn är nu inskrivna i fristående Stefansskolan som, utan lagstöd, beviljat dessa föräldrar hemundervisning. Skolinspektionen riktar kritik mot detta förfarande och det är min förhoppning att skolan nu rättar sig efter beslutet och medverkar till att barnen kommer till skolan. Dagens Nyheter skriver om detta idag, men artikeln finns än så länge inte på nätet.
Du skriver om skolplikt som en rättighet. Jag själv associerar inte plikt som en rättighet utan som ett krav. Inget blir kul när man känner ett krav på sig att genomföra saker och ting. Att gå i skolan är inte en rättighet utan ett krav om man nu skall följa lagen. Gör man inte som man blir tillsagd så straffas man hårt – med dåliga betyg, kanske böter för föräldrarna mm. Vad har man för framtid då?
Barn behöver inga krav på sig för att lära. Barn behöver en trygg omgivning med pålitliga vuxna (föräldrar) som finns där för barnen när de så behöver hjälp och stöd. Barn är av naturen nyfikna och söker kunskap tidigt i livet (man kan gärna ta vara på fem-sexåringarnas frågvishet istället för att avfärda dem).
En lärare hinner nog inte hjälpa och stödja i den grad som många barn i samhället har behov till. Själv har jag ofta svårt att räcka till för två barn, hur ska då en lärare räcka till för 20-30 barn? Att se och höra barn tar tid. Har skolan verkligen tid med att genomföra denna viktiga uppgift på ett bra sätt?
Föräldrar som väljer att stanna hemma med barn länge även långt in på skolåldern och väljer att undervisa sina barn själv kan garantera att barnen verkligen får det stöd de behöver.
Hemundervisning
väljs mig veterligen främst av föräldrar som vill umgås med sina barn och som vill säkerställa sina barns utveckling och inlärning. Detta bör ses som en resurs i dagens moderna svenska samhälle där lärare lär bränna ut sig och skolvåldet bara ökar.
Jag trodde att alla barn borde ha rätt till utbildning.
Att erhålla Utbildning kan ske på många sätt.
Att något är annorlunda eller görs på ett annat sätt betyder inte per automatik att det är bättre eller sämre. Bara att det är annorlunda.
Borde inte hur barn får sin utbildning och fostran bestämmas utav familjer, föräldrar och barnen själva?
Borde inte en så stor sak som nio år av ens liv, åren man lämnar barndomen och blir vuxen tillhöra barnet själv?
Varför får man bara tillhöra sina föräldrar I 12 månader för att sen tillhöra förskolan tätt följt av grundskolan?
Var finns bevisen och forskning som stöder att just skola är det enda möjliga och bästa för alla barn och familjer?
Vad vet du Lotta Edholm om hemundervisning? Kan du föreställa hur många olika varianter utav hemundervisning det finns?
Det finns bara en typ av grundskola idag i Sverige, men hemundervisning finns det lika många unika varianter av som det finns unika hemundervisade barn.
Vet inte föräldrar i Sverige vad som är bäst för sina egna barn ?
Är föräldrar i Danmark och Finland bättre på att bedöma sina barns bästa ?
Varför kan man hemundervisa i Danmark, Norge och Finland men inte i Sverige?
Ja tänk så fel man kan göra, även som skolborgarråd:
- En RÄTT tolkas och efterlevs som TVÅNG/PLIKT
- Detta trots att föräldrabalken klart stipulerar att ansvaret för barnens utbildning är föräldrarnas – liksom även människorättskonventionerna, där Europakonventionen gäller som lag i Sverige.
- Ansvaret KAN föräldrarna lägga över på skolan, men det är inget tvång.
- ”Skolplikten MOTSVARAS av en rätt att FÅ utbildning i det offentliga skolväsendet” – men kan självklart även uppfyllas genom hemundervisning. Kontrollmekanismen för att den ska vara ett fullgott alternativ finns redan.
Lotta E. har fått svar på tal i ett brev från en upprörd förälder. Läs hela brevet här: http://www.hemundervisning.nu/blog/post/1/77
Hoppas Lotta känner till begreppet ”mittåt”. Eller ”pudel”. Det vore lämpligt nu.
p.s.
Att läns- och kammarrätt gått på kommunens linje i de nämnda fallen borgar tyvärr inte för att någon rätt har skipats, det har Rohus sett i många fall. Som förälder under hårt tryck från myndigheter som kräver skolgång, står man sig ofta slätt.
