Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Bygg stad

Idag skriver Madeleine Sjöstedt och jag varför det är viktigt att bygga en tät stad och inte en gles stad. När marken blir alltmer värdefull och miljöutmaningarna allt större är det rätta sättet att bygga tätt, inte att smeta ut mängder av småhus på en stor yta. Dessutom tycks det som att de som flyttar till Stockholm föredrar den täta kvartersstaden. Läs artikeln här.

Feminism utan socialism

Idag är det Folkpartiets dag här i Almedalen. Efter en vecka präglad av motsatser; vi har både hört nazister och Europas sannolikt mest öppne statsminister på samma dag, är det dags för Sveriges liberala parti att presentera sin politik för de kommande fyra åren. Och det är ingen vild gissning att tro att en stor del av Jan Björklunds tal kommer att handla om feminism utan socialism.

Redan i höstas pekade folkpartiets landsmöte ut jämställdhetsfrågorna som de allra viktigaste att driva fram till valdagen. Jämställdheten har kommit långt i Sverige, men utvecklingen går fortfarande alltför långsamt. Kvinnor lever under sämre villkor än män, tjänar sämre, har sämre möjligheter att göra karriär och utsätts fortfarande för våld och hot utan att samhället agerar tillräckligt kraftfullt.

Därför är det nu välkommet att Folkpartiet vill se en kraftfull satsning på lönerna inom den offentliga sektorn. Många kvinnor har långa akademiska utbildningar bakom sig med höga studielån som följd, men arbetar i branscher som fortfarande betalar för långa löner. Lärarna är väl det mest flagranta exemplet. Att kunna göra karriär i de offentligt finansierade branscherna är viktigt, inte minst ur ett feministiskt perspektiv. 

Idag höll Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt sitt tal i Almedalen. Sjöstedts stora nyhet var nygamla socialiseringskrav, låt vara lätt maskerade som kooperativvurmande. Men i praktiken konkretiserade Sjöstedt hur ett övertagande av alla vinstdrivna bolag inom vård, skola och omsorg ska gå till.

Vänsterpartiet vill att personalen i skolor, vård- och omsorgsverksamheter som fortsätter att bedriva verksamhet med vinstintresse, läs som aktiebolag, ska kunna ta över verksamheten och driva den vidare som kooperativ. Löntagarövertagande medelst statlig uppmuntran, vem hade trott att löntagarfonderna skulle komma i retur en julidag i Visby 2014. Konsekvenserna av ett sådant förslag känner vi sedan tidigare, precis som det grumliga tankegods som ligger bakom resonemanget. När socialdemokratin och LO ville hindra ”övervinster” i företagen genom att införa löntagarfonder slutade det med ett smärtsamt och utdraget haveri.

Ett antal frågetecken uppstår efter Sjöstedts utspel. Hur ska övertagandet gå till rent praktiskt? Ska staten omvandla vård- och utbildningssektorerna till statliga fonder som sedan fördelas ut till de anställda? På vilka premisser? Anställda som inte vill gå in som delägare – ska de kunna tvingas in i delägarskap, eller söka sig annorstädes?

Den som startar och driver företag gör det oftast för att man vill förbättra något. Att människor fått möjlighet att välja hur livet ska se ut på allt fler områden är en av alliansens största segrar, otroligt uppskattad av brukare, föräldrar och elever. Visst står svensk skola inför stora utmaningar – och dessa utmaningar ska vi ägna all tid och kraft åt att svara på. Vi som uppskattar de enorma framsteg som valfrihetsreformerna har lett till måste också vara de skarpaste kritikerna av verksamheter, kommunala som fristående, som inte håller tillräckligt hög kvalitet.

Men vänsterns dröm om att trolla bort vinstintresset i välfärden är mer än ”bara” skadligt för samhällsekonomin. Det är ytterligare ett dråpslag mot de företagare, ofta kvinnor, som med mycket hårt arbete och stora personliga investeringar väljer att starta och driva företag i välfärdssektorn.

Vänsterpartiet vill konfiskera företag och genom staten tvinga fram kooperativa lösningar i stor skala. Det är i bästa fall naivt. Men sanningen är att hotet mot verksamheter, företag och brukare denna gång är helt konkret. Om Vänsterpartiet får gehör för sin politik på detta område kan stora delar av svensk välfärd faktiskt vara hotad efter valet.

