Lågkonjunkturen har fått ett stadigt grepp om världen och Sveriges läge är dystert. Stockholm är fortfarande landets tillväxtmotor, men självklart drabbas också många stockholmare av krisen, genom bland annat den försämrade arbetsmarknaden. När jobben blir färre minskar också stadens kassa.
Regeringen målar upp ett dystert scenario i sin vårbudget. 2008 var den svenska sysselsättningsnivån den högsta på nästan 20 år. Men nu bedömer regeringen att arbetslösheten stiger till samma höga nivå som under 90-talskrisen. Självklart känner många människor oro för hur man ska kunna försörja sin familj om man förlorar jobbet. Där är en mycket allvarlig utveckling.
Regeringen gör nu flera viktiga satsningar för att minska effekterna av lågkonjunkturen. Faktum är att Sverige gör den största stimulanssatsningen av alla OECD-länder under perioden 2008-2010. De nya satsningarna i vårbudgeten, som jag tidigare bloggat om, ger kommunerna 17 miljarder kronor under tre år. Det lär behövas eftersom de kommunala skatteintäkterna bara beräknas stiga med 0,6 % per år 2009 och 2010.
Dessutom innehåller budgeten kraftfulla satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är bra om vi kan möta arbetslösheten med vettiga och verkningsfulla åtgärder så att vi står väl rustade med komeptent arbetskraft när konjunkturen vänder och förhindra att människor fastnar i långvarig arbetslöshet.
Personligen känner jag särskild oro för alla unga människor som just nu ska ta klivet ut på arbetsmarknaden när plötslig förutsättningarna försämrats så drastiskt. Förutom alla de ekonomiska problem som drabbar såväl enskilda som samhället i stort, finns det risk att många unga människor förlorar sin framtidstro. De tio extra miljarder som regeringen satsar nu på arbetsmarknadspolitiska åtgärder behövs.
För de som inte har en utbildning blir läget ännu tuffare när konjunkturen dalar. Tyvärr ökar (enligt arbetsförmedlingen) antalet ungdomar som inte har en avslutad gymnasieutbildning i landet. Det är dags för en reformerad gymnasieskola som ger fler chansen att klara av studierna utifrån sina egna förutsättningar. Tyvärr tar sådana förändringar tid, även om regeringen är aktiv. Att läget är som det är i dag i gymnasieskolan är ett svek som den förra regeringen bör känna sitt ansvar för.