Hur ska 5 § tolkas enligt Lotta?
4 § Ett skolpliktigt barn skall medges att fullgöra skolplikten
på annat sätt än som anges i denna lag, om det framstår som ett
fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet
till buds enligt lagens föreskrifter. Behov av insyn i
verksamheten skall kunna tillgodoses.
Medgivande kan lämnas för upp till ett år i sänder. Under dess
giltighetstid skall prövas hur verksamheten utfaller.
Medgivandet skall återkallas med omedelbar verkan, om nödvändig
insyn i verksamheten inte ges eller om det av annat skäl inte
kan antas att förutsättningar för godkännande fortfarande
föreligger.
5 § Frågor enligt 4 § prövas av styrelsen för den skola där
barnet annars skulle ha fullgjort sin skolplikt. (I det här fallet Stefanskolan vars styrelse medgett hemundervisning för några i skolan inskrivna elever.)
Sverige har skolplikt. Hemundervisning kan, i vissa fall, beviljas av styrelsen för skolan (i Stockholm är det utbildningsnämnden). Naturligtvis bygger de fåtal beslut vi fattat om hemundervisning på lagstiftningen. Både länsrätten och kammarrätten har också haft samma uppfattning som Stockholm stad, vilket talar för att besluten har varit riktiga. Detta utesluter naturligtvis inte att det i andra fall kan finnas anledning att bevilja hemundervisning.
Att gå i skolan är en rättighet för barnen och det är en skyldighet för föräldrarna att medverka till att barnen kommer till skolan. I en värld som ställer allt högre krav på utbildning samt kommunikation och social kompetens är skolan viktig. Men, återigen, det kan naturligtvis ibland finnas skäl att bevilja hemundervisning.
På dig, Lotta, låter det som att rätten att få utbildning motsvaras av att alla barn måste gå i skola – men så är det inte.
Det är precis tvärtom: Skolplikten motsvaras av rätten att få utbildning, och ETT av flera sätt att uppfylla skolplikten/nyttja sin rätt – är att låta en kommunal skola ta det ansvaret. Det är alltså ”skolplikten” som är modererad av rätten (människorättskonventionernas rätt) – inte tvärtom. (Läser man hela förarbetena ser man detta tydligt)
Ett ANNAT sätt är att föräldern själv tar det ansvaret. Eller en privat friskola.
Detta skriver jag så att det inte uppfattas som det låter när du skriver, Lotta. Skoltvång finns inte. Och skolplikt är egentligen en rätt att få utbildning, i en av flera former, där en är hemundervisning. Punkt.
Och endast om föräldern överlåtit ansvaret för sitt barns utbildning till en skola, är det förälderns skyldighet att barnen kommer till skolan. I alla fall så länge barnet inte far illa där – i så fall har föräldern rätt att ”ta sin Mats ur skolan” med stöd i föräldrabalken. Föräldern är ytterst ansvarig, inte skolan, kommunen eller staten.
Huruvida lagskrivningen ”styrelsen för den skola där barnet annars skulle ha fullgjort sin skolplikt” betyder en friskolas styrelse eller friskolans kommuns utbildningsnämnd tvistas det om i flera fall. Friskolor fanns ju inte vid tiden för nuvarande skollags skrivning. Men flera medlemmar i Rohus har i alla fall fått upplysning av Skolinspektionen att ”styrelsen” måste avse friskolans styrelse.
Innebär detta att en i Stockholm fristående skolas styrelse är underställd Utbildningsnämnden för sina beslut?
Hej Karin!
Den statliga Skolinspektionen har gjort den tolkningen av lagen när man kritiserar den fristående Stefansskolan. Det är alltså inte Stockholms stad som gör den tolkningen av lagen.
”I en värld som ställer allt högre krav på utbildning samt kommunikation och social kompetens är skolan viktig.” skriver du , Lotta.
Ja, bra utbildning, förmåga att lätt kommunicera med alla sorters människor och att ha en sund social kompetens är några av anledningarna till att vi valde att hemundervisa våra barn.
De är alla sgs vuxna nu, och vi känner faktiskt att vi har lyckats väldigt bra med ovannämnda.