Sverigebygget

Idag presenterade Alliansregeringen ”Sverigebygget” – en ny storsatsning på ny infrastruktur. Det är Folkpartiet och Alliansens konkreta sätt att visa väljarna hur vår grund för framtidens svenska jobb och tillväxt ska se ut.

För Stockholm innebär Sverigebygget att det skapas ekonomiska förutsättningar för ännu mer tunnelbana, spår och dessutom den östliga förbindelsen. Nya finansieringslösningar ger ännu bättre förutsättningar för oss i Folkpartiet att förverkliga flera av våra viktigaste valfrågor, som tunnelbana till Täby och Spårväg Syd.

När vi fortsätter att bygga Stockholms och Sveriges infrastruktur bygger vi också vår gemensamma framtid. Utbyggd infrastruktur minskar trängseln och är en grund för att möjliggöra ett kraftigt ökat bostadsbyggande, liksom för miljömässigt hållbara transporter i och kring storstäderna.
Tillsammans med tidigare satsningar bidrar Sverigebygget till att nå Alliansens mål att över fem miljoner personer ska arbeta 2020, vilket kräver ytterligare 350 000 jobb.

Vi vet hur vi vill bygga vidare på Stockholm och Sverige. Vi vet också att vi kan enas i konkreta beslut som för oss framåt. Alternativet i Stockholm är en opposition som har gått till val på helt olika åsikter om flera av Stadens stora infrastrukturprojekt. Den överhängande risken med ett sådant styre är att absolut ingenting blir gjort.

Folkpartiet och Alliansen för en politik för bättre förutsättningar för fler att jobba, bygga och bo i hela Sverige. Det lägger grunden för om vi ska fortsätta att stå starkt och kunna fortsätta att göra välfärdsreformer.

/Lotta Edholm & Anna Starbrink

Uppskattningsvis innebär Sverigebygget bland annat:
– 100 000 nya bostäder och 13 000 nya byggnadsjobb per år fram till 2035
– Bättre förutsättningar att jobba, bygga och bo i hela Sverige genom bland annat enklare regler för att korta planprocessen och öka tillgången på byggklar mark
– Offentliga och privata investeringar på över 400 miljarder kronor fram till 2035, varav 140 miljarder kronor på stambanorna 70 miljarder kronor på infrastruktur och kollektivtrafik i

För att läsa om hela Sverigebygget http://www.regeringen.se/content/1/c6/24/34/21/23385459.pdf

Ernst & Young har gjort en genomlysning av socioekonomiska resursfördelningssystem i ett antal kommuner, för att se hur kommunerna lever upp till lagkravet – som infördes den 1 juli – att fördela pengar till skolor efter elevernas förutsättningar och behov. Rapporten presenterades på ett seminarium i Almedalen idag.

Forskning visar tyvärr att föräldrars bakgrund påverkar hur det går för eleverna i skolan – och så ska det inte vara. De elever som har tuffare förutsättningar hemma måste tvärtom ha de bästa förutsättningarna i skolan. När skollagen nu tydligare trycker på behovet av kompensatoriska system är det ett starkt värn för ökad likvärdighet i skolan, men skillnaderna mellan kommunerna är stora. I rapporten konstateras att Stockholm har ett starkt socioekonomiskt system, både vad gäller resursomfördelningens storlek i andel av budgeten och i maximala belopp som betalas ut. I Stockholm lägger vi i år 860 miljoner kronor per år i socioekonomisk viktning. Den skola i Stockholm som får störst extra resurser får uppemot 52 000 kronor extra per elev. Det är ett större tillskott per elev än i någon annan av de kommuner som undersökts. Dessa extraresurser kan skolorna till exempel välja att använda till att anställa fler skickliga lärare, bygga ut läxläsningsverksamheten på skolan,  satsa på bättre skolbibliotek eller någon annan åtgärd, efter vad som behövs på just den skolan.

I S-styrda Göteborg sjunker kunskapsresultaten. En av förklaringarna tror jag är att ansvaret för skolan fortfarande ligger kvar på stadsdelsnämnderna. För mig blir det allt tydligare att Göteborg nu måste följa efter Stockholm och föra upp ansvaret för skolan på central nivå.  Det är de svaga eleverna som förlorar mest på en dålig skola.Det är därutöver oroväckande att det, trots Göteborgs stora brister, finns socialdemokrater i Stockholm som fortfarande vill lägga ansvaret för skolan på stadsdelsnämnderna även här.