Vi har även rest väldigt mycket som familj, och träffat många, många hemundervisande familjer runt om i världen. Det vi upplevt hos alla dessa hemundervisade barn som vi träffat, är också just detta: de är mycket sociala, är väldigt duktiga på att kommunicera och har generellt mycket goda kunskaper om en mängd olika saker och ffa, ett brinnande intresse för att lära!
Visst, det tog ett tag för mig också att förstå att det faktiskt går utmärkt att lära allt detta utanför skolan. Jag är ju själv, precis som du och de flesta andra människor i Sverige, en produkt av vårt skolsystem, och det man inte har någon erfarenhet av och kunskap om kan det vara svårt att riktigt förstå.
Efter alla dessa år som mamma i denna för mig, helt ”nya” värld, med allt jag upplevt och alla barn jag mött, har jag lärt mig att kunskap, social kompetens och kommunikationsförmåga kan läras på en mängd olika sätt och olika ställen. Skolan är ett av dessa men som jag ser det, långt ifrån det enda eller ens det bästa.
Då vi med mellanstadiedottern skulle vistas utomlands under läsåret ville vi inget hellre än att hon skulle få ha en kontaktskola i Sverige. Inför 25 folkvalda stadsdelsnämndspolitiker blev jag utfrågad och ifrågasatt som lämplig att undervisa och blev anmodad att vänta i en tom och ödslig korridor då beslut skulle tas. Efter ca 10 minuter meddelades jag det negativa beslutet. Ett kort nej! Ut genom dörren skyndade de 25 ut från lokalen där det för oss så tragiska beslutet tagits, utan att ge mig en blick, för att äntligen få avsluta sin arbetsdag och lämnade efter sig obesvarade frågor, felaktiga bedömningar tagna ur luften och lögnaktiga påståenden.
Vår önskan att få hemundervisa med distanskontakt med en skola var för dem inte intressant, och man meddelade kort att ”skolplikten gäller inte när ni reser”. Vi ville få prov och tester under läsåret, vi ville få möjlighet att besöka skolsköterska under hemmaperioden, allt för elevens bästa. Men i detta hanterande av vårt ärende avslöjades kallt och bryskt att det absolut inte handlade om elevens bästa, utan om krass ovilja att lyssna, att ta reda på och kunna se ett sammanhang och ett behov.
Hoppades nu några år senare att Utbildningsnämnden i Stockholm skulle vara mer öppen för den enskildes behov och önskemål men så var inte fallet fick vi bittert erfara.
Hej Lotta!
Varför så negativ till hemundervisning?
Mår inte barnen bra av det, eller beror det på vilken livsåskådning föräldrarna har?
Vad vet du om de där ”maranata-anslutna föräldrarnas” barns sitiuation när de gäller deras utbildning?
Har alla det bra i kommunens skolor?
Nej, Lotta, satsa din tid på att säkerställa elever och lärares säkerhet och miljö i ”vanliga” skolan, innan du jagar ansvarsfulla föräldrar med blåslampa!
Mvh Roger, hemundervisad hela grundskoletiden, medelst gott samarbete med kommunens skola som gjorde sin plikt och följde oss med besök, kontroller och samtal. Behöver det tilläggas att det inte var i Stockholm…?
Hej Lotta
har precis suttit och läst alla bloggar och samm tycker med många.Om man tillexempel googlar hemundervisning så får man reda på att det är bevisat bättre inlärnings metod för att föräldrarna kan koncentrera sig på sina barn och barnen blir ej störda av andra elever vilket är mycke bra.Och om man nu tittar på samhällets skola så förekommer mobbning nästan i alla klasser och alla säger att vi tolererar ingen som helst mobbing i skolan e detta lögn för dem flesta har ingen ”koll”på vad som händer i just den skolan och mobbing tänker jag aldrig låta mina barn vara med om för det förstör en människa från rötterna talar av egen erfarenhet.Förresten så tycker jag att det bara är slöseri med tid att ni ens orkar att bråka med dem få familjer som har valt det här själva i stället för att se till att sammhällets skola blir något bättre……..!
Lotta!
Det är många frågor här som du inte svarar på. Med all respekt för att du inte har tid, men besväret att bemöta människors frågor är ingenting mot påfrestningarna och kvalen som det onödiga jagandet av ”ett fåtal” föräldrar och barn innebär.