Grunden för goda kunskapsresultat läggs av skickliga lärare. Och det är rimligt att den lärare som tar anställning på en skola där många elever har tuffa förutsättningar, också får riktigt bra lön. Därför har vi i Stockholm ett uttalat mål att skolor med större utmaningar ska kunna rekrytera fler förstelärare, men också i övrigt kunna erbjuda konkurrenskraftiga löner. Jag är övertygad om att vi måste fortsätta att låta lärarlönerna gå före och vill se fortsatta satsningar på både karriärvägar, löneläge och utvecklingsmöjligheter för lärare. Skolors utmaningar skiljer sig åt, men en bra lärare är grunden för allt.

För mig har det varit oerhört viktigt att värna om det socioekonomiska stödet till skolorna. Jag vill fortsätta stärka skyddsnätet för elever med tuffare förutsättningar och vill därför fortsätta satsa på kostnadsfri läxhjälp för alla som behöver och genom sommarskola för de som riskerar att hamna efter. Alla barn har inte samma förutsättningar när de börjar skolan. Då måste skolor där många elever har sämre förutsättningar också kunna ge ett större stöd.

Idag skriver jag i Expressen om den undersökning som Friskolornas riksförbund har låtit Demoskop genomföra om hur ett vinstförbud skulle påverka de fristående förskolorna och skolorna. Resultatet är lika tydligt som skrämmande. En femtedel av de fristående förskolorna och skolorna uppger att de skulle bli tvingade att stänga ner sin verksamhet vid ett vinstförbud. Ändå är detta precis vad både Miljöpartiet och Vänsterpartiet driver.

Mitt och Folkpartiets svar till alla oroade elever och föräldrar är tydligt: Vi kommer alltid stå upp för föräldrar och ungdomars rätt att själva välja skola. Självklart ska dessa skolor få vara kvar. Vi kan, och ska, värna både valfrihet och kvalitet genom att ställa krav på långsiktigt ägande och förstärka inspektionen av både offentligt och privat drivna verksamheter. Alla skolor ska vara bra skolor.

Eftersom artikellängden var begränsad i Expressen har jag utvecklat mina tankar lite mer nedan.

SVT Rapport berättade i fredags om en undersökning som Friskolornas riksförbund låtit Demoskop göra bland sina medlemmar. Enligt undersökningen uppger en femtedel av de fristående förskolorna och skolorna att de skulle bli tvingade att stänga ner sin verksamhet om ett vinstförbud infördes. Om det blir helt förbjudet att driva skolverksamhet i aktiebolagsform skulle hela fyra av tio förskolor och skolor tvingas till att stänga. Vid en rödgrön seger i valet den 14 september är scenariot inte otänkbart. Snarare troligt.

Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som enligt de senaste opinionsundersökningarna tillsammans är större än Socialdemokraterna, har nämligen presenterat sådana förslag. Enligt Miljöpartiets valmanifest ska lagstiftningen ”reglera så att de som driver skola återinvesterar allt eventuellt överskott i skolverksamheten.” Och alla ”aktörer med syfte att dela ut vinst till ägarna ska inte få driva skolor”. Enligt Vänsterpartiet ska ”vinstdrivande företag inte få bedriva skolverksamhet med skattemedel.”

I ett slag riskerar valfriheten och mångfalden inom det svenska skolväsendet att minska drastiskt om Miljöpartiets och Vänsterpartiets förslag blir verklighet. Upp till 160 000 barn och unga riskerar att få se sin förskola eller skola tvingas stänga, enligt Friskolornas riksförbund. Det motsvarar en total nedläggning av all skol- och förskoleverksamhet i Stockholms stad. En minst sagt skrämmande tanke.

I Stockholms stad går, enligt Skolverkets och Skolenhetsregistrets statistik, nära 40 000 barn och unga i fristående förskolor och skolor som bedrivs i aktiebolagsform. För att bara nämna några av dem: Engelska skolan, Kunskapsskolan och Vittra. Skolor med både nöjda föräldrar och elever. Alla dessa riskerar att stängas ner om Miljöpartiets och Vänsterpartiets förslag blir verklighet. Mitt och Folkpartiets svar till alla oroade elever och föräldrar är tydligt: Vi kommer alltid stå upp för föräldrar och ungdomars rätt att själva välja skola. Självklart ska dessa skolor få vara kvar.