Mvh Roger
Naturligtvis kan det finnas skäl till hemundervisning. Lagstiftningen är dock ganska restriktiv och självfallet ska Stockholm följa lagen. Eftersom de få fall som varit aktuella i Stockholm (om jag minns rätt rör det sig om sammanlgt tre familjer) prövats i både länsrätt och kammarrätt så får man nog anse att Stockholm följer lagen. Stockholm ska naturligtvis tolka lagen på det som sätt som utbildningsnämnden anser vara riktigt utifrån lagstiftningen. Allt annat vore mig främmande.
Skälen till hemundervisning står redan i lagen. De är TVÅ:
OM
- hemundervisningen ger ett fullgott alternativ
- insyn i verksamheten medges
så SKALL barnet medges denna utbildning på annat sätt, utanför skolan.
Om familjen kan visa dem som gör insynen att de erbjuder detta fullgoda alternativ (socialt och kunskapsmässigt) så är allt ok.
Detta är inte svårt, Lotta. Men ni verkar GÖRA det mycket svårt, om inte omöjligt, för alla i Stockholms stad sedan du blev skolborgarråd, alla som både har hemundervisat med goda resultat, och de som ni inte vet ett skvatt om – för skolnämnden kan väl inte neka rätten till hemundervisning om man inte vet om hemundervisningen skulle utgöra ett fullgott alternativ… eller hur?
För en gångs skull – se till BARNETS bästa, titta med egna (eller insynsmänniskornas) ögon och bedöm om de hemundervisade barnen fått ett fullgott alternativ eller inte! Om ingen insyn skett (som jag vet har varit fallet hos MÅNGA) – se då till att insyn sker, så att någon ”på fältet” kan bedöma. Att bara avfärda pga egna uppfattningar/missuppfattningar/fördomar håller inte – ni blir bara avslöjade och er okunnighet blir alltmer känd…
Hej igen Lotta!
Här följer något av min erfarenhet:
Ansökan om hemundervisning för läsåret 08/09 sändes till Utbildningsnämnden i Stockholm. Utbildningsnämnden avslog ansökan då den ”saknade planering och mål för undervisningen och då vårdnadshavarna inte heller redovisat hur man skall tillgodose den insyn i verksamheten som skollagen kräver”. Aldrig tidigare har detta under familjens 18 hemundervisningsår krävts vid ansökan, vilket vi förklarade, men beslutet var taget utan någon form av information eller påstötning om att ansökan behövde kompletteras.
Planering sändes in och även en förklaring att föräldrar inte kan avgöra hur insyn ska gå till eftersom det är skolans uppdrag. Det är kommunen som ansvarar för insynen och alltså inte föräldrarnas sak att redogöra för det.
Då kom nästa orsak, som INTE fanns med i det första svaret:
Elevens undervisning är ”en skola som inte är godkänd som grundskola”, samt att den ”inte är godkänd av skolinspektionen”. Pinsamma och okunniga uttalanden! Ansökan handlade om just detta att få hemundervisningen godkänd som elevens grundskola, och tydligen visste inte beslutsfattarna att hemundervisning inte kräver skolinspektionens godkännande. Nästa ”problem” dök då upp och då handlade det om att ”hemundervisningen inte kan ligga till grund för någon betygsättning efter avslutade grundskolestudier”. Självklart inte, om undervisningen inte godkänns, men däremot inga som helst problem om den accepteras av myndigheterna utifrån skollagens egna direktiv.
Trots tillgodosedda krav i det oändliga, forcerar Utbildningsnämnden vidare med sin alltigenom negativa inställning, och kör över enskilda föräldrar med ogrundade och icke sanningsenliga uttalanden och påståenden som sedan både Länsrätt och Kammarrätt anammar.
Dags nu för Utbildningsnämndens politiker att inse sitt uppdrag, och med en gnutta ödmjukhet börja bemöta hemundervisande föräldrar utifrån svensk lagstiftning. Det handlar inte om vad Utbildningsnämnden anser, utan det handlar om vad lagen säger!
Våga satsa! Öppna dörrarna för hemundervisningen och upptäck att den kommer att lösa många för skolan idag svårhanterliga frågor. Familjerna som reser mycket ges större frihet. Flex- och distansstudier är alltmer vanligt och skulle tillsammans med hemundervisning vara ett ypperligt alternativ för många. Det talas så varmt om ett öppet samhälle – varför inte börja med skolan?!
/Karin
Hej Lotta!
Kan du säga mig hur många som fått beviljat hemundervisning i Stockholm sedan din tid som skolborgarråd?
Vänligen Cina