Vi som uppskattar friskolereformen måste dock samtidigt våga vara de tuffaste kritikerna av de skolor som inte håller måttet. Bristande kvalitet och undermålig undervisning får aldrig accepteras, varken i skolor eller i förskolor, oavsett om de är kommunala eller fristående. Både staten och kommunerna har därför en skyldighet att bedriva en aktiv tillsyn och inspektion.

Vi kan, och ska, värna både valfrihet och kvalitet genom att ställa krav på långsiktigt ägande och förstärka inspektionen av både offentligt och privat drivna verksamheter. Om vi misslyckas med att ge varje elev en god utbildning betyder det att individer begränsas, men även att samhället tappar begåvningar. Det får vi aldrig acceptera. Men att stänga uppskattade skolor, som hundratusentals elever går i, kommer inte göra svensk skola bättre. Bara enformigare.

Lotta Edholm (FP)
Gruppledare och skolborgarråd Stockholms stad

 

När jag i vintras skrev en debattartikel om att skolorna i Stockholm ska ha rätt att servera smör till maten, även om Livsmedelsverket fortfarande tycker att det bör vara lättmargarin av hälsoskäl, blev det en stor debatt där Livsmedelsverket och jag på denna punkt stod ganska långt ifrån varandra. Men kostfrågorna är viktiga både ur hälsosynpunkt och ur ett inlärningsperspektiv. Att dessa frågor engagerar står klart. I veckan deltar jag på ett seminarium om kost och hälsa för att föra fram mitt perspektiv på skolmaten, ordnat av Karolinska institutet.

Stockholms stad serverar ca 80 000 portioner mat varje dag i våra kommunala skolor. Självklart ska en så stor investering hålla hög kvalitet. När jag besöker skolor försöker jag alltid passa på att äta skollunch. Under våren har jag bl a ätit de luncher ni ser nedan: Kycklinggryta med ris, bönsallad med färska haricots verts (Höglandsskolan), lax, potatis och hollandaisesås (Skarpnäcks skola), fisk med ris och quinoasallad med granatäpplekärnor (Hässelbygårdsskolan) och viltbiff med svampsås och färsk spenat (Smedshagsskolan). Som ni ser har skolorna också riktigt bra salladsbord.

70 % av skolorna i Stockholm serverar två valfria rätter 4-5 dagar i veckan, här har jag alltså valt en och kompletterat med olika sallader från salladsbordet. Eleverna kan välja mjölk till maten, men ofta föredrar jag vatten.

Höglands matUgnsbakad lax med sparris och hollandaisesås. hby5smedshag skolmat

Fyra skolluncher i Stockholms stads skolor, våren 2014

Men skolmåltiderna består inte bara av lunchen. De allra flesta yngre barn går på fritidshemmet, och äter förutom lunch, också mellanmål i skolan. Även för mellanmålet, och för annan mat som skolan tillhandahåller, gäller samma krav på matens näringsinnehåll som vi ställer på lunchen. Skolan ska inte servera sötsaker eller sötningsmedel. Det gäller även för mellanmålet. Det ska vara ett ordentligt och mättande mål, utan att konkurrera ut lunchen eller middagen.

I den undersökning av skolmåltidens kvalitet som skolorna gjorde i vintras visar det sig att i de allra flesta skolor (kring 98 procent av de som deltog) serveras bakverk och sötsaker mer sällan än en gång i månaden, vilket var det lägsta svarsalternativet. Det är bra, för det finns egentligen ingen anledning för skolan att servera barnen överflödssocker och söta livsmedel – det är något som de flesta barn redan får i sig mer än nog av på annat håll. Och jag tycker faktiskt inte heller att skolan behöver lära barn att förknippa högtidliga händelser med att äta godis eller fika. För en del blir det till besvärliga vanor som man som vuxen lägger betydande möda på att bli av med.

Skolmåltiderna ska inte föra en undanskymd tillvaro i skolan utan ska lyftas fram som den viktiga förutsättning för lärande som de är. Vi ska ha höga ambitioner för maten!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 3 103 andra följare

%d bloggers like this